Vi hade i alla fall tur med vädret

Efter gårdagens cliffhanger (Dieseljakt), så ska jag fortsätta att berätta om hur arbetet med att lokalisera 750 liter flyende diesel gick.

Per, skiftets yttre befäl, gör upp planer i samråd med personal från Hässleholms Vatten. Kartor och ritningar plockas fram för att se hur dagvattnets flöde sträcker sig under marken. Dagvattnet rinner bort från stan, i riktning mot Finjasjön till, och första anhalten för oss blir några brunnar på Hassellundsvägen där även en inringd slamsugarlastbil möter upp.

Tunga brunnslock dras åt sidan och långt där nere syns ett i det närmaste stillastående vatten – vilket är väldigt gynnsamt för insatsen.  Det är en grå novemberdag med fuktig luft men att det inte regnar betyder mycket i det här läget. Hade dieseln runnit ner i dagvattnet under ösregniga förhållanden så hade utfallet av olyckan troligen blivit annorlunda.

 

 

 

 

 

 

Jag tittar på klockan, 09.10. Tio minuter efter vad som skulle ha varit en kaffeladdad frukost i värmen på brandstationen. Men jag är förberedd numera och halar upp en proteinbar ur kameraväskan och jag känner mig smart.

Efter att noggrant ha studerat vattnet kommer man fram till att där inte verkar finnas diesel och det bestäms att kontrollera de dagvattenbrunnar som finns bredvid brandstationen.

Här står det direkt klart att det finns diesel. Vattnet ser nästan ut som en geléaktig sörja och arbetet med att suga upp utsläppet påbörjas direkt. Vi hastar därmed iväg till nästa brunn, som ligger i anslutning till golfbanan några hundra meter bort.

 

 

 

Länsar, till utseendet lika stora vita korvar, knökas ner i dessa brunnar för att agera barriär till den diesel som slamsugaren inte lyckas få upp.  Kanske någon brandman som hängde ner i ett av dessa hål tappade ner en radio i en av brunnarna, kanske inte. Men det pratades om att någon skulle få bjuda på tårta. Jag förväntar mig givetvis en inbjudan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kanske en radio. Kanske inte.

 

Fler länsar skramlas ihop (räddningstjänsten tömmer faktiskt sitt förråd, man skulle kunna säga att de länsar det), och läggs lite närmare dagvattnets utlopp som ligger nära reningsverket. Per konstaterar att räddningstjänstens arbete därmed får räknas som slutfört. Tacksamt återvänder vi till stationen för en försenad frukost men innevistelsen blev ju inte direkt långvarig om man säger så. Men det tar vi i nästa inlägg.

 

 

 

Per får sammanfatta sin syn på insatsen:

Det känns bra i magen efter avslutat uppdrag. Det handlade om ett gigantiskt dieselutsläpp rakt ner i en dagvattenbrunn, som vi med en del tur, men framförallt resoluta åtgärder i stor samverkan mellan kommunens förvaltningar, kunde hantera snabbt.
All inblandad personal gjorde ett utmärkt jobb!
Med akut tätning och invallning, tillsammans med parallella blockeringsåtgärder i olika tidsaxlar gjorde att vi snabbt kunde finna spillets position i ledningarna och pumpa bort detsamma.
Jag känner att det finns ett behov av utvärdering av denna insats, för att dela med oss av värdefulla lärdomar för framtiden.
Lyckosamt att det inte var nederbörd under dagen.

 

På återseende.