Dagen idag har jag terroriserat räddningstjänsten. Och det är till största delen ställföreträdande räddningschef Ulf R Nilsson som har haft mig i hasorna. Och i dag har jag lärt mig varför kroken är rosa, att svenska brandmän är världsledande vad gäller invändig släckning och jag hävdade framgångsrikt ”min” plats i 8080 när larmet gick.
Men jag har också fått en stor insikt i om hur skört livet faktiskt kan vara, hur skrämmande och våldsamt snabb eld är – detta genom att beskåda resterna av en villabrand som inträffade i helgen. Känslan att gå in i ett hus, känna den obeskrivligt genomträngande stanken av brända elkomponenter och få förklarat att det hängde på en minut, därefter hade skadan i fastigheten varit betydligt mer omfattande. Ett hus – någons bostad som kunde ha varit din eller min. Hemmet där alla ens minnen förvaras. Det var en ganska så omskakande insikt och fick mig att fundera över mitt brandskydd, som trots allt är ganska komplett sånär som på en brandvarnare i mitt eget sovrum. Den där brandvarnaren som stått på shoppinglistan i ett par månader eller längre. Nu ska den inhandlas. Och den ska skruvas upp.
Hur ser ditt brandskydd ut? Jag har två brandvarnare, en brandfilt och en hyfsad släckare. Och du, kolla innan det är för sent. Snälla?
Ulf R Nilsson chaufförade runt mig nästan hela dagen. Han pratar mycket och delar gärna med sig av sina funderingar när det gäller både förebyggande arbete, akuta insatser och hur han själv vill följa upp ett ärende.
Och det blir ju faktiskt även många skratt, trots tonen av allvar och bestämdhet. Jag TROR att han börjar vänja sig nu vid den där kameraförsedda baksätespassageraren.
Ett bostadshus och insidan av det mindre rum där det finns en elcentral. Innan helgen var väggarna och taket vita. Lukten är svår att beskriva men är allt annat än angenäm och fick mig att bli rejält illamående.
En använd släckare lämnas snarast in för att ersättas av en sprillans ny. Det är inte som de släckare vi har hemma som förmodligen sällan töms, här kommer släckarna garanterat till användning.
Lokal sightseeing.
Ulf har beredskap och därmed kör han 8080 under dagen.
Osby, det är här det händer.
Ett minne från förr. Beroende på vilken lampa som räddningsledaren tände så visste övriga vilka bilar som skulle ut.
I Osby turas tre grupper om att ha beredskap.
Kroken, den rosa kroken på 8030. Den används av brandmännen för att säkra sig vid arbete uppe i luften. Och den är rosa eftersom den anlände till stationen i just den färgen. En pigg detalj alltså.
Den här tvätthögen skiljer sig från det som ligger i min egen tvättkorg här hemma.
Efter tvätt hängs slangarna upp i tornet på tork i något dygn.
Som ni läste i förra inlägget så är rengöring av utrustning en stor del av vardagen på stationen. Och det är ingen snabb avspolning utan det är total isärplockning som gäller.
Ni vet, man sparar något för att det kan vara bra att ha. Som gummistövlar med hål i till exempel.
Om du ringer 112 kanske det är några av de här som du möter.
Jan Persson planerar, telefonerar och ägnar sig åt materialvård just idag.
Jimmie Ask, räddningstjänstens brandingenjör. Han har verkligen lärt mig en hel del idag, bland annat att svenska brandmän är oerhört duktiga på att bekämpa brand inne i byggnader.
Bilkörning och jackan har han på sig – alltså är det utryckning.
Och Ulf meddelar att ambulans är onödigt och den bilen får återvända till stationen.
På plats på automatlarm ett längre stenkast från stationen.
Efter en kort, kort stund svänger 8010 in.
Ulf är ju först på plats (och jag också såklart) och han möter upp 8010 för information.
Det är konstaterat att det inte brinner, men koll av byggnaden görs givetvis.
Diskussion kring falsklarmet.
Efter avslutad insats övergav jag Ulf och liftade tillbaka med Dan och 8030, hävaren – fordonet med den rosa kroken.
Nu har jag premiäråkt 8030 också. Men tro mig, jag har ett par fordon kvar att testa.
De här fordonen backas ju alltid in för att stå redo inför nästa gång.
Hela dagen får inte plats i det här inlägget utan bloggen återkommer med fler rapporter från den här dagen framöver.
På återseende.
Åsa Brorsson
Namn: Åsa Brorsson Ålder: 40+ Första kamera: Någon pocketkamera som liten och sedan en analog Nikon 401x.
Numera två Nikon D7000. Favoritobjektiv är ett fast Nikon 50 mm.
Som en följd av den nya dataskyddsförordningen GDPR har vi uppdaterat vår personuppgiftspolicy så att det tydligt framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse.
Det inkluderar även vilka annonser vi väljer att visa för dig. Läs mer
