Vi spelade kula på torget en dag, en liten folkskolegrabb och jag

Ni har kanske märkt (nähä?) att jag är mycket för det där med att titta i närområdet för att få fotoinspiration. Förra inlägget var en morgon i min trädgård, idag ska jag återigen visa upp foton som är tagna ungefär sju meter från min ytterdörr.

Rekvisita: gamla och välanvända spelkulor, en spegel, vatten och en Nikon D7000 med två objektiv: ett litet fast 35 mm och teleobjektivet 70-300 mm. Och vackert väder.

Rubriken på inlägget är första raden i Sten Selanders (1891-1957) dikt Spela kula. Och det är något visst med gamla spelkulor, tycker jag. En känsla av skitiga knän, trätollor, asfalt, lukten av dammigt grus på en skolgård och ljusa kvällar. Mina spelkulor är tyvärr inte mina egna sparade utan är andra människors barndomsminnen.

Spelkulor kommer att dyka upp igen här i bloggen framöver, inte bara de bilder jag tog häromdagen utan jag vill fortsätta experimentera med dessa små färgglada kultklot.