Fotografen ingår inte, men är där. Såklart.

Totalinfo från SOS:

Bussolycka – linjebuss som kört av vägen på rikväg 30, i höjd med Musteryd.

Bussen ligger på sidan.

Ingen pågående brand.

Oklart antal drabbade. Flera personer utanför bussen.

 

Det här är fortsättningen på förra inlägget från min dag i Ljungby och samverkansövningen i tung räddning. Det är eftermiddag och larmet har alltså gått. Räddningstjänsten är på plats strax innan ambulansen och brandmännen skaffar sig en snabb lägesbild. Bussen från Länstrafiken Kronoberg har vält och den närmast kusliga tystnaden bryts snart när upprivna rop på hjälp hörs från det stora fordonets innandöme.

Bussens dörrar är blockerade efter olyckan och det blir initialt att ta takluckevägen in för räddningspersonalen, innan vindrutan (här ersatt av plywood, som ni kan se på bilderna), har sågats upp. Inne i olycksfordonet är det närmast kaos med passagerare och lösa stolar. Och det är uppenbart att knappt någon av alla passagerarna har suttit bältade vid olyckstillfället.

Målet med övningen är bland annat att öva kommunikation, struktur och organisation mellan ambulans och räddningstjänst vid en större händelse. Fokus ligger på hur skadeplatsen bäst ska organiseras, vilken prioriteringsordning som gäller för de skadade, hur evakuering ska kunna ske på smidigast sätt och stor vikt fäst givetvis vid räddningspersonalens egen säkerhet.

Övningen körs två gånger den här eftermiddagen och andra gången larmet dras så kan det vara så att en fotograf har parkerat sig inne i bussen. Längst bak, och inte på något bekvämt säte heller utan lite bakom två lösa säten, inklämd mot väggen i en så oergonomisk position att ena benet raskt domnar av. Men vad gör man inte för konsten liksom.

Bara att ta sig in i bussen med kamera och larmställ är en fotografisk och akrobatisk bedrift av stora, viga mått och jag är alldeles för stolt för att be om assistans men lyckas till slut välta mig in genom ena takluckan.

Jag har bett övningsledningen informera extra tydligt om att fotografen INTE ingår i övningen och således inte ska släpas ut på bår med nackkrage (man vet ju aldrig). Istället kan jag i lugn och ro och på väldigt nära håll dokumentera räddningsarbetet från vad som definitivt är både första parkett och backstage samtidigt.

Och jag är gravt imponerad över hur smidigt och effektivt de skadade tas om hand, och där finns allt från de som med viss hjälp kan gå ut själva, till svårt skadade passagerare som måste plockas ut den trånga takvägen, efter att ha grävts fram från under bussens demolerade inredning.

Är ni redo för en massa bilder?

Kom nu ihåg att det inte är jag som plåtat knasigt, jag sitter ju i en vält buss. Okej.

 

Vält buss. Vilket är vad följande bilder handlar om.

 

Räddningstjänsten är på plats.

 

Inne i bussen råder stor oreda.

 

Strax dyker första ambulansen upp.

 

 

 

Ett sjukvårdstält ska resas…

 

…inte en helt lätt uppgift.

 

 

 

 

Men till slut så.
Skadeplatscontainern innehåller massor av lämplig utrustning.

 

Samråd.

 

Styrkeledarna från diskuterar. Är platsen säker? Hur ska vi på bäst sätt evakuera passagerarna?

 

 

 

 

 

 

Enda vägen in är till en början via bussens takluckor.

 

 

Min utsikt om jag tittar uppåt.
De skadade passagerarna ligger huller om buller inne i bussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är trångt och bökigt inne i den välta bussen, trots det går räddningsarbetet både snabbt och smidigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vill rikta ett enormt tack till alla inblandade för att ni lät mig vara med. Kanske ses vi igen vid tillfälle.