Augusti, en trappa upp

Allas drömmar är där uppe, med en föränderlighet som kan vara ilande snabb och vitblå skimrande förförisk.

Fantasin om det sockervaddsmjuka, inbjudande med soliga kanter som lockar och ber: kom och trivs med oss. Vi har krukor med guld och glittrande regnbågar runt hörnet.

Eller möjligen en buffé av det hotfullt, kyliga – mörkt som arga kråkor i sammansvetsade och skräniga flockar.

Himlens yta från vårt håll är ett ständigt skådespel av humörskiftningar och vi ska minnas hur det kan vara sedan – när novembers och februaris gråa filt örfilar oss rakt i ansiktet. Utan pardon.

Under den mörka tiden sker inte mycket ovanför oss, det är som om till och med ljud försvinner, i alla fall dämpas, när fluffigheten en trappa upp övergår till kompakthet och mer eller mindre ingenting.