Från Bromölla, trots det ett band jag definitivt inte haft koll på.
Tunga toner och en bra scenshow och därmed en nöjd fotograf såklart.
På återseende.
Månad: augusti 2017
Sator, underbara Sator – Helgeåfestivalen 2017.
Jag fortsätter på temat musik och då lite mer specifikt Helgeåfestivalen. På lördagslvällen spelade ett band som tillhörde min idolskara när jag, som kräsen ung hårdrockare med dödskallar och kedjor på skorna, spelade hög musik i mitt rum med de rosa tapeterna: Sator.
Och de levde upp till alla mina förväntningar på festivalen. Otroligt röj och de gamla etablerade hitsen fanns där och det var rysningar de luxe till Slug It Out, I Wanna Go Home och Wanted: Hope and Pride Before I Die.
Fotomässigt är det dessutom en dröm med en scengestalt som bassisten Heikki Kiviaho , ni kan själva se på bilderna nedan…
På återseende.
Talisman – Helgeåfestivalen 2017
Jag har aldrig sett dem live och aldrig egentligen på allvar lyssnat på Talisman, med energiske sångaren Jeff Scott Soto i spetsen, men fick ju chansen under årets Helgeåfestival. Och blev liksom lite impad sådär och kan säga att både musik och show bjöd på ytterst angenämt ös.
Bloggen blev alltså nöjd både foto- och tongångsmässigt.
Pretty Maids – Helgeåfestivalen 2017
Torsdag kväll i Knislinge. Det är dags för Pretty Maids att erövra scenen och en något genomvåt festivalpublik.
Då börjar det regna. Eller snarare REGNA. Och åska. Jättemycket.
I diket står vi fotografer, hukandes som om det skulle skydda mot de fotbollsstora (det kändes så) attackerande regndropparna. Till slut springer vi i princip därifrån, tillbaka till presstältet som visar sig stå under vatten. Fotografer torkar i panik sin dyblöta utrustning, någon vrider vattnet ur en fotoväst och någon annan tömmer vattnet ur gummistövlarna. Under tiden har Pretty Maids tillfälligt avbrutit sin spelning för att vänta på att det värsta ovädret ska lägga sig.
Publiken viker sig dock inte i första taget: vilken entusiasm!
Jag ber redan nu om ursäkt för kvalitén på nedanstående bilder, men det var såhär det var.
På återseende.
Crazy Lixx – Helgeåfestivalen 2017
Om regnet höll sig borta när VA Rocks spelade så var det tämligen tvärtom när Crazy Lixx dundrade in på scenen på festivalen. Det var rock, röj. Och hår. Massor av hår.
På återseende.
VA Rocks – Helgeåfestivalen 2017
Ja, jösses. Gårdagens Helgeåfestival var inte bara en blöt historia, det var syndaflod med önskan om att man snabbt kunde byggt en ark till sig och kamerorna.
Men mer om det i ett annat inlägg – nu fokuserar vi (fotografskämt) på en rocktung trio som slapp spela i ett sällan skådat åskoväder. Det var bara lite geggigt på marken där vi stod i diket och regnet hängde lite sådär på avstånd..
VA Rocks:
Håll utkik efter fler festivalinlägg, de dyker upp lite då och då!
På återseende.
Vad händer om det börjar brinna när du sover?
Ni som såg bloggen igår såg att jag fotorapporterade från Degerhamns Räddningsdag, de bilderna hittar ni här..
Ett sådant event producerar ju bildmöjligheter till höger och vänster och kamerorna förbrukade väl en del av sina liv.
Idag ska ni få se en blandning av vad som hände och allra längst ner i inlägget hittar ni dagens stora event – bilsläppet. Då får man bara en enda chans att fota…
Nu blir det ett litet uppehåll vad gäller blåljusverksamhet eftersom Helgeåfestivalen drar igång i morgon . Konsertbilder på G alltså. Och det ska bli sjukt roligt att fota och träffa härligt folk igen.
Därefter ska vi kika lite närmare på mitt dygn med räddningstjänsten i Karlshamn. Träningsvärken har precis släppt, det kan jag ju avslöja.
På återseende.
Degerhamns Räddningsdag – del 1
I lördags åkte Bloggen långt iväg. Över en bro till och med.
Anledningen var att jag i våras fick en inbjudan av Degerhamns Brandmannaklubb att ställa ut bilder på deras Räddningsdag på södra Öland. Bloggen är ju liksom inte svårflörtad och svarade ja ganska omgående (nåja, det tog i alla fall någon minut).
Räddningsdagen visade sig vara en ytterst angenäm tillställning med polis, sjöräddning, Hemvärnet, räddningstjänst, ambulans, godisregn, upputsade lastbilar och vanliga vrålåk från det där förr i tiden, samt en massa andra saker. Bloggen är dessutom fortfarande glad för den fantastiska feedback som besökarna kläckte ur sig när de kikade på bilderna jag släpat med ända från nordöstra Skåne. Och de besökande barnen var ytterst fascinerade över mina bilder från de olika skånska räddningstjänsterna och ville gärna diskutera. Skoj!
Bloggen åkte dessutom bandvagn – inte alls särskilt bekvämt faktiskt. Åksjukevarning på den.
Idag blir det en omgång bilder på lastbilar, bilar, brandmansapan Flammy (undrar om det var varmt i den där kostymen), barn, polis och lite annat.
Jag råkade visst fotografera en hel del så det lär bli minst ett inlägg till.
På återseende.
Åsa Brorsson
Namn: Åsa Brorsson
Ålder: 40+
Första kamera: Någon pocketkamera som liten och sedan en analog Nikon 401x.
Numera två Nikon D7000. Favoritobjektiv är ett fast Nikon 50 mm.
Ålder: 40+
Första kamera: Någon pocketkamera som liten och sedan en analog Nikon 401x.
Numera två Nikon D7000. Favoritobjektiv är ett fast Nikon 50 mm.
