Nope, jag är inte din sportfotograf

Men…

Lite kul är det ändå. Kroppar i rörelse, ben och armar åt olika håll och superfokuserade miner. Och sedan den förväntansfulla känslan i att inte veta exakt vad kameran egentligen fångade… Förrän efteråt.

I dag blev det herrfotboll, divison 6 någonstans i Småland : Hallaryds IF tog emot Kånna IF hemma och matchen bjöd på tio mål, ilskna visslingar från domarpipor, en hög gula kort, något rött , några upprörda röster och ena laget vann medan det andra förlorade (sista bilden ger en hint om hur det gick).

Vädret var septembernajsigt och i slutet av andra halvlek vann de envetna knotten överlägset. Över samtliga närvarande – dock tror jag att de var för många på plan.

Jag är helt uppenbarligen inte heller någon sportskribent.

Men några bilder från matchen kan jag erbjuda er.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frontalkrock

Olyckan har skett på en mindre grusväg och det är station Lönsbodas styrkeledare Simon som är framme först, några minuter innan släckbil 8210 rullar fram. Snart anländer även brandmän från station Osby och även ambulanser. Olyckan är allvarlig och en person har avlidit, tack och lov är det bara ett av de uppdrag som skulle lösas när räddningstjänsten nyligen hade sina övningsdagar.

Steg för steg så kan ni följa räddningsarbetet nedan. Kom ihåg att det bara är övning och inga markörer skadades i olyckan, varken före, under eller efter räddningsarbetet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pågående Dödligt Våld

Eller PDV, som det förkortas, är ett begrepp som tyvärr är alldeles för aktuellt, även i Sverige, och rubrikerna som vi ser från olika hörn av världen handlar om bland annat skjutningar på skolor och arbetsplatser. Det vill säga fruktansvärda tragedier som vi alla hoppas att bli förskonade från att någonsin uppleva. När en eller flera gärningspersoner bestämmer sig för att attackera och försöka döda så många som möjligt så skakas vår trygghet om på det mest brutala vis.

Polis, ambulans och räddningstjänst behöver givetvis ha beredskap för och kunna hantera dessa situationer och det är ett av de moment som ingår i höstens heldagsövningar för Räddningstjänsten i Osby kommun. Micke Svensson, instruktör och yttre befäl, förklarar:

– Uttryck som förhöjd hotbild och pågående dödligt våld var tidigare något som hände utomlands, men inte här hos oss. Nu har våldet kommit närmre och vi måste vara utbildade och ha förmågan att agera vid den här typen av händelse.

Ni som bor i Osby har säkert noterat hur det de senaste veckorna har rullat en mängd brandbilar i byn, övningen i PDV är alltså en av anledningarna till detta. Även polis, väktare och ambulans har deltagit  – allt för att öva samverkan vid insatserna.

När övningslarmet går är det som ett automatlarm, nivå 1, på kommunhuset i byn (i övningen får en annan byggnad i byn agera kommunhuset). Brandmännen förbereder sig enligt sedvanlig rutin för rökdykning men på väg mot platsen nås de av totalinfon från SOS Alarm, som är att det inträffat en skjutning i byggnaden, det finns skadade men ingen vet hur många och det är oklart var gärningspersonen befinner sig.

Yttre befäl larmas, likaså styrkan från Lönsboda. Säkerhetstänket är stort när de stora brandbilarna rullar in och brandmän, befäl, polis och ambulanspersonal samlas i skydd av fordonen. Polisen informerar om att nedervåningen är säker att börja arbeta i och brandmännen går in parvis för att försöka undsätta de som fallit offer i skjutningen.

Markörerna, dvs de ”skadade”, som ni kan se på bilderna kommer från Vuxenutbildningens vård- och omsorgsprogram och givetvis är inget blod autentiskt.

– Den feedback som jag har fått från deltagarna i övningen är positiv och det märks att övningen blev en nyttig tankeställare, berättar Micke.

 

Micke Svensson, instruktör och yttre befäl hos Räddningstjänsten i Osby kommun.

 

Styrkorna anländer till brytpunkten, en bit bort från det fiktiva kommunhuset.

 

I skydd av fordonen finns ledningsplatsen där alla samlas för en initial genomgång innan räddningsarbetet påbörjas.

 

Ledningsplats, Rolf från polisen delger den information som hittills har framkommit.

 

När de kommer in vet de inte vad som väntar, det automatiska brandlarmet tjuter för fullt och skriken från markörerna hörs knappt – miljön är minst sagt stökig ljudmässigt.

 

Samverkan mellan de olika aktörerna är en central punkt i övningen.

 

Även väktare är på plats.

 

Genomsökning efter fler skadade.

 

Brandmännen agerar i par för att både kunna vårda och hålla uppsikt på den kringliggande miljön.

 

 

Skadorna varierar, flera av ”offren” har svåra skottskador. Några av de skadade kan gå ut själva. Andra bärs ut, till synes livlösa. 

 

 

 

 

 

Vissa av de ”skadade” är vakna och pratbara.

 

 

Uppsamlingsplats.

 

Det var nyfikna blickar från flera förbipasserande under övningen. Men ingen vågade sig fram för att fråga vad som skett, förutom en individ:

 

Micke agerar här SOS-operatör och står ensam på gatan.

 

Fast snart inte så ensam längre.

 

Någon är nyfiken.

 

Men kanske lite skeptisk.

 

Men nyfikenheten tar överhanden.

 

I nästkommande inlägg ska ni få hänga med på dagens övriga insatser.

På återseende.

/Fotografen

Equine Beauty

Ibland måste man bara fota hästar.

Klart slut.

 

 

 

 

 

 

 

Jäkla katt

Vi vet inte hur gammal hon är eftersom hon är en hittekatt från början, men någonstans runt 10 år är en kvalificerad gissning. Ingen ungdom alltså.

Därför är det närmast ett mirakel att hon för en vecka sedan överlevde en kollision med någon typ av fordon.

Det var dessutom tack vare sociala medier som jag fick veta vad som hänt henne, två snälla kvinnor upptäckte katten liggandes på vägen men när de återvände med bur för att försöka rädda det skadade djuret så hade hon haltat iväg och försvunnit.

Senare på dagen lyckades katten ta sig hem, i eländigt skick, men inte en enda synlig skråma.

Hon kunde dock knappt röra på huvudet och låg i mitt knä medan jag gav henne vatten i en dosspruta. Men i övrigt verkade hon inte ha ont någon annanstans.

Sa jag mirakel? Dagen efter var katten piggare och började sedan äta lite tonfisk som jag fjäskade med. Efter ytterligare ett par dagar var hon som vanligt igen och började till och med jaga sin leksaker.

Hur många liv som gick åt den dagen vågar jag inte ens tänka på. Fina, fina katten.

 

 

Ibland måste man byta sätt att se på världen

Kulor har varit ett litet återkommande tema här i bloggen.

Härom veckan råkade jag så fynda en stor glaskula i ett välkänt färgglatt varuhus. Den testades hemma i trädgården i går kväll när kvällssolen var på väg att släppa greppet om dagen.

 

The sky is the limit.
Den runda selfien.
Lägg kulan i miniträd. Fotografera. Klart.
En stor värld fångad i en liten, liten sfär.

 

Soliga räddningstjänstiga bilder

Jag har ju en ”egen” räddningstjänst. Eller – egentligen har sagda räddningstjänst en egen fotograf. Lyllos dem, liksom.

I alla fall: tidigt igår morse var det samling på brandstationen i Osby inför sommarens övning. Det var en, två, flera gäspningar hos olika individer i Grupp 1, det var fralla och det var starkt kaffe.

Sedan dags för organisering av alla fordon och prylar som skulle medtagas till övningsplatsen vid Osbysjön. Det var släckbil, det var tankbil, det var båt, det var motorspruta på släp, det var skogsbrandssläp, det var FIP-bil och det var terränggående bil.

Det var som någon världskändis som överpackat inför en helgweekend i europeisk storstad. Med den skillnaden att Louis Vuittonresväskor saknades.

Men, otroligt nog, var det även strålande solsken.

Övningen gick i korthet ut på att hantera båt och olika slags pumpar, jag har i vanlig ordning dåligkoll på detaljerna eftersom jag mest minglade runt och plåtade, klättrade upp på tankbilen samt åkte båt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

men bilder blev det, håll till godo.

 

Hemestersvemester på Hanö

Idag bjuder Bloggen på ett utflyktstips minsann. Tipset ackompanjeras av foton, det här ÄR ju ändå en fotoblogg (har jag hört).

Jag lastade in kidsen, inklusive två inhyrda miniorer, i bilen och körde tills vägen tog slut i Nogersund.

Biljetter inhandlades och vi satte oss i den soliga hamnen för att vänta in Vitaskär som skulle frakta oss, och en hel hög andra gravt matsäcksnedtyngda turister, till Hanö. Jag tror att jag senast besökte Hanö för cirkus 20 år sedan så kidsen fick googla fakta om ön så utgick vi från det (barnarbete är inte alltid fel).

Jag ska inte tråka ut er med målande beskrivningar av den coola naturen utan nöjer mig med att rekommendera att ni pallrar er iväg på en egen Hanöutflykt istället. Stress finns inte på kartan och det finns gott om saker att kika på, vi hann faktiskt inte med allt så mitt tips är att ta en tidig båt.

Lite information om ön hittar ni om ni klickar på den här länken och även den här.

 

Engelska kyrkogården.

 

Engelska kyrkogården.

 

Engelska kyrkogården.

 

Bönsäcken.

 

Bönsäcken.

 

Bönsäcken.

 

Bönsäcken.

 

Bönsäcken. Inte ens en gnutta redigering faktiskt.

 

Fyren.

 

Fyrfönster.

 

Fyr i svartvitt.

 

Natur.

 

Klipporna ger en utmanande liten vandringsupplevelse.

 

Natur.

 

Klippor liksom. Och den där blåa himlen…

 

Blomma helt enkelt. Lätt slokörad.

 

Träd i svartvitt. Bloggen är rätt nöjd med den här bilden.

 

Träd i färg (annat träd)-

 

Havet är överallt (ja, det är ju en ö vi är på).

 

Och en tistel får avsluta bildkavalkaden.

 

 

Där träden är gula och gungorna gungar

Jag har varit på Wanås många gånger och ofta hänger kameran med. I eftermiddags var det dags igen och jag tänkte att jag skulle försöka titta på skulpturparken med lite andra glasögon, närmare bestämt de riktigt flaskbottniga glasögonen.

Jag ger er:

Wanås på nära håll!

 

Och dessutom är det förresten ett litet tips, och förhoppningsvis en smula inspiration: det går att hitta nya vinklar att fotografera ”samma gamla motiv” på. Testa, vetja.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Älg badar och blir ren

Den känslan liksom.

Att smyga i den knäpptysta skogen, att försöka att inte ge ett endaste ljud ifrån sig för att inte riskera att de vilda djuren upptäcker en. Omsluten av vildmarken i nära på orörd form.

Belöningen i att komma naturen och dess långbenta invånare så nära att det går att klappa på de supermjuka och sammetslena älgmularna. Oslagbart.

Ett med naturen på riktigt.

 

Äh, skojar ba.

 

Vi åkte på älgsafari igår och det var en riktigt mysig upplevelse att få stifta bekantskap med de oskygga älgarna i hägnet. Det var nyfikna älgar, hungriga älgar, älg med bebisar, älgar med kliande mular och älgar som kunde vika sig dubbelt.

Och ja, de där älgmularna är klappvänliga.