Kaffe. Borttappad röst. Gummitofflor. Fotboll.

Talesättet lyder: En bild säger mer än tusen ord.

Fast ibland skulle jag vilja säga att en bild kan ersätta 5 306 ord, ibland kan sen bild stå ensam och se förvirrad ut och ibland är kombon ord och bild bäst.

Jag ska försöka med det sista alternativet i dag.

För bilder är sjukt användbara. Tja, kanske är det lite jävigt ur min synvinkel med tanke på att jag så gärna fotograferar (och tvingar på omgivningen mina alster), men jag tror att fler människor uppskattar foton.

Hur som helst, ni ska nu få en typ av bilder som jag normalt inte publicerar. Ni ska få detaljstudera en lördag hemma hos fotograftanten. Och kanske ta er an utmaningen att göra något liknande själva? Det behövs ju inte en blogg till det, tänker jag. Och idag är det verkligen inga proffsbilder som med varsamhet genomgått en photoshopprocess.

Jag har inte heller släpat fram någon av nikonisarna, utan dagen är helt och hållet förevigad med hjälp av telefonen.

Häng med!

 

06.20. Klockan ringer. Fasen helt okristligt tidigt en ledig dag men är det fotbollscup så är det.
Jag somnade med munnen full av bettskena och kan nu inte hitta denna specialutformade tingest. Undrar om jag svalt den? Borde jag inte märkt det?

 

Hasar ut i ickemoderiktiga gummitofflor med synnerligen trashigt mönster och vittjar brevlådan. Det är kallt. Jag funderar på varför jag ens skaffade barn.

 

Väcker tioåring. Tioåring öppnar munnen och säger ”Jag är såååå nervööööös”. Jag funderar på att kasta tioåring i säng igen och själv somna om eftersom det var just tjatet om nervositeeeeeet som fick mig att skicka ungen i säng kvällen innan, något tidigare än vanligt. Gick ju för sjutton inte att föra ett vettigt samtal med henne.

 

Aaaah. Lycka. Kaffe, frukost. tidning. Och YoutubeJocke&Jonna i bakgrunden då mina avkommor äter frukost i soffan. ”SKRUUUUVA NER LJUDET!”

 

Snabb uppiffning pågår. En vill ju inte skrämma slag på cupdeltagarna. Hade jag vetat att jag efter lunch skulle få en snöflinga, vars BMI låg runt 57, smack rakt i ögat, så hade jag kört vattenfasta skönhetsprodukter. Mycket svårt att åstadkomma skarp bild, men jag kan väl få plus för simultankapaciteten?

 

Framme i Tyringe efter att ena barnet kört spel på surfplattan och den andra spotifyat. Samtidigt. Jag är ofantligt kissnödig efter allt kaffe och tränger mig före de nio tioåringarna, och deras maskot, i jakten på en toalett.

 

Fotbollsplan inomhus är en av de bästa uppfinningarna. En ren välgärning för alla fotbollsföräldrar som ska supporta sina avkommor.

 

Kaffe. Jag glömmer konstant att ta med termos och eftersom kiosken ännu inte öppnat så får jag tigga både dryck och mugg av annan förälder. Igen.
Jag dricker synnerligen ofta kaffe ur plastmugg från Ikeas barnavdelning. Förlåt Johanna, jag lovar bättring! Om jag kommer ihåg det till nästa gång, vill säga.

 

Fyra matcher avklarade och en mindre succé för tjejerna från Osby. Tre vinster och en ytterst knapp förlust. Hejaklacken (dvs tre mammor som med berått mod och total hänsynslöshet skriker ungarnas namn så att det troligen hörs till närliggande kommuner), är entusiastisk. Alla andra lag har tydligen mer sansade föräldrar på plats. Jag tappar nästan rösten. Oh well.

 

Stopp på snabbmatsställe är halvt obligatoriskt tydligen i sportsammanhang. Tror att en viss snabbmatskedjas största vinst kommer från de horder av lag, i varierade åldrar, som rasar in om helgerna.

 

Hemma. Kaffe. Tända ljus och…

 

…my guilty pleasure: Modern Family. Mitt på dagen, jag lever verkligen ett syndigt liv.
Min kettlebell blänger varje gång jag går förbi och den viskar saker som insinuerar att jag är en latmask. Jag äter istället en arraksboll och häller upp mer kaffe. Gymmet kan vänta tills imorgon.

 

En hatsyssla. Något av det tråkigaste som finns näst efter att rensa ogräs. Men det ska bli kött, potatisgratäng och ostfyllda små, gröna paprikor och jag är den enda vuxna i hushållet. Jag kommer alltså inte undan.

 

Det är även rätt trist att skiva potatis. Pallar inte diska matberedaren efter morgonens smoothiebonanza så skivar för hand. Ljudbok gör det uthärdligt. Är på helspänn så att inte uppläsaren vräker ur sig något ”vuxet”, som jag sedan måste förklara för de två tioåringarna som campar hemma hos mig, en av dessa är inlånad istället för ordinarie sjuåring. Jag är mycket nöjd med bytet.

 

Trehundratre försök senare så känner jag att jag har producerat en acceptabel selfie. Löpartights och munkjacka – en solklar hemmauniformsfavorit.

 

 

Det blev tidig sänggång. Jag hittade till slut bettskenan. Sov som en utmattad gnu och drömde att jag körde linjebuss. Vaknade upp i morse utan bettskena. Kan definitivt inte hitta den.

På återseende.