Jubileum! Vi firar med blåljus, helt enkelt.

Jodåsåatt…

Bloggen har ju funnits ett tag och det visar sig att detta är det hundrade inlägget, FYRA gånger om. Jag och min kamera har alltså åstadkommit 400 inlägg. FYRAHUNDRA!

Vet ju inte om ni är impade, men jag är det.

Och vad är bättre än att låta detta jubileumsinlägg handla om räddningstjänst? Det är ju ändå en stor del av vad mitt fotograferande går ut på.

Det faller sig väl i och för sig naturligt också eftersom inlägg 398 och 399 handlade om mitt dygn i Hässleholm, och jakten på den försvunna dieseln.

Men dieseljakten varade ju bara under förmiddagen och till slut rullade vi in på stationen, till en efterlängtad kopp kaffe och lite frukost. Dessutom fick vi finsällskap vid kaffebordet eftersom Janne från räddningstjänsten i Osby lägligt nog var och hälsade på.

Kaffet upphällt, några klunkar druckna, en macka inhalerad. Det var så långt jag hann innan larmet gick kl.11.11. Trafikolycka, flera fordon. Älga ner i vagnhallen, på med larmställ, kängor och hjälm, ograciöst kravla in i 2080 med kamerorna dinglande över vardera axel och sedan iväg.

Det visar sig vara två bilar som krockat och båda är rätt tilltufsade, med airbagar som löst ut. Ena föraren har avvikit från platsen till fots men den förare som står kvar på olycksplatsen är åtminstone inte skadad och ambulansen kan lämna utan passagerare.

Brandmännen sopar glassplitter och plastdelar och undersöker så att inget av fordonen läcker drivmedel eller andra otrevligheter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag är tillbaka på stationen igen häller jag snabbt upp en ny kopp kaffe, dricker den i ilfart medan jag spänt inväntar att det ska gå nytt larm. Vi inser dock att det ju faktiskt är lunchdags och får, till min förvåning, äta i lugn och ro på en restaurang i närheten.

På eftermiddagen kan jag ägna mig åt mina bilder och faktiskt ta det lite lugnt medan brandmännen ägnar sig åt de vardagliga sysslor som står på schemat. Sent på eftermiddagen är det övningsdags och temat är hissar. Larmställ och andra nödvändiga saker packas in i släckbil och befälsbil och vi rullar till en adress i Hässleholm för att styrkan ska bilda sig en uppfattning om hur en eventuell hissevakuering ska gå till i just det här huset.

 

 

 

 

På väg till nästa hus med hiss går larmet igen. Trafikolycka, singel, strax utanför stan. Och det regnar.

Det visar sig att en bilist kört rakt ut i en korsning och en av bilförarna tvingats väja och då har bilen hamnat uppe på en refug och dragit med sig en vägskylt. Ingen verkar vara skadad och brandmännen jobbar snabbt med att säkra vägen och ta hand om läckage. Och återigen blir jag förfärad över att passerande bilförare inte har tillräckligt med vett i sina små huvuden så att kan förmå sig att sakta ner så pass mycket att de skulle kunna stanna om en brandman råkar kliva ut i vägbanan.

Fy f-n för att arbeta på väg, det är min reaktion.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Resten av kvällen ägnas åt bilder (för min del), träning (inte för mig, jag orkade inte), bastu och middag och en gäspning eller två.  Det är en tillgång att ha mig sovandes på en brandstation eftersom brandmännen inte behöver rusa upp ur sängarna mitt i natten för att det går larm. Det blir nämligen aldrig larm nattetid om jag är på plats. Och detta har testats på flertalet stationer vid det här laget.

Jag är som en lyckoamulett i sovhänseende.

Den här gången kan jag till och med ha slagit vad om saken och jag kan säga att jag kände segervittring när jag drog upp täcket till hakan och somnade till ljudet av ett passerande tåg.

Fick vi sova hela natten? Japp.

Alla utom räddningsledaren som fick bevaka larm för andra stationer, men det stör ju inte övrigas sömn.

 

Stort tack Hässleholm och Lag 4 för gästfriheten! Det är en ära att få vara den efterhängsna ”extramedlemmen” i er grupp.

 

På återseende.