Merhaba! (Hej!)
Resan började med nattåget mot Köpenhamn, och sen vidare med flyg ner till Türkiye.
Det första vi gjorde när vi kom fram till hotellet var att hoppa in i poolen. Hela veckan log temperaturen på mellan 35 och 45, om inte mer, så att svalka sig var ett ultimatum. Man kunde bara stå stilla på gatan eller i restaurangen för att få svettet att börja rinna. Vi spenderade därför mycket tid i poolen eller i havet, som förövrigt hade de största vågorna jag stt i mitt liv.
Förutom väldigt lite ansträngning på dagarna promenerade vi längst Alanyas gator på kvällarna. Det är inte som att gå en runda på stan i Hässleholm på kvällen. Där var det smockat med folk, musik och en otroligt härlig stämning. Vart man än gick möttes man av trevliga människor och oförståbara danskar. Alla resturanger, barer och affärer var öppna. Shopping på hög nivå.
En dag när vi var på stranden satt det en turkisk familj bredvid oss. Det var en mamma, pappa och fem barn. Vi badade och efter en stund började de vifta mot oss. De pratade enbart turkiska och ville att vi skulle lära deras barn att simma. Vilket äventyr det blev. Barnen var mellan fem och 17 och alla var extremt rädda för havet. De vågade inte gå längre in än där vågorna slog mot sanden. Efter en stund och mycket handgester kunde den lilla pojken på fem simma. Vi blev nästan nerslagna av dem för de sparkade och viftade så vilt när de var rädda. Tillslut när de kunde grunderna kom pappan fram. Det var tydligen hans tur. En man med stor mage, en mustasch och en flint på huvudet. Där gick gränsen. Lilla jag kan inte bära så mycket.
Våra möten med den turkiska befolkningen var mycket positiv. Vi liknar tydligen dem och många tyckte det var kul att prata med oss. Det blev en massa skratt med många roliga skämt.
Och här lite bilder för att ge färg på det hela.
Stranden Cleopatra
Uuuunderbar utsikt!
Familjen som vi lärde simma
Svalkande cocktails vid poolen
Äkta döner!
Alanya by night i kelebek, klänning som är formad som en fjäril
Påfågel i park
Turkisk flagga i stan och gamla gravstenar
1








Elida Cimic, 21, Hässleholm.
Chefredaktör och ansvarig utgivare:
This type of weblog is so vibrant,i enjoy the outlay of facts as well as have faith in me that the facts is educative.Be sure to keep me up dated pertaining to new values included on the site.Am excited for having found out this site.