Hemestersvemester på Hanö

Idag bjuder Bloggen på ett utflyktstips minsann. Tipset ackompanjeras av foton, det här ÄR ju ändå en fotoblogg (har jag hört).

Jag lastade in kidsen, inklusive två inhyrda miniorer, i bilen och körde tills vägen tog slut i Nogersund.

Biljetter inhandlades och vi satte oss i den soliga hamnen för att vänta in Vitaskär som skulle frakta oss, och en hel hög andra gravt matsäcksnedtyngda turister, till Hanö. Jag tror att jag senast besökte Hanö för cirkus 20 år sedan så kidsen fick googla fakta om ön så utgick vi från det (barnarbete är inte alltid fel).

Jag ska inte tråka ut er med målande beskrivningar av den coola naturen utan nöjer mig med att rekommendera att ni pallrar er iväg på en egen Hanöutflykt istället. Stress finns inte på kartan och det finns gott om saker att kika på, vi hann faktiskt inte med allt så mitt tips är att ta en tidig båt.

Lite information om ön hittar ni om ni klickar på den här länken och även den här.

 

Engelska kyrkogården.

 

Engelska kyrkogården.

 

Engelska kyrkogården.

 

Bönsäcken.

 

Bönsäcken.

 

Bönsäcken.

 

Bönsäcken.

 

Bönsäcken. Inte ens en gnutta redigering faktiskt.

 

Fyren.

 

Fyrfönster.

 

Fyr i svartvitt.

 

Natur.

 

Klipporna ger en utmanande liten vandringsupplevelse.

 

Natur.

 

Klippor liksom. Och den där blåa himlen…

 

Blomma helt enkelt. Lätt slokörad.

 

Träd i svartvitt. Bloggen är rätt nöjd med den här bilden.

 

Träd i färg (annat träd)-

 

Havet är överallt (ja, det är ju en ö vi är på).

 

Och en tistel får avsluta bildkavalkaden.

 

 

Där träden är gula och gungorna gungar

Jag har varit på Wanås många gånger och ofta hänger kameran med. I eftermiddags var det dags igen och jag tänkte att jag skulle försöka titta på skulpturparken med lite andra glasögon, närmare bestämt de riktigt flaskbottniga glasögonen.

Jag ger er:

Wanås på nära håll!

 

Och dessutom är det förresten ett litet tips, och förhoppningsvis en smula inspiration: det går att hitta nya vinklar att fotografera ”samma gamla motiv” på. Testa, vetja.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Älg badar och blir ren

Den känslan liksom.

Att smyga i den knäpptysta skogen, att försöka att inte ge ett endaste ljud ifrån sig för att inte riskera att de vilda djuren upptäcker en. Omsluten av vildmarken i nära på orörd form.

Belöningen i att komma naturen och dess långbenta invånare så nära att det går att klappa på de supermjuka och sammetslena älgmularna. Oslagbart.

Ett med naturen på riktigt.

 

Äh, skojar ba.

 

Vi åkte på älgsafari igår och det var en riktigt mysig upplevelse att få stifta bekantskap med de oskygga älgarna i hägnet. Det var nyfikna älgar, hungriga älgar, älg med bebisar, älgar med kliande mular och älgar som kunde vika sig dubbelt.

Och ja, de där älgmularna är klappvänliga.