”Allt som kommer in SKA saneras ut!”
Det är tydliga och bestämda instruktioner när brandingenjör Jimmie Ask är övningsledare.
I det här fallet är det vikten av att avspärrningsgränserna hålls som han syftar på och detta demonstrerar han på whiteboardtavlan redan i den inledande teoridelen innan övningen drar igång på allvar. Hur kan det se ut när räddningstjänsten anländer till en olycka med utspillt farligt ämne? Vilka faktorer ska övervägas? Vilka avstånd gäller för het, varm och kall zon?





Larmet kallas ut. Förutsättningarna är lite otydliga, uppringaren verkar inte ha helt klart för sig vad som har inträffat. Det pratas om ett eventuellt farligt ämne som läcker och styrkechef Sten-Erik organiserar brandmännen: splashdräkter ska fram och saneringssläp kopplas på tankbilen. Några fler detaljer kommer fram efterhand och släckbilen 8210 rullar ut först, med Benny, Bamse och Fredrik fullt påklädda i larmställ, andningsapparatur och de gula dräkterna som ska skydda mot kemikalier.











Fotografen åker tankbil (var annars liksom) och vi anländer ihop med resten av styrkan (som idag är betydligt större än normalt) och ser att brandmännen i 8210 redan har försökt att rädda livet på den person som klämts fast under en läckande behållare med salpetersyra. Jag skriver försökt, det hände mycket på platsen och det var svårt att avgöra om det fanns några livstecken.



















Ni har fått se många, många bilder idag. Som jag nämnde igår så var det en upplevelse att plåta räddningsinsats i mörker. Just mina funderingar kring själva fotograferingen tar vi i ett framtida inlägg, idag ligger fokus på brandmännen i Lönsboda och Hökön som gjorde en riktigt bra övning igår kväll. Väl godkänt från fotografen i alla fall, ingen trampade ner mig eller råkade knuffa omkull mig.
Med det här inlägget hoppas jag också att jag lyckats illustrera hur det förmodligen känns inuti en splashdräkt (jag har ju inte upplevt det själv) och hur skönt det mest troligen är att faktiskt komma ur den.
På återseende.