Stängningsdags en onsdag

När kvällen närmar sig, då stänger dagen sin handväska, packar ihop den tomma lunchlådan och beger sig hemåt. Kvällen smyger sig på och när fågelkvittret stannar av och blommorna sluter sig i vila för att orka med när solen går upp nästa gång – ja då kommer känslan av ro, känslan av att kunna andas, känslan av en oslagbar stillhet. Känslan av avslut och förväntan om nystart.

I den lilla trädgården så har majhettan slutat dallra omkring som en konturlös manet och doften av värme ersätts av doften av natur, av träd och växande gräs. En liten igelkott rafsar omkring i löven bland de magra björkarna och fnyser anklagande när jag kommer för nära med min kamera.

När så gatlamporna till slut tänds, ja då stänger jag ytterdörren, stänger om mig själv, stänger onsdagen.

Imorgon är det torsdag. Då kommer den lilla trädgården att åter inta sin ljusa dagskepnad och kvällen och natten kan andas ut och njuta av några lediga timmar.

Innan det är stängningsdags igen.