Kall rök. Kall vår. Kall fotograf.

8080 var där. 8010 var där. 8060 var där. 8030 var där.

Mest frusna fotografen i hela världen var där.

Det blåste kallt, men bilderna blev bra i alla fall. Det syns nästan inte alls att fingrarna skakade av köld. Vårvärme – bah!

Räddningstjänsten i Osby har rökdykning på övningsschemat i fyra veckor och ikväll var det dags för Grupp 3 att bege sig in i teaterröken för att efter bästa förmåga utföra sitt uppdrag.

I vanlig ordning så får ni hänga med och kolla på vad brandmännen gör när det inte är blåljus, sirener och skarpt läge – från början när kvällens röda hjälm, alltså yttre befäl, förbereder övningen, till slutet när all utrustning ska packas in igen.

 

Början – Anders går igenom övningsupplägget innan det fiktiva larmet kallas ut.

 

Röken börjar fylla fastigheten.

 

I väntan på att bli räddad.

 

Mattias och 8060 är först på plats.

 

Tätt följd av Osbys höjdfordon 8030.

 

Slang dras ut.

 

 

 

Rökdykning förbereds.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sikten är nära noll.

 

 

 

The end. Alla pustar ut efter genomförd övning.

 

Jag hade väl femti, han hade fem. Vi spelte. Och han förlorade dem.

Vi fortsätter med små runda och ärrade sfärer av ren och skär nostalgi. Små bollar av glas och minnen.

Rubriken är givetvis fortsättningen på Sten Selanders dikt ”Spela kula”.

Spelkulorna tillhör lekens värld och idag har jag tagit med mig just lektemat in i redigeringen av bilderna.

Håll till godo, de små kloten återkommer säkert framöver – jag har flera nya idéer om hur jag kan porträttera dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi spelade kula på torget en dag, en liten folkskolegrabb och jag

Ni har kanske märkt (nähä?) att jag är mycket för det där med att titta i närområdet för att få fotoinspiration. Förra inlägget var en morgon i min trädgård, idag ska jag återigen visa upp foton som är tagna ungefär sju meter från min ytterdörr.

Rekvisita: gamla och välanvända spelkulor, en spegel, vatten och en Nikon D7000 med två objektiv: ett litet fast 35 mm och teleobjektivet 70-300 mm. Och vackert väder.

Rubriken på inlägget är första raden i Sten Selanders (1891-1957) dikt Spela kula. Och det är något visst med gamla spelkulor, tycker jag. En känsla av skitiga knän, trätollor, asfalt, lukten av dammigt grus på en skolgård och ljusa kvällar. Mina spelkulor är tyvärr inte mina egna sparade utan är andra människors barndomsminnen.

Spelkulor kommer att dyka upp igen här i bloggen framöver, inte bara de bilder jag tog häromdagen utan jag vill fortsätta experimentera med dessa små färgglada kultklot.

 

 

 

 

 

Innan anständigt klockslag

Idag:

Jag hade ätit frukost och typ gjort mig presentabel redan klockan åtta i morse, trots en ledig dag. Kaffet var slut i kannan och jag greppade ena kameran och klev utanför dörren.

Dagarna är just nu varma men det är fortfarande frost på nätterna och medan solen kämpade för att vinna slaget om morgonen så gick jag nära, nära och tittade på världen precis utanför huset.

Jag är inte så morgonpigg men det är ett faktum att ljuset är snudd på magiskt innan klockan har hunnit bli en anständig tid.

Min trädgård: