Skärpa & oskärpa

Åsa Brorsson bloggar om foto

Månad: september 2015

Instängda i brinnande byggnad

Publicerad 30/9 2015 22:39 · Uppdaterad 30/9 2015 23:56

Samma räddningstjänst – annan station – fortfarande räddningspersonal som har ett annat yrkesliv vid sidan om och som släpper allt när sökaren piper.

I dag mötte jag en av styrkorna i Lönsboda som också, tillsammans med brandvärnet i Hökön, tillhör Osbys räddningstjänst. Få av de som jag mötte ikväll hade den minsta aning om att jag skulle närvara vid kvällens övning så det blev ett överraskningsmoment.

Förutsättningarna för fotografering var något annorlunda – dagsljuset var på väg bort och kvällens övning involverade rökdykning, med andra ord ställdes lite krav även på mig. Dessutom har jag aldrig någon koll på exakt hur övningen kommer att se ut så det gäller att vara med på noterna och försöka vara med där det händer, alltså där intressanta bilder skapas.

Det jag tar med mig från ikväll är insikten om hur ogenomtränglig rök är rent visuellt. Och jag förstod på brandmännen att det var svårt att hitta vissa av de barn som fanns i den övernattningslokal där övningen ägde rum. Och ikväll var det inte dockor som skulle räddas utan livs levande människor, både vuxna och barn.

Platsen är Hjärtasjötorpet vid Hjärtasjön i Lönsboda. Ikväll blir det mörka, rökiga och ”skitiga” bilder – en ganska bra spegling av hur jag upplevde övningen.

En snabb genomgång av nya rutiner, sedan är det upp till styrkan att testa dessa under kvällens övning.

På väg ut. Jag häckar (som vanligt) i tankbilen, ikväll heter den 8240.

En låst grind är ju ingen overklig detalj.

Alla har sin egen uppgift och det gäller att sätta fart, i byggnaden "övernattar" vuxna och ungdomar som är på Hjärtasjötorpet på ett fiktivt fotbollsläger. — Alla har sin egen uppgift och det gäller att sätta fart, i byggnaden ”övernattar” vuxna och ungdomar som är på Hjärtasjötorpet på ett fiktivt fotbollsläger.

För att ni ska få en känsla av hur dålig sikt det kan vara för brandmännen när de rökdyker. — För att ni ska få en känsla av hur dålig sikt det kan vara för brandmännen när de rökdyker…

På pass vid dörren och redo att ta emot de personer som kollegorna bär ut.

Det är alltså inte min kamera som är smutsig, det är gott om rök för att det ska bli så likt en verklig brand som möjligt.

Fotografen försöker att inte vara för mycket i vägen och ligger ibland lågt.

Är alla barn och vuxna räddade ur den brinnande byggnaden?

Snabb paus på "brandplatsen" inna all utrustning ska tillbaka in i bilarna. — Snabb paus på ”brandplatsen” innan all utrustning ska tillbaka in i bilarna.

Vatten att dricka och eftersnack, bland annat om det här med Friska Brandmän och hur det praktiskt ska lösas.

8210 backar in. Om det är för natten vet styrkan aldrig.

Ibland behövs en hjälpande hand när utrustningen kärvar.

Var sak måste finnas på sin plats, utrustningen kontrolleras noga.

Fikadags efter avslutad övning. Ser ni vad Lönsbodagänget inte har på bordet (det var gott med fralla)?

Nästa inlägg kommer att handla om brandtillsyn, en omfattande och viktig arbetsuppgift för räddningstjänsten.

På återseende

Om att klara livet

Publicerad 28/9 2015 20:47 · Uppdaterad 28/9 2015 20:55

Dagen idag har jag terroriserat räddningstjänsten. Och det är till största delen ställföreträdande räddningschef Ulf R Nilsson som har haft mig i hasorna. Och i dag har jag lärt mig varför kroken är rosa, att svenska brandmän är världsledande vad gäller invändig släckning och jag hävdade framgångsrikt ”min” plats i 8080 när larmet gick.

Men jag har också fått en stor insikt i om hur skört livet faktiskt kan vara, hur skrämmande och våldsamt snabb eld är – detta genom att beskåda resterna av en villabrand som inträffade i helgen. Känslan att gå in i ett hus, känna den obeskrivligt genomträngande stanken av brända elkomponenter och få förklarat att det hängde på en minut, därefter hade skadan i fastigheten varit betydligt mer omfattande. Ett hus – någons bostad som kunde ha varit din eller min. Hemmet där alla ens minnen förvaras. Det var en ganska så omskakande insikt och fick mig att fundera över mitt brandskydd, som trots allt är ganska komplett sånär som på en brandvarnare i mitt eget sovrum. Den där brandvarnaren som stått på shoppinglistan i ett par månader eller längre. Nu ska den inhandlas. Och den ska skruvas upp.

Hur ser ditt brandskydd ut? Jag har två brandvarnare, en brandfilt och en hyfsad släckare. Och du, kolla innan det är för sent. Snälla?

Ulf R Nilsson chaufförade runt mig nästan hela dagen. och han pratar mycket och delar med sig av sina funderingar när det gäller både förebyggande arbete, akuta insatser och hur han vill följa upp ett ärende. — Ulf R Nilsson chaufförade runt mig nästan hela dagen. Han pratar mycket och delar gärna med sig av sina funderingar när det gäller både förebyggande arbete, akuta insatser och hur han själv vill följa upp ett ärende.

Och det blir även många skratt, trots tonen av allvar och bestämdhet. Han börjar vänja sig nu vid den kameraförsedda baksätespassageraren. — *Och det blir ju faktiskt även många skratt, trots tonen av allvar och bestämdhet. Jag TROR att han börjar vänja sig nu vid den där kameraförsedda baksätespassageraren.*

Ett bostashus och insidan av det mindre rum där det finns en elcentral. Innan helgen var väggarna och taket vita. Lukten är svår att beskriva men är allt annat än angenäm och fick mig att bli illamående. — Ett bostadshus och insidan av det mindre rum där det finns en elcentral. Innan helgen var väggarna och taket vita. Lukten är svår att beskriva men är allt annat än angenäm och fick mig att bli rejält illamående.

En använd skläckare lämnas snarast in för att ersättas av en sprillans ny. Det är inte somd e släckare vi har hemma som förmodligen sällan töms, här kommer släckarna till användning. — En använd släckare lämnas snarast in för att ersättas av en sprillans ny. Det är inte som de släckare vi har hemma som förmodligen sällan töms, här kommer släckarna garanterat till användning.

*Ulf har beredskap och därmed kör han 8080 under dagen.*

*Ett minne från förr. Beroende på vilken lampa som räddningsledaren tände så visste övriga vilka bilar som skulle ut.*

*I Osby turas tre grupper om att ha beredskap.*

Kroken, den rosa kroken på 8030. Den används av brandmännen för att säkra sig vid arbete uppe i luften. och den är rosa eftersom den anlände till stationen i just den färger. En pigg detalj alltså. — Kroken, den rosa kroken på 8030. Den används av brandmännen för att säkra sig vid arbete uppe i luften. Och den är rosa eftersom den anlände till stationen i just den färgen. En pigg detalj alltså.

Den här tvätthögen slikjer sig från det som ligger i min egen tvättkorg här hemma. — *Den här tvätthögen skiljer sig från det som ligger i min egen tvättkorg här hemma.*

*Efter tvätt hängs slangarna upp i tornet på tork i något dygn.*

*Som ni läste i förra inlägget så är rengöring av utrustning en stor del av vardagen på stationen. Och det är ingen snabb avspolning utan det är total isärplockning som gäller.*

*Ni vet, man sparar något för att det kan vara bra att ha. Som gummistövlar med hål i till exempel.*

*Om du ringer 112 kanske det är några av de här som du möter.*

*Jan Persson planerar, telefonerar och ägnar sig åt materialvård just idag.*

Jimmie Ask, räddningstjänstens brandingenjör. Han har verkligen lärt mig en hel del idag, bland annat att svenska brandmän är oerhört duktiga på att bekämpa brand inne i byggnader.

Bilkörning och jackan har han på sig - alltså är det utryckning. — *Bilkörning och jackan har han på sig – alltså är det utryckning.*

*Och Ulf meddelar att ambulans är onödigt och den bilen får återvända till stationen.*

*På plats på automatlarm ett längre stenkast från stationen.*

*Efter en kort, kort stund svänger 8010 in.*

*Ulf är ju först på plats (och jag också såklart) och han möter upp 8010 för information.*

*Det är konstaterat att det inte brinner, men koll av byggnaden görs givetvis.*

Efter avslutad insats övergav jag Ulf och liftade tillbaka med 8030, hävaren - fordonet med den rosa kroken. — *Efter avslutad insats övergav jag Ulf och liftade tillbaka med Dan och 8030, hävaren – fordonet med den rosa kroken.*

Nu har jag premiäråkt 8030 också. Men tro mig, jag har et par fordon kvar att testa. — *Nu har jag premiäråkt 8030 också. Men tro mig, jag har ett par fordon kvar att testa.*

De backas ju alltid in för att stå redo inför nästa gång. — *De här fordonen backas ju alltid in för att stå redo inför nästa gång.*

Hela dagen får inte plats i det här inlägget utan bloggen återkommer med fler rapporter från den här dagen framöver.

På återseende.

Var köper man inspiration?

Publicerad 27/9 2015 10:52 · Uppdaterad 27/9 2015 22:27

Ja, varifrån kommer inspirationen att jaga bilder? Att redigera och publicera?

Den finns inte alltid där, jag måste erkänna att jag har svackor där kamerorna får ta lite semester och jag tror att det bara är nyttigt. Dessa uppehåll är inte långa men tillräckligt för att längtan efter att ta bilder ska komma tillbaka.

Dessutom försörjer jag mig inte på fotografering (snarare tvärtom) så har inte den typen av press på mig – då är det betydligt värre för en yrkesfotograf.

Men hur gör man om man kör fast i det stora träsket som heter Avsaknad av Inspiration? För vissa räcker det att låna hem en fotobok eller bläddra i en fototidning men ett mer handfast och praktiskt råd som jag vill dela med mig av är att skapa ett tema och sätta upp någon form av ram. Det behöver inte vara så gigantiskt som Projekt Räddningstjänst här hos mig utan kan vara i en mycket mindre variant.

Ett exempel, som jag kommer att ta mig an i framtiden, är att fotografera den by/stad/samhälle/håla som man bor i. Det är en sak att se den varje dag när du utför vardagsärenden som affärsbesök, hundrastning och hämtning av barn på dagis, och det är en helt annan grej att se den genom sökaren på din kamera.

Du kommer garanterat att upptäcka sidor av din hemort som aldrig sett förut och detaljer som funnits rakt framför näsan på dig i flera år men som du aldrig riktigt sett.

Och jag tycker personligen att det är att föredra att använda den lilla sökaren på kameran, det ger mig möjlighet att fokusera på själva bilden utan mängder av synintryck i periferin, men där är vi ju alla olika.

Eller prova att ta bilder utan att kolla i sökaren alls. Fota lite på känn helt enkelt, det som funkar bäst här, åtminstone i början, är om du har ett vidvinkelobjektiv, då detta betyder att du kan få med mer i själva bilden. Detta är något som jag börjat göra mer och mer och som faktiskt visat sig funka, och misslyckade bilder går ju dessutom busenkelt att förpassa till bildhimlen med ett eller två knapptryck.

Bilderna nedan har jag tagit utan att titta i sökaren. De två första är från en väldigt vältrafikerad vägkorsning i Agii Apostoli, Kreta och tagna i somras med lillkameran D60 som nu har flyttat hemifrån. Den tredje bilden är från förra veckans rökövning med räddningstjänsten i Osby.

Tourism Nikon D60, Nikon 18-55 mm. Kreta 2015 — **Tourism**
*Nikon D60, Nikon 18-55 mm. Kreta 2015*

Man on a Red Moped. Nikon D60, Nikon 18-55 mm. Kreta 2015 — **Man on a Red Moped.**
*Nikon D60, Nikon 18-55 mm. Kreta 2015*

Projekt Räddningstjänst. Nikon D200, Nikon 50 mm. — **Projekt Räddningstjänst.**
*Nikon D200, Nikon 50 mm.*

Friska Brandmän

Publicerad 24/9 2015 21:46 · Uppdaterad 25/9 2015 06:16

Snabb uppdatering först:

Mysteriet med den rosa kroken fortsätter, ingen vet och all personal spekulerar.

Strykbrädan har inte samtliga brandmän ens sett. Och ingen vet vem som eventuellt använder den.

Jag får helt enkelt återkomma nästa vecka om jag får lite besked i frågorna (fast vid det laget har jag förmodligen kommit på nya frågor också – de tar nog aldrig slut).

Om någon vill läsa ikapp så finns länkar till tidigare inlägg här:

Premiär!

Dimspikar också!

Projekt Räddningstjänst.

En kväll i ett helt vanligt villaområde.

Vi fortsätter i dag med några fler bilder från rökövningen i går. Och på förekommen anledning, se bilderna nedan, så ska jag ta chansen att informera lite kort om Friska Brandmän. Det finns nämligen en stor låda i släckbilen 8010 med just den texten.

Friska Brandmän är ett arbetssätt som syftar till att ändra rutiner för brandmännen och använd utrustning. Det är egentligen ganska enkel matematik – vid en brand proppas luften nära brandhärden och i närmaste omgivningen full av väldigt osköna partiklar som har visat sig öka risken för en del former av cancer.

För dig och mig, som inte riskerar att utsättas i arbetet, spelar detta mindre roll. För räddningspersonal blir det helt annorlunda. Kort sammanfattat ska ingen använd utrustning eller kläder in i fordonshytterna igen. Använda larmkläder ska tas av direkt på platsen efter avslutad insats och nya kläder på. Allt packas i säckar och tillbaka på stationen sker rengöring enligt noggranna rutiner och helst i speciella rum där ventilationen är särskilt anpassad.

Det är inte första gången som bloggen kommer att prata om Friska Brandmän och vilken betydelse detta har för en frisk arbetsmiljö.

*Liten inblick i vad som finns i lådan.*

*Räddningschefen Peter Dubrefjord förklarar exakt hur det är tänkt att fungera praktiskt med Friska Brandmän.*

Hade detta varit på riktigt så hade det skett ombyte av kläder på plats, — *Hade detta varit på riktigt så hade det skett ombyte av kläder på plats.*

*Vattnet måste vara klart att användas innan rökdykningen påbörjas.*

*Det ser lite stökigt ut precis efteråt.*

*Om det pratades om Paradise Hotel när det var övning förra veckan, så skulle man kunna säga att det här gänget är mer sportinriktade.*

Ni vet, övningskväll slutar med Bullens korv. Jag drack kaffe och möttes av stor oförståelse och höjda ögonbryn nä'r jag försiktigt förklarade att just den sortens korv inte faller mig i smaken. Alls. Får se om jag får komma tillbaka fler gånger. — Ni vet, övningskväll slutar ju med Bullens korv. Jag drack kaffe och möttes av stor oförståelse och höjda ögonbryn när jag försiktigt förklarade att just den sortens korv inte faller mig i smaken. Alls. Får se om jag får komma tillbaka fler gånger.

Tycker ni att brandmännen än så länge är anonyma?

Namnen kommer att smygas in efterhand. Men det är nära på ett heltidsjobb att matcha ihop rätt person i den personalförteckning jag har, med rätt person på bild – när de är fullt larmklädda vill säga. Tack och lov för nummer på kläder och hjälmar, det underlättar.

På återseende.

En kväll i ett helt vanligt villaområde

Publicerad 23/9 2015 22:23

Ett mindre samhälle i nordöstra Skåne. En lugn och stilla förkväll, behaglig yttertemperatur och inget regn. Ljudet av dieselmotorer bryter dock av en smula mot tystnaden när två röda lastbilar rullar in på gatan.

Det var övning med räddningstjänsten i Osby ikväll. Gissa vem som var med? Och jag hoppas att jag kan förmedla min upplevelse vidare till er genom bilderna nedan, att ni ska känna att ni också nästan var på plats.

Ni ska få se en hög bilder idag och vi ska prata vidare om den här övningen och lite andra aspekter av brandmansyrket i morgon.

Nikon D200 och D7000 hängde som vanligt med tillsammans med Tamron 75-300 mm, Nikon 50 mm och Nikon 18-55 mm.

Förberedelse - det grabbarna vet är att det blir en övning som kommer att innefatta rök. — Förberedelse – det grabbarna vet är att det blir en övning som kommer att innefatta rök.

*Jag fick åka i tankbilen, det är alltså 8040. Släckbilen, dvs 8010, smyger i sidospegeln.*

Och det är tydligen svårt att tappa bort 8010 - det finns nämligen ett avslöjande vattenspår att följa. — *Och det är tydligen svårt att tappa bort 8010 – det finns nämligen ett avslöjande vattenspår att följa.*

Styrkan är framme. Konstaterad brand i byggnad. Flera personer kvar där inne.

*Solklara instruktioner från styrkeledaren.*

Ur bilarna och därefter sätter arbetet igång direkt för att kunna gå in i byggnaden och rädda liv. — *Ur bilarna och därefter sätter arbetet igång direkt för att kunna gå in i byggnaden och rädda liv*.

*De vet ju inte riktigt vad som väntar när de öppnar.*

*Styrkeledaren organiserar och har koll på brandmännen.*

Någon måste ju föra anteckningar... — *Någon måste ju föra anteckningar..*.

En glad skara som räddats undan "giftig" brandrök. — *En glad skara som räddats undan ”giftig” brandrök.*

*Tankar och funderingar efteråt (och en fotograf som tar bilder när man minst anar det).*

*Allt som kopplas ihop ska även kopplas isär.*

*När någon talar lyssnar resten, där finns mycket respekt för varandra.*

*Jag förvånas av och till vilken stämning det är, fokus och allvar varvas naturligt med skämtsam jargong.*

*När uppgiften är utförd så blir stämningen genast avslappnad, det är som att trycka på en knapp.*

*I väntan på nästa gång behovet uppstår.*

*Nej, det var inget larm. Men om det står ett litet barn och beundrar brandbilarna så är det väl ändå självklart att blåljusen sätts på?*

*Utrustningen undanstoppad och övningen avslutad. Nu är det kväll.*

*Den där återställningen efter varje övning och varje larm tar sin tid.*

På återseende.

Dubbla känslor

Publicerad 22/9 2015 19:49 · Uppdaterad 22/9 2015 19:49

Jag har tidigare sagt att fotografering ska vara roligt – det är då de bästa bilderna föds.

Och ni har ju kanske också noterat att dubbelexponeringar (särskilt av träd) förekommer då och då i bloggen. I regel skapar jag bilden direkt i kameran och det är med viss spänning man kollar resultatet. Kolla din kamera om du har en funktion som heter multiexponering. Testa! Det är ju bara att radera annars – länge lever den digitala tekniken liksom.

Men även i efterbehandling av bilder (vissa tycker att detta är en ful sak att ägna sig åt, jag diskriminerar ingen) går det att skapa ett foto med flera dimensioner. Jag använder ju i princip bara Photoshop så kan inte direkt rekommendera något annat program för att uppnå den här effekten, men det finns säkert bra alternativ.

Bilderna nedan är en mix av multiexponering i kameran och vid bildbehandlingen. Vilket ni föredrar och vilka bilder ni tycker är bäst är helt och hållet upp till er.

För så funkar fotografering, tycke och smak står alla och envar fritt.

Kameran som använts är i samtliga fall Nikon D7000 med Tamron 75-300 mm samt 18-55 mm. De tre första bilderna är ihopakladdade efteråt och de två sista direkt i kameran.

På återseende.

Projekt Räddningstjänst

Publicerad 20/9 2015 15:30 · Uppdaterad 20/9 2015 20:45

Vi kör vidare på Projekt Räddningstjänst. I dag tänkte jag berätta lite om bakgrunden och om reaktionerna på projektet och ni ska få se lite mer av själva stationen. Vi ska också prata om en rosa krok.

Tanken på ett blåljusfotoprojekt (nytt ord!) har funnits i nästan ett år. Planen var först att rikta in mig på Hästvedas lilla station och deltidsbrandmännen där, det hade blivit i mindre omfattning förstås, men när stationen fick en ny brandbil blev logistiken vid eventuell utryckning lite komplicerad. Därav skrotades planerna och när jag spånade ihop med en av brandmännen i just Hästveda, så föddes idén om att ta kontakt med Osbys räddningstjänst.

Sagt och gjort, efter semestern mailade jag räddningschefen Peter Dubrefjord och förklarade lite kort hur jag tänkt och jag försökte sälja in mig så gott det gick. Vi träffades och det visade sig att han inte ansåg att det var en dum idé alls och nu i september drog allt igång.

Jag har varit oerhört mån om att betona att det är ett dokumentärt projekt där fokus INTE ligger på utryckningar, blod, offer och tragiken i någons nedbrunna hem. Fokus är istället vardagen och vad som sker på stationen, säg en vanlig måndagseftermiddag, och jag vet att räddningschefen verkligen vill att allt han och hans kollegor gör ska få synas. Blir det larm är allt planerat om hur jag ska agera, i vilken bil jag ska åka och så vidare och jag har fått en alldeles egen väst. Men ni kommer inte att få se närbilder på olycksoffer i min blogg.

Jag går in i detta med stor nyfikenhet och ödmjukhet. Och stor tacksamhet för att jag får skugga personalen på stationen och trycka upp kameror i ansiktet på brandmännen i alla möjliga situationer. Det kommer att ta tid för dem att vänja sig på riktigt och jag, som avskyr att bli plåtad, har förståelse för att det kan vara kämpigt med en entusiastisk fotograf i närheten.

Reaktionerna har varit enbart positiva och jag har fått berätta och förklara för många personer vad Projekt Räddningstjänst går ut på. Men tro mig, jag har också fått halvsliskiga kommentarer om halvnakna brandmän i kalendrar. Ni som förväntar er något sådant kommer att bli totalgrymt besvikna.

Men vill ni se vad Osbys räddningstjänst faktiskt pysslar med så är ni hjärtligt välkomna att följa bloggen.

Klart det ska finnas brandbilar i alla storlekar på en brandstation.

Stationsbyggnaden är allt annat än ny - byggd på 1960-talet och inte anpassad till dagens krav. Om räddningschefen använder den här vet jag inte, den påminner mig om högstadiet och det var verkligen evigheter sedan. — Stationsbyggnaden är allt annat än ny – byggd på 1960-talet och inte anpassad till dagens krav. Om räddningschefen använder den här vet jag inte, den påminner mig om högstadiet och det var verkligen evigheter sedan.

Det gamla vaktbordet som inte bemannas numera.

Återigen kommer känslan av min skolgång tillbaka - kartor som dras ner från taket. — Återigen kommer känslan av min skolgång tillbaka – kartor som dras ner från taket.

Så mycket slang. Och en strykbräda. Jag vet inte vad den används till, såg den inte förrän jag öppnade upp bilden i datorn. Stryker man slangar?

Tornet. Trappor mot höjden och sprickor i väggarna.

Det måste vara himmelriket för en slangentuasiast. Prydligt är det åtminstone.

Vad finns på en brandstation? Givetvis olika slags släckare.

Ulf Nilsson jobbar en hel del med brandtillsyn och jag har nu lärt mig hur långt det ska vara mellan byggnader på en industrifastighet.

Hela vagnshallen får inte plats på bild. Men här finns i alla fall en hel uppsjö av olika fordon som kan tänkas behövas.

Längst bak i 8010 (jag lär mig lingot efter hand), dvs släckbilen - finns både slang och verktyg för att klippa sönder fordon. — Längst bak i 8010 (jag lär mig lingot efter hand), dvs släckbilen – finns både slang och verktyg för att klippa sönder fordon.

Bild från hävaren. Och den där rosa öglan/kroken får mig att fundera. Vad används den till? Och varför är den rosa? Jag ska försöka komma ihåg att fråga vid tillfälle. — Bild på hävaren. Och den där rosa öglan/kroken får mig att fundera. Vad används den till? Och varför är den rosa? Jag ska försöka komma ihåg att fråga vid tillfälle.

Larm. Jag hann knappt masa mig ner från fikarummet innan brandmännen galopperade in. Jag är impad över hur snabbt de anlände till stationen.

Och på ett kick är de ombytta. Undrar om man kan träna barnen till att klä på sig lika fort?

Tricket verkar vara att klä på sig lite sådär i farten.

Jag får uppfattningen att det är en god stämning i det här gänget.

På återseende.

Strandhäng i september

Publicerad 19/9 2015 09:30

Bloggen kommer inte att handla enbart om brandbranschen. Utan även om fotografering – som vanligt alltså.

Projekt Räddningstjänst dyker upp av och till när jag haft möjlighet att hänga på stationen som ett eller annat plåster. Nästa inlägg här i bloggen blir dock räddningsrelaterat – jag lovar.

I dag blir det helt andra saker. I veckan var jag i Åhus en hel dag och kan ni gissa, kameran var med. För det är något väldigt speciellt med havsnära natur. Doften av tall och av sandskog. Den kan jag tyvärr inte förmedla via bilder men ni kan ju låtsas.

Pick Me. ISO 400. 1/125 s. f/4.5 — **Pick Me.**
*ISO 400. 1/125 s. f/4.5*

Take Two. ISO 400. 1/500 s. f/11.0 — **Take Two.**
*ISO 400. 1/500 s. f/11.0*

Flowing. ISO 400. 1/800 s. f/14.0. — **Flowing.**
*ISO 400. 1/800 s. f/14.0.*

September Beach. ISO 640. 1/640 sekund. f/13.0 — **September Beach.**
*ISO 640. 1/640 sekund. f/13.0*

På återseende.

Dimspikar också!

Publicerad 17/9 2015 22:17 · Uppdaterad 17/9 2015 22:51

Vilken otrolig respons på första inlägget om räddningstjänsten i Osby. Tack alla som läser och delar vidare. Jag tror mycket på det här bildprojektet, det får jag ju lov att medge.

I går kväll, i regn och tilltagande tungt gråmörker, så övade en av styrkorna lägenhetsbrand, bilolycka och brand inne i en byggnadskonstruktion (jag fick nog aldrig riktigt klart för mig om det var en vägg eller ett tak, mest för att det faktiskt såg ut som en vägg, men jag reserverar mig där eftersom vissa saker inte är vad de ser ut att vara – i ena övningen var en planka samma sak som en människokropp).

I alla fall, jag lärde mig något nytt (situationsspecifik kunskap som icke lär vara applicerbar på någon som helst vardagssituation) – dimspikar.

Hur dimspikar ser ut, hur de används och att ordet inte förekommer i min husbibel SAOL – detta kontrollerade jag när jag kom hem. Ni kan ju googla men den korta förklaringen är att brinner det inne i exempelvis en vägg så går det att dunka hål och peta in ett rör in i väggen och sedan skicka in vatten.

Det blir många bilder idag. Hoppas att ni står ut.

Ja, det är bara övning men ska givetvis göras så realistiskt som möjligt. Just här går startskottet för hela kvällens övningsprogram: Lägenhetsbrand.

Förberedelse för att gå in med rökdykare.

Och för att hjälpa den "familj" som var instängd på fjärde våningen så användes hävaren. Allt slutade väl. — Och för att hjälpa den ”familj” som var instängd på fjärde våningen så användes hävaren. Allt slutade väl.

Ni vet den där irriterande känslan när mobilens headset trasslar ihop sig i fickan?

När övningen avslutas så ska allt städas undan och packas in, fem minuter senare gick ju nästa övningslarm.

Både allvar, fokus och lättsamhet. Och regn som ni ser.

Japp, det är en lampa. På hjälmen. Och den sitter kvar.

Förberedelse för övning nr 2. Det är en ganska så plankig människokropp som sitter fast under en bil.

Klippverktyg fram, men befälsbilen fick förbli intakt. Budgetansvarig pustar nog ut.

Enkelt beskrivet så är släckbilen full av mängder av verktyg och annat som vid en insats måste pusslas ihop.

Bilolyckor är ju tyvärr inget ovanligt scenario för stationens personal.

Eftersnack efter övning 2. Vad funkade och vad kan förbättras?

Och det var den där städningen igen, allt ska tillbaka på sin plats. — Och det var den där städningen igen, allt ska ju tillbaka på sin plats.

Förberedelse för släckning, dock ingen brand i just det här scenariot.

Väggen görs klar, eller om det nu är ett tak. Ett effektivt hemmabygge är det i alla fall och fyller sin funktion.

Kontroll med värmekamera för att se att branden tar sig innan övningslarmet ropas ut.

Och hur bär man lättast steg i utfällt läge? — Hopsättning av lång, stege. Det är den som i vila befinner sig på släckbilens tak.

De där stegarna är inget enmansjobb att resa.

Där är den - dimspiken. — Där är den. The One and Only – **dimspiken**.

Utvärdering av övning med dimspik och värmekamera.

Ett par timmar i regnet men inga sura miner.

Det obligatoriska efterspelet. Lärde vi oss något?

Nästa gång tar fotografen gummistövlar, det går åt lite vatten även om det bara är övning.

Och alla övningar avslutas i fikarummet. Med Bullens korv (obs! två i varje bröd) och just den här kvällen var ett av samtalsämnena, lite otippat, Paradise Hotel. — Och alla övningar avslutas i fikarummet. Med Bullens korv (obs! två i varje bröd eftersom det enligt uppgift blir för mycket bröd annars) och just den här kvällen var ett av samtalsämnena, lite otippat kanske, Paradise Hotel. Och givetvis vem som är ”korvgubbe” nästa gång.

Ja, det är ett mastodontinlägg idag. Men jag tycker faktiskt att ni skulle få vara med under hela kvällen, även om det blir lite i andra hand, så att säga.

På återseende.

Premiär!

Publicerad 15/9 2015 20:48 · Uppdaterad 20/9 2015 14:41

Idag går startskottet för mitt nya fotoprojekt – och jag hoppas att ni kommer att tycka det är intressant. Projektet kommer förmodligen att pågå fram tills på vårkanten och bilderna hittar ni alltså här.

Planen är att dokumentärt följa Räddningstjänsten i Osby och, på mitt eget bildspråksvis, berätta vad de egentligen gör hela dagarna. Räddningstjänsten består i Osby till största delen av deltidsbrandmän som på ynka fyra minuter ska infinna sig på brandstationen när larmet går. Fyra minuter – från hemmet/arbetsplatsen etc – till stationen. Det är då varje sekund räknas.

Mitt fokus kommer inte att ligga på akuta blåljussituationer, utryckningar blir bara en del av en hel historia där vardagen står i centrum. För jag måste erkänna att jag själv har dålig koll på vad räddningspersonal gör hela dagarna när det inte brinner eller bilkrockas.

Ni kommer att få se insidan av en brandstation, modell inte jätteny, och få möta brandmän, räddningschefer, insatsledare och annan personal på en väldigt okomplicerad och oförställd nivå.

Det här är på riktigt.

Dagen idag på brandstationen har ”råkat” resultera i en bild eller två. Och väldigt många nya kunskaper om brand, säkerhet och den ofantliga mängd utrustning som brandmännen har att tillgå. Vi har pratat om räddningstjänst i ett större samhällsperspektiv, motorsågar och jag har klättrat upp i det där höga tornet som är en del av stationsbyggnaden (uäck, spindlar).

Här hittar ni en länk till räddningstjänstens egen sida.

Hoppas ni har bokat säsongsbiljett för nu kör vi!