Det har blivit dags att avsluta tillbakablicken på året. Sammanfattningsvis så upptäcker jag själv när jag tittar tillbaka att det har varit ganska stor bredd på bilderna och ett litet nyårslöfte Bloggen ger här och nu är att den trenden ska fortsätta och förhoppningsvis även utvecklas.
Den observante har kanske också noterat hur Bloggen bytte efternamn? Inget märkvärdigt utan jag tog faktiskt bara tillbaka mitt flicknamn .
Fotografering är otroligt roligt på många sätt och behöver inte vara en dyr hobby att ägna sig åt, samtidigt som den kan kosta nästan hur mycket pengar som helst. För egen del så använder jag inte de allra nyaste, eller dyraste, kamerorna utan har hittat en kameramodell som jag trivs med: Nikons D7000. Ingen fullformatskamera (alltså ”riktig” proffskamera men en som passar mig och mina syften alldeles utmärkt. Jag gillar den så mycket att jag köpte två och det händer även att jag rotar fram min gamla Nikon D200 som, när den kom, kostade en rejäl slant, men som idag går att hitta för runt tusenlappen begagnad. Det är nästan lite galet.
Men nog om det, nu kikar vi på vad Bloggen gjorde i oktober, november och december. Konstigt nog verkar det vara en hel del räddningstjänst?
Oktober:
Räddningstjänsten i Hässleholm eldade hus med flit i slutet av september och i oktober kunde jag publicera bilderna. Oj, vad jag stank rök efteråt…
Och en fotosession med min gammelkatt sm plåtades till föreningen Rädda Kattens almanacka.
Och ett fint bröllop i kylig snålblåst i Hässleholm hann jag också med.
Och jag tillbringade två dagar hos Räddningstjänsten i höganäs. Det blev fotografering i kubik: Skolklasser släckte eld, brandmännen rökdykarövade och dag två blev det storövning i avancerad räddning vid Hovs Hallar och inne på en industri.
November:
En kall novemberdag med snö och frost tog jag lite bilderna precis utanför huset.
Och återigen ”tvingades” gammelkatten att posera.
Men även den andra katten, lilla Fröken Lättkränkt, lyckades bli förevigad på bild.
Och en måne blev det, en väldigt ofull måne.
Lite räddningstjänst till dådå. Hässleholmsfolket övade vattenlivräddning på/i den istäckta Filesjön.
Djupt andetag.
Katt
När jag hängde hos brandmännen i Hässleholm så fick jag en liten överraskning: mina räddningstjänstkompisar från Höganäs var visst också i stan och övade och chefen Henrik körde slut på brandmännen:
December:
Det var luciafirande i Hästveda kyrka.
Detta var också månaden som jag åstadkom porträttfoton på mina egna ungar, med hjälp av utklädningslådan som kidsen själva fick klä sig ur.
Dessutom visade jag hur julen såg ut hemma hos, med vit julgran i plast och allt.
Ha nu ett häftigt årsavslut, oavsett om ni tillbringar den på partaj eller under en filt i soffan. Och ut och plåta lite fyrverkerier om ni pallar.
Slutet av sommaren, fortfarande varmt och skönt. Inte som i dag, i ett grått och kyligt december.
Säg hej till augusti och september 2016.
Augusti:
Augusti inleddes med ett besök på Helgeåfestivalen i Knislinge. Två otroligt roliga kvällar med musikfotande. På bilden ser ni tidningens egen fotograf Jörgen Johansson plåta Thundermother.
Lite mer Feelings 2016: Kärlek/Love Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 160. 1/500 sekund. f1.8
Sedan åkte Bloggen till Kreta i en vecka. Med kamera. Och barn såklart.
Sedan hände detta. Och bloggen stod i sju timmar med räddningstjänsten i Hässleholm på en olycka i en rondell där en gristransport vält.Redan inledningsvis kan brandmännen konstatera att inte samtliga grisar har överlevt omkullkörningen.
Insatsledaren Per Friis är bara i början av organiserandet av räddningsarbetet.
Och jag tog den bild som jag tror är årets bästa. Den berör mig. Jag var där och vet att inte alla grisar överlevde – många klämdes tyvärr till döds. Men de som överlevde bökar i diket utanför lastbilen och en av brandmännen sprutar vatten ner på de, trots allt, lugna djuren.
September:
Bloggen råkade fota lite fotboll, barnen kämpade så grästovorna flög.Bloggen fotade också Familjen Johansson, en återkommande och, som alltid, trevlig upplevelse.
Familjen Brodén föll också offer för Bloggens kameror:
Nu efter ett par dags julledigt så fortsätter Bloggen sin tillbakablick på fotoåret.
Idag blir det april och maj – vad hände då?
April:
En deprimerat regnig aprildag fotade bloggen en liten omstridd, och sönderfallande, byggnad.
Och i underbart kvällsljus fotade jag kall rökövning i Lönsboda.
En snorkall och löjligt blåsig söndagsförmiddag spelade en unge match – jag var inte impad över framtidsutsikten som fotbollsmamma, det kan jag lova.
Och mer räddningstjänst blev det – Osbyfolket övade taktik vid brand i byggnad och stationens torn rökfylldes.
Den vita teaterröken letade sig även ut i vagnhallen, stationens brandlarm var dock avstängt just ikväll…
Och en annan fotbollsdag fotade jag himmelskt med hjälp av dubbelexponering.
Icke förvånande att månaden avslutades med ett kvällsbesök hos räddningstjänsten, den här gången trafikolycka i Lönsboda där även Hököns räddningsvärn var med och övade.
Maj:
I maj blev det, ehum, också räddningstjänst. Höganäs räddningstjänsts AR-grupp övade avancerad räddning i Söderåsens nationalpark.
Och sköt med repgevär.
Räddad.
Det blev sol och krockade bilar i Hästveda.
Och så trafikolyckeövning med osbygänget.
Klippt var det här.
Övningsdags i Osby med snabba starter på schemat.
Äntligen frihet från den tättsittande torrdräkten, Johans ansiktsuttryck säger nog allt.
Utsläpp av farligt ämne, splashdräkter plockas fram.
Sedan den allra sista övningen och det blev ihop med Grupp A i Lönsboda som begav sig till Hjärtasjön för lite olika övningsmoment.
Grupp A hade faktiskt använt motorsprutan skarpt bara dagen innan på en skogsbrand i närheten av Häradsbäck.
De ser kanske lite barska ut men jag lovar att skenet bedrar.
Det smidiga sättet att kliva ur en båt.
Och även fotografen råkade hamna på bild…
Då en lömsk Ulf stal en av mina kameror.
Avslutning med Räddningstjänsten i Osby kommun renderade i en gruppbild.
Och en ny räddningschef när Peter lämnade över chefsansvaret till Jimmie.
Ungarna och jag hade en fantastisk dag på Wanås slott, en miljö som alltid inspirerar till fotografering.
Antsy?
Lookin In.
And Then There Was Upside Down.
A Joyful Note.
En bit hemifrån – Bloggen besöker Båstad och fick både värmande sol och rejält åskoväder med hysteriskt mycket regn.
Idag kikar vi på vad som hände fotomässigt sett i februari och mars.
Häng med!
Februari:
På en väldigt kall kvällsövning med Räddningstjänsten i Osby. Jag var uppe på fina tankbilen…
…och uppe i hävaren 8030, ni vet den som kallas Kroken med sin rosa krok i hävarkorgen. Bilen ser väldigt liten ut där nere.
Ungarna och jag passade en februaridag på att hälsa på hos Apan och Kaninen i Osby. Bilden är dubbelexponerad direkt i kameran, dvs lite lagom fejkad sådär.
En kväll råkade jag träffa på osbybrandmännen i Hästveda vid en mindre brand på sågverket.
Och så dök ungdomsbrandkåren i Osby för första gången upp i bloggen.
Larmet har gått: brand i byggnad. För första gången satt jag i baksätet på 8080 när dåvarande brandingenjören Jimmie (numera räddningschef) körde 8080 på utryckningsvis, på väg mot Hallaryd.
Strax efter oss dök släckbilen 8010 upp.
Och vi fick sällskap av befäl och brandingenjör från Älmhult: Staffan och Åsa..
Jag hängde även på brandingenjören på inspektion av en hyresfastighet (som inte fick godkänt ur brandsäkerhetssynpunkt).
Jag tog en kreativ selfie.
Och tog vad jag råkade ha hemma och fotade lite: de vackra rosorna gjorde sig bra i både färg…
…och svartvitt.
Mars:
I mars ställde jag ut bilderna från Eld&Vatten på biblioteket.
Kall rökövning i Osby med levande markörer som skulle räddas.
Och mars innebar ju även att jag var med och plåtade brandmän från Lönsboda, Osby och Hökön i Revinge. Två lördagar i rad var jag med och första lördagen hade jag med kamera in och fotade inifrån. Det var varmt och rökigt och en tankeställare om hur vidrig en brandmiljö kan vara. Jag gick raka vägen hem och kollade mina brandvarnare.
Vi ser inte så mycket, kameran och jag och det var en liten överraskning att kolla bilderna efteråt, jag hade inte en aning om det blev en enda bild som inte var becksvart.
Här är det taket i det rum där elden startade. Hotfulla lågor är nog bästa beskrivningen.
Någon blev täckt av skum…
Bilden ljuger en smula. Den är tagen med teleobjektiv – jag har lärt mig att inte gå nära när slangen rullas ut.
Det exakta ögonblicket när en fotograf och en Nikon D7000 blir cafsade.
Varm, svettig och ganska glad. Mask och de klumpiga handskarna har precis åkt av.
De båda rökdykarna ser ut att ha ett praktgräl på gång. Men de har precis klivit ur bilen och diskuterar insatsen – det är nämligen svårt att höra något med all utrustning på och man får höja rösten.
Det hamnar en del cafsskum på marken…
En trött rökdykare tar en paus i släckningsarbetet.
Styrkeledarna hade en tuff uppgift att lösa vid en hotellbrand.
Och här andas Peter och Bengt ut efter avslutad rökdykning.
Jag var också med UBK på övning och det var glada miner hela kvällen, trots tilltagande mörker och marskyla.
Det blev även en ny sport att fota för min del: brottning och närmare bestämt junior-SM som gick av stapeln i Hästveda.
Stony Flowers – en dubbelexponering med hjälp av ett vitt betonghjärta fyndat på loppis och lite fina födelsedagstulpaner.
Imorgon är det julafton och Bloggen vill härmed önska er alla fantastiska bloggläsare en riktigt god jul. Njut av mat, Kalle Anka ochg varandras sällskap – det är i alla fall min avsikt.
Det är ju fantastiskt med att blogga på det sättet att det finns en dagbok att sitta och titta tillbaka på.
Jag tänkte framöver sammanfatta mitt fotoår och idag tittar vi tillbaka på januari, det är ju nästan ett helt år sedan. Och jag sitter här och undrar var i hela friden det året tog vägen…
Sååå (trumvirvel) – här kommer januari 2016!
På dagens första dag körde jag ner till ett kallt Lursjön. Eftermiddagens gråhet var extremt påtaglig och den här bilden, en dubbelexponering av bryggan, fick äran att publiceras i första inlägget 2016.
Också vidL ursjön. Jag fotar en av de sista bilderna till Eld&Vatten med underbara Malin som modell.
Sedan blev det en dag hos Räddningstjänsten i Osby På bilden är jag och räddningschefen Peter på besök hos Staffan på räddningstjänsten i Älmhult och fyller luftflaskor till rökdykarna.
Ställföreträdande räddningschef i Osby poserade med sin katt, samt en släckbil, en kallt solig januaridag.
I ett helt dygn skuggade jag räddningstjänsten i Hässleholm.
Det blev också några mobilbilder.
Och en dag hos räddningstjänsten i Osby innebar larm om trafikolycka i ett villaområde i Osby.
Och så avslutades månaden med att jag fick fota en alldeles färsk liten människa.
Den här bloggen har ju varit fylld av räddningstjänstiga bilder ett bra tag nu och det dyker säkert upp sådant i framtiden också även om inget är inplanerat den närmaste tiden.
Bloggfotografen medverkar ju dock, som jag nämnt någon gång förut, i branschtidningen Swedish Firefighters vars senaste nummer, tillika årets sista, nu har kommit ut. Jag har två bidrag med: en sammanfattning av själva Projekt Räddningstjänst – min presentation av deltidskårens vardag, som avslutades i maj, samt den text jag skrev i slutet av sommaren som handlar om knäppskallar i trafiken (klicka här för länk till det inlägget).
Det är extremt roligt (och en rejäl kick) att se sina bilder i skarpt färgtryck på härligt glansigt papper. Jag är ju mest van att se bilderna digitalt såklart men kan nu på ett annat vis sitta och detaljstudera fotona, och faktiskt tycka att de är riktigt bra. Och det där är en riktigt angenäm känsla, att vara stolt och nöjd med något som man själv producerat.
Dessutom finns det en litet mått av nervositet eftersom jag vet att tidningen når ut till många och att det huvudsakligen är brandmän och andra med koppling till blåljusverksamheten som läser mina texter och tittar på bilderna- visserligen har jag snappat upp ett och annat korn av brandkårskunskap men är ju egentligen bara en glatt fotograferande lekman som har lyckats lära sig vissa branschspecifika fackuttryck.
Jag tänkte i dag dela med mig av hur det senaste numret av SFF ser ut. För att jag är sjukt stolt över hur mina artiklar ser ut. Och för att jag vill skryta lite – för just detta ändamålet har jag låst in Jantespöket i garderoben.
Har du koll på brandsäkerheten i ditt hem?
Bilder från mina åtta månader med (i huvudsakligen) Räddningstjänsten i Osby kommun.
Rökdykarnärbild med Brian närmast kameran.
En av mina stora favoritbilder: Daniel i Lönsboda är pumpskötare under en kall rökövning i våras.
Kemövning, vattenövning och CAFS i Revinge – året har bjudit på stor variation.
Vad f-n är det ni inte begriper? Det undrade jag efter att jag var med räddningstjänsten på en större trafikolycka i Hässleholm.
Faktiskt är det så att jag har fått fortsatt förtroende att under 2017 producera material för Swedish Firefighters – och det äör jag väldigt glad för.
Kanske kan detta inlägg kategoriseras som inspiration eller kanske är det ett fototips. Eller en kombination.
Bilderna nedan är helt färska. Jag blev extremt sugen på att fota porträtt men hade ingen lust att ta mig ur pyjamasen och då blir man ju begränsad. Men jag har ju tillgång till två modeller här hemma (om vi bortser från katterna): en åttaåring och en femåring.
De gillar fotografering men gillar inte alltid att bli fotograferade. Ska jag vara helt ärlig så kan jag faktiskt förstå dem – med en fotointresserad mor så blir det lätt lite mycket kameraklickande emellanåt.
Men idag var de supertaggade. Jag berättade att vi dyker ner i utklädningslådan och ser vad vi hittar och att jag inte ville ha de vanliga skrattiga och leende porträttbilderna. De fick välja miner själva och de enda instruktioner de fick av mig var om de behövde höja eller sänka hakan.
Och jag är sjukt stolt över resultatet. Jag har ju ingen fotostudio här hemma i lägenheten utan slängde in barnen i min säng med en svart filt uppspikad på väggen som bakgrund. Svårare än så behöver det inte vara faktiskt – det är lätt hänt att man känner sig begränsad för att man inte tycker att alla förutsättningar är perfekta.
Ljuset är dels från fönstret och dels från rislampan i taket. Jag har valt att jobba med befintliga ljuskällor och inte flytta runt något – det enda som inte är som vanligt är faktiskt filten på väggen.
Kameran är en Nikon (såklart), modell D7000. Objektivet är också Nikon: fast 35 mm med 1.8 som största bländare. Jag har använt stativ och exponeringsinställningarna är: ISO 320. Slutartid 1/30 sekund och bländaren maximala 1.8.
Igår eftermiddag var det dags för en tradition i Hästveda – den årliga luciakonserten i kyrkan med flera olika körer och med kantorn Cogi Wallin som ledare.
Det var liksom bara mysigt, stämningsfullt och ganska så vackert med berörande musik och sång och komminister Anette Rajaniemi pratade om att öppna sitt hjärta, om att våga släppa in och om att dela med sig. För mig som inte direkt är religiös så var det ändå en stund av lugn och kanske lite själavård också. En paus i ett hektiskt vardagsliv.
Och ja just det ja, kameran var med…
Molly är årets lucia i Hästveda.
Cogi – kantor i församlingen.
Vilande ljus.
Komminister Anette Rajaniemi.
Hästveda kyrka är ingen dröm att fota i med sina varma toner och när det är dämpad belysning, men jag hoppas att jag på något sätt lyckas förmedla en del av gårdagens stämning.
Ni behöver nog kanske läsa gårdagens inlägg, om ni nu inte redan har gjort det, för att få lite bakgrund till dagens bilder.
Larmet om ett gäng ungdomar som paddlat kanot och hamnat i nöd blev ju lite speciellt med tanke på att sjön vid just det här tillfället råkade vara frusen, men efter att övningsledarna Daniel och Christian gjort hål i isen så fick markörerna plaska omkring tills de blev räddade av Grupp 4. En av ungdomarna som agerade markörer drog vinstlotten och fick befinna sig på land.
Det fanns dessutom en person under isen, tack och lov en docka, och det blev Johans (kyliga) uppgift att dyka ner i vaken, under noggrann övervakning av Mattias.
Jag har svårt att föreställa mig känslan av att behöva ta sig ner under isen men Johan förklarar:
Jag laddade precis innan jag dök under ytan, för jag visste att det skulle bli kallt. I övrigt var det dock bättre sikt än jag hade föreställt mig, men kallt.
Här ska ni få se en ganska så talande bildserie om hur det såg ut, steg för steg.
Ok, då kör vi.
Djupt andetag.
Och där är dockan hittad.
Värmande kaffe…
Roger och Per slår sina kloka huvuden ihop.
Insatsledaren chefar över skadeplatsen. Och whiteboardtavlan är till stor hjälp för att hålla koll på allt.
Övningsledaren Daniel delar med sig av lite tankar kring själva övningsupplägget:
Tanken med den här typen av övning är att öva styrkan i någon typ av olycka som är så snarlik en skarp händelse som möjligt. Dels har styrkan ingen aning om vad de ska övas i, och de får också en mer organiserad övning. Övningarna har oftast levande markörer, i form utav elever från Brand och Räddning. Styrkan är också helt frånkopplad från larm, vilket innebär att en annan styrka åker på larm under övningstiden. Detta innebär bättre kvalitet på övningarna. Att sjön var frusen just den här dagen var inte så mycket att göra åt. scenariot med kanoten kan man dock diskutera.
Det gäller att hålla i sig.
Den sista skadade forslas in till land.
Även kanoten bärgas, av Mattias.
Det finns här en befarad nack-/ryggskada.
Äsch, ibland tröttnar jag på att fota räddningsinsatser och då blir det en naturbild…
…eller två.
Eller okej då, kanske tre.
Hjälp med avklädning.
Nåja, Johan ser ju ändå ganska glad ut trots isbadet.
På väg ut, betydligt mer avslappnade, för att märka ut vakarna för att allmänheten inte ska dratta i.
Snabb samling direkt efter avslutad räddningsinsats. Någon har beväpnat sig med en åra.
Genomgång och utvärdering.
Nya befälsfordonet 2080 är numera i aktiv tjänst.
Dagens insatsledare Per fick frågan av mig hur han såg på insatsen.
Övningar i detta formatet är bra för att träna helheten och även för att kunna träna befälen i sin normala roll. Att det innebär en ”hemlig övning” kan vara bra ibland för att få in ett överraskningsmoment, men det är egentligen underordnat, eftersom det ändå är skadeplatsarbetet som är det viktigaste och att alla ser att organisation och struktur fungerar. De två viktigaste delarna är att det finns en tydlig skadeplatsorganisation och en klar riktning/målbild.
Frånsett att vi borde varit på plats lite snabbare, så flöt det på mycket bra efter att vi väl tagit oss till platsen. Lite synd att det frusit till så mycket, detta underlättade en hel del, enligt min uppfattning. Killarna gör alltid sitt yttersta och seriositet är vårt signum. I detta fallet då vi hade ett komplext skadepanorama i form av utspridda hjälpbehov, gäller det att jobba klokt och effektivt, för att korta tiden, vilket jag tycker att vi lyckades med.
Fotomässigt då, vad har fotografen att säga?
Jo, det var lite utmanande – mycket med tanke på att den här typen av övning var helt ny för mig. Jag har plåtat rökövningar, klättringsövningar, trafikolyckor och sådant – men vatten och is har det inte varit särskilt mycket av.
Ljuset var både fantastiskt och en pina. Det var dimma och skarp novembersol den här morgonen och all räddning skedde i princip i motljus eftersom jag inte vågade mig så himla långt ut på isen då jag var väldigt osäker på om den skulle hålla. Hade varit förargligt om jag drattat ner i en vak liksom.
Jag använde två kameror med olika objektiv: ett lite längre teleobjektiv, 75-300 mm, och ett zoomobjektiv på 18-105 mm, för att få möjlighet till både närbilder och vidvinkelbilder som ju ger plats till att få med mycket i bilden.
Hejdå släckbilar, tankbil, stegbil och alla ni andra. Kanske ses vi igen?
Som vanligt var det roligt och intressant att plåta räddningstjänst, alla nya situationer och alla genomtrevliga människor gör att det är svårt att tröttna. Grupp 4 är dessutom ganska vana vid mig vid det här laget (stackars människor) och det märks väldigt tydligt, både vad gäller att de är extremt avslappnade trots kameraklickandet och på det faktum att de tar sig friheten att driva lite med mig emellanåt.
Då brukar jag le och med ett ytterst trevligt tonfall påtala att jag har massor av osmickrande bilder att publicera.
På återseende.
Åsa Brorsson
Namn: Åsa Brorsson Ålder: 40+ Första kamera: Någon pocketkamera som liten och sedan en analog Nikon 401x.
Numera två Nikon D7000. Favoritobjektiv är ett fast Nikon 50 mm.
Som en följd av den nya dataskyddsförordningen GDPR har vi uppdaterat vår personuppgiftspolicy så att det tydligt framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse.
Det inkluderar även vilka annonser vi väljer att visa för dig. Läs mer
