Jag hade väl femti, han hade fem. Vi spelte. Och han förlorade dem.

Vi fortsätter med små runda och ärrade sfärer av ren och skär nostalgi. Små bollar av glas och minnen.

Rubriken är givetvis fortsättningen på Sten Selanders dikt ”Spela kula”.

Spelkulorna tillhör lekens värld och idag har jag tagit med mig just lektemat in i redigeringen av bilderna.

Håll till godo, de små kloten återkommer säkert framöver – jag har flera nya idéer om hur jag kan porträttera dem.