Frontalkollision

Frontalkrock.

100 km/h.

Fastklämd förare i kritiskt tillstånd.

Demolerade fordon.

Sax.

Spridare.

Bändare.

Cross-support.

Det är nog den snabba beskrivningen av övningen som stationerna i Lönsboda och Osby, var för sig, fick i uppdrag att hantera under heldagsövningen nyligen. Den fiktiva olycksplatsen är på USA-bilar strax utanför byn.

Som ni ser på bilderna nedan så löser de båda styrkorna uppgiften på två ganska så olika sätt: Osby klipper av bilens tak medan Lönsboda tar ut föraren genom att klippa av B-stolpen mellan framsäte och baksäte.

 

 

Medvetslös på hög höjd

I släckbilen 265-8010 har jag paxat en plats i mitten bak och under färden lyssnar jag in taktikupplägget och idébollandet som brandmännen i Grupp 1 i Osby ägnar sig åt. De har fått veta att morgonens första larm gäller en person i svår belägenhet men i övrigt är informationen ganska knapphändig. Styrkan enas snabbt om ett initialt tillvägagångssätt och brandmännen åtar sig  varsin uppgift.

FIP (ja, det är branschsnack för Förste InsatsPerson), är framme först och kan lämna en vindruterapport över radion, för att styrkan vid ankomst ska ha lite mer information att agera på.

Läget är följande: en sisådär sex, sju meter upp i luften, i den avtagande morgondimman, hänger en person som vid arbete i skorstenen har blivit akut sjuk med medvetslöshet som följd. Personens arbetsfordon är parkerat på en för brandmännen försvårande plats, vilket gör att 265-8030 – Osbys nya höjdfordon inte kan användas för att nå upp till skorstenen.

Selar tas på och klättringsutrustning packas upp och Henrik och Linus börjar klättra upp till den nödställda kvinnan. Genom samarbete med övriga i gruppen, som har förmånen att stå stadigt i det daggvåta gräset, så lyckas de två fira ner kvinnan till marknivå igen, där hon tas om hand av fiktiv sjukvårdspersonal.

Micke Svensson, instruktör och yttre befäl, sammanfattar övningen:

Det här är en händelse där det inte finns en given lösning. Förmågan används också för att undsätta egen brandman som fallit och blivit hängandes i sitt fallskydd och därmed oförmögen att ta sig ner. Under övningsdagarna fick vi också stor hjälp i detta scenariot av instruktörer från räddningstjänsten i Hässleholm, den här dagen Pär-Olof Algotsson.

Ovanstående larmsituation är en av de insatser som genomfördes när Räddningstjänsten i Osby kommun nyligen hade heldagsövningar. Ni kommer att få följa flera övningar i framtida inlägg. Fotografen bommade bara två insatser; en pga fotografen inte kan klona sig och en medvetet då jag visste att det var en kemövning, vilket brukar vara rätt ovärt fotomässigt. Men ni ska få se brinnande hus och trafikolycka lite senare i veckan.

I dag får ni hålla till godo med höghöjdsräddning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pär-Olof Algotsson, Räddningstjänsten Hässleholm.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Det såg taskigt ut i början”

Orden kommer från yttre befäl hos räddningstjänsten i Osby, Mikael Svensson, när han på torsdagseftermiddagen betraktar den alltjämt brinnande högen med virke. Där vi står är strålningsvärmen snudd på outhärdlig.

Han berättar om hur brandmännen från Osby och Lönsboda slitit med att hindra branden från att sprida sig till den omgivande terrängen, pekar på träden i närheten som bär spår av elden och visar även på den datakabel som hänger i luften precis vid branden. I närheten finns även en högspänningsledning som kunnat vara i fara om branden tagit fart i skogen.

 

 

Mikael Svensson, yttre befäl.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Augusti, en trappa upp

Allas drömmar är där uppe, med en föränderlighet som kan vara ilande snabb och vitblå skimrande förförisk.

Fantasin om det sockervaddsmjuka, inbjudande med soliga kanter som lockar och ber: kom och trivs med oss. Vi har krukor med guld och glittrande regnbågar runt hörnet.

Eller möjligen en buffé av det hotfullt, kyliga – mörkt som arga kråkor i sammansvetsade och skräniga flockar.

Himlens yta från vårt håll är ett ständigt skådespel av humörskiftningar och vi ska minnas hur det kan vara sedan – när novembers och februaris gråa filt örfilar oss rakt i ansiktet. Utan pardon.

Under den mörka tiden sker inte mycket ovanför oss, det är som om till och med ljud försvinner, i alla fall dämpas, när fluffigheten en trappa upp övergår till kompakthet och mer eller mindre ingenting.

 

 

 

 

Egensinnig drake

Hon är som barnen i huset, gömmer sig när kameran kommer fram. Medan juniorerna går att muta så sätter den fyrtassade snorkfröken bara näsan i vädret och tassar purket iväg runt hörnet, utom synhåll.

Men häromkvällen så satte jag mig mitt på gräsmattan, med kameran bakom ryggen, och försökte se oskyldig ut. Den intet ont anande katten blev därmed grundlurad och resultatet ser ni nedan.

Katten figurerar ganska ofta i händelserna på bloggens instagram (@fotograftanten). För det mesta så sover hon på bilderna (då hinner jag ibland smyga mig på henne) eller så tar jag tretusen bilder, varav en möjligen går att använda.

Tyvärr vet vi inte så mycket om gammelkatten, mer än att hon varit hemlös i något av sina tidigare liv, att hon troligen inte är någon ungdom och att hon är den mest lättkränkta varelse jag någonsin har stött på.

Hon är också en närmast exakt kopia av Tandlöse, den där nattfasan som ska vara den farligaste av drakar i filmen Draktränaren. Fast vår katt är inte särskilt farlig, förutom för alla de möss och sorkar som avlivas i rask takt.

Hon ligger gärna och spanar på gräsmattan, blängandes på grannens robotgräsklippare, medan skatorna traskar omkring runt henne – hon höjer inte ens ett morrhår utan väljer uppenbarligen sina strider.

Ibland måste vi hålla fast katten, det absolut värsta hon vet men klor ska klippas och fästingar tas bort. Då slutar katten att andas tills det är över.

Vi försökte skaffa en till katt men tvingades ge upp – katten flyttade mer eller mindre hemifrån i protest och den nyinflyttade fick avsluta sin prövoperiod snabbare än snabbt.

För sådan är hon, vår kattdam, världen snurrar runt henne och livet sker på hennes villkor. Därför kommer det troligen att dröja innan jag lyckas ta fler bilder på henne, det kommer att krävas planering från fotografens sida.

Katten. Bästa Katten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bli brandman?

Hettan är tryckande och det ångar från vägbanan vid olycksplatsen, där Leksaksgatan möter väg 15 i Osby. En personbil och en lastbil har kolliderat i korsningen – tack och lov verkar det enbart röra sig om materiella skador på båda fordonen. Under arbetet stängs en sträcka av väg 15 av och trafiken leds om, inga fordon släpps förbi förrän räddningsarbetet är avslutat.

Brandmännen i Osby hann inte ens återvända till stationen efter larmet om markbrand vid järnvägsspåret i Killeberg, förrän de kallas ut till trafikolyckan. Luften är så tjock av kvav värme att det nästan går att skära den med kniv och svetten rinner hos samtliga på platsen.

Kom ihåg, när vi andra kan svalka oss på stranden eller vid poolen så finns det alltid ett gäng personer som ständigt är beredda att byta om till varma kläder och hjälpa den som råkat illa ut. Det är faktiskt värt att tänka på.

Vill du också kunna ställa upp och göra en insats? Klicka på länken nedan och ansök innan 31 juli.

Bli brandman

 

 

 

 

 

 

 

 

Välkomna till min klöver

Min gräsmatta är mest en matta av klöver och blommande ogräs, av för mig okänd sort, just nu.

Jag är dock inte så bekymrad om trädgårdsestetik och insåg dessutom att det finns ett helt gäng som uppskattar gräsmattans nuvarande status. Jag satt rätt länge och betraktade hur de raskt, med sitt brummande läte, flög från blomma till blomma. Rätt fridfullt ändå.

 

Stig, vårens sol, du ljumma,
och skin på humlornas bon.
Flyg ut ur kamrar skumma,
mina präktiga tjänstehjon,
till er sköna profession.

Snart alla körsbärsträden
slå ut som i ett sving.
Den ädla blomstersäden
skall spridas alltomkring,
och det är ert beting.

 

 

Som ingen trädgårdsmäster
begriper ni er sak,
och gärna frömjölet fäster
sitt guld på ert ludna schabrak
och vingarnas skira tak.

I bågiga gångars klasar
av klarbär och morell
det surrar av mjuka basar,
det orglar från morgon till kväll
som i ett vitt kapell.

 

 

Och när ni gjort er nytta,
bliv kvar som hos en kamrat.
På det ni ej må flytta,
är varje honungsbytta
i trädgården förd på er stat.

 

 

Välkomna till min klöver
och listen kring min knut!
Tag allt ni vill och behöver
och svärma som jag och njut,
så träffas vi sommarn ut.

 

På alla stänglar det flaggar
i färger av glans och glöd,
och överallt ni vaggar
som gyllenbandade kaggar
med örternas mjälla mjöd.

 

Ni sörplar som besatta,
och därtill har ni råd,
ty ingen kråka kan snatta
och ingen mänska skatta
därhemma ert förråd.

– Erik Axel Karlfeldt –

 

 

 

 

Källa: Karlfeldtsamfunde karlfeldt,org

Man får inte tycka…

…om lupiner.

Invasiva, otrevligt färgglada små torn som i maj börjar titta fram längs vägarna, de härskar i dikena när tussilago har packat ihop för säsongen.

Men jag har alltid varit svag för just lupiner.

Jag är en dålig människa.

Tack.Hej.Förlåt.

 

”Spotlight”
”Fading Dream”

 

”Fantasy in Focus”

 

”Uprising”

Stängningsdags en onsdag

När kvällen närmar sig, då stänger dagen sin handväska, packar ihop den tomma lunchlådan och beger sig hemåt. Kvällen smyger sig på och när fågelkvittret stannar av och blommorna sluter sig i vila för att orka med när solen går upp nästa gång – ja då kommer känslan av ro, känslan av att kunna andas, känslan av en oslagbar stillhet. Känslan av avslut och förväntan om nystart.

I den lilla trädgården så har majhettan slutat dallra omkring som en konturlös manet och doften av värme ersätts av doften av natur, av träd och växande gräs. En liten igelkott rafsar omkring i löven bland de magra björkarna och fnyser anklagande när jag kommer för nära med min kamera.

När så gatlamporna till slut tänds, ja då stänger jag ytterdörren, stänger om mig själv, stänger onsdagen.

Imorgon är det torsdag. Då kommer den lilla trädgården att åter inta sin ljusa dagskepnad och kvällen och natten kan andas ut och njuta av några lediga timmar.

Innan det är stängningsdags igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Brand utanför Lönsboda

När ni andra jobbade i trädgården/solade på balkongen i dag så hastade Osbys och Lönsbodas deltidsbrandmän till respektive brandstation.

Strax efter lunch inkom larmet om markbrand en bit utanför Lönsboda, det visade sig att att det börjat brinna intill järnvägsspåret. Räddningstjänsten uppskattar att 5000 kvadratmeter bränts av. 12 brandmän från de båda stationerna jobbade i flera timmar med släckningen innan ansvaret lämnades över till markägaren för fortsatt bevakning.

Bilderna får ni så klart här.

Och var försiktiga, det är sjukt torrt ute i naturen och vinden verkar ha fått lite vårkänslor – en kass kombination.