Som en vanlig dag.
Rätt som det är så går det ett larm och just den här gången är det ett automatiskt brandlarm som har utlöst. Platsen är Hotell Ingensta och Osbystyrkan rullar ut först. De möts upp på plats av en anställd som berättar att det inte finns några gäster just nu eftersom hotellet renoveras men att hotellchefen verkar vara försvunnen.
Det kan snabbt konstateras att det den här gången inte handlar om något falsklarm – det sipprar rök från ett fönster och dörren som styrkeledaren känner på är varm. Brandmännen från Lönsboda och Hökön har också larmats ut och anländer en kort stund senare. Och de behövs – det visar sig att det brinner på tre olika ställen i byggnaden, branden är uppenbart anlagd, och planritningarna stämmer inte riktigt eftersom hotellet på senare tid har byggts till.
Det är febril aktivitet. Slangar rullas ut överallt, styrkeledare och räddningsledare diskuterar hur branden ska bekämpas på bästa sätt. Rökdykargrupper går in i olika delar av hotellet och snart bärs hotellchefen ut. Efter ett tag är elden släckt men skadorna på hotellet blir stora.
Nu var det inte på riktigt. Hotell Ingensta är ett övningsobjekt i Revinge och hotellchefen var en docka. Övningen med automatlarmet var slutövning för brandmännen från Osbys räddningstjänst och jag kan rapportera att de efter en hel dags övningar såg ganska slitna ut. Övningsledarna hade inte bara försökt trassla till det med tre olika brandhärdar – en av dem var dessutom lite mer av en utmaning då det brann i golvet.
Bilderna nedan är från två olika övningstillfällen, ni har tidigare sett några bilder härifrån men ni vet ju att jag varit restriktiv eftersom jag inte fått avslöja alltför mycket då flera grupper återstod. Men nu kan vi skippa allt hemlighetsmakeri och jag passar helt enkelt på att bildbomba er.
Även jag fick ju förmånen att gå in, med rökskydd och efter att branden var släckt. Det var en upplevelse av totalt mörker (jag kunde inte se brandmannen som var ett steg framför utan fick sätta handen på dennes rygg för att inte tappa bort mig), och det var varmt, riktigt varmt. Trots de tjocka handskarna så kändes hettan rakt igenom. Inne i hotellet, som är i flera våningar, är det som en labyrint av korridorer och rum och jag behöver kanske inte ens påpeka att jag kände mig mer än lite desorienterad?
Det här var sista inlägget från övningsdagarna i Revinge. Jag tackar för att jag fick vara med – det har varit både spännande och intressant. Nästa gång som ni får träffa räddningstjänsten här i bloggen blir troligen i början av nästa vecka när jag tänker förfölja brandmännen i Lönsboda.
På återseende.
