Posse est velle

Jag försöker ta mig i kragen och letar överallt efter inspirationen att fotografera. Jag letar under stolsdynor, i sällan använda handväskors bottensediment, bland bortglömd och fuktig spindelväv i förrådet och jag letar bland bortriven mossa och ratade krukväxter i min trädgårdskompost.

Men inspirationen fortsätter sitt undanflyende gäckande.

Kamerorna, mina arbetshästar som bokstavligen gått genom rök och eld, ligger nerpackade i den dammiga kameraryggsäcken. De gummerade husen är oförtjänt förkastade med smutsiga linser och med samtliga objektiv separerade från sina svarta linsskydd.

Det var länge sedan kamerorna ur grodperspektiv fick se svettiga rocksångare kasta med håret på festivalscener, det var länge sedan de fick hänga med på en spontan tur ut i skogen och på fälten för att försöka fånga naturens magi och det var alldeles för länge sedan de träffade på tankbilar, släckbilar och blåa blinkljus.

Det finns också saknad, så kanske finns det hopp. Jag saknar porträttplåtandet så att det gör ont, det finns liksom bara så många selfies som kan tas. Barnen gömmer sig darrande under sina sängar bara jag nämner ett ord som rimmar på kameror.

Jag fortsätter ju att betrakta världen i fotomöjligheter men tar inte längre steget att ladda batterierna och avbilda alla de potentiella foton som bara borde tas. Som förtjänar att tas.

Två tryck på mobilens ena knapp öppnar upp kameran och jag tar en selfie som skulle platsat på en mentalinstitution. Kisande i aprilljuset funderar jag ett tag.

 

 

Sen hämtar jag en av de svarta hästarna ur dess vattenavvisande tygstall. Jag tittar på resterna av förra året, ett dött fjolårs gamla löv som inte riktigt vågar släppa greppet. Jag tittar på små knoppar som sträcker sig mot ljuset för att slippa fängelset.

 

 

 

 

 

Hittar jag exakt det jag letar efter?

Inte riktigt. Men jag fattar ändå att lusten att visa min totala kärlek till bilder inte kommer att göra någon hejdundrande entré på egen hand utan jag får göra som knopparna på träden – kämpa en smula. Uppåt, utåt, framåt.

Posse est velle.

Mihmet credo.