Egensinnig drake

Hon är som barnen i huset, gömmer sig när kameran kommer fram. Medan juniorerna går att muta så sätter den fyrtassade snorkfröken bara näsan i vädret och tassar purket iväg runt hörnet, utom synhåll.

Men häromkvällen så satte jag mig mitt på gräsmattan, med kameran bakom ryggen, och försökte se oskyldig ut. Den intet ont anande katten blev därmed grundlurad och resultatet ser ni nedan.

Katten figurerar ganska ofta i händelserna på bloggens instagram (@fotograftanten). För det mesta så sover hon på bilderna (då hinner jag ibland smyga mig på henne) eller så tar jag tretusen bilder, varav en möjligen går att använda.

Tyvärr vet vi inte så mycket om gammelkatten, mer än att hon varit hemlös i något av sina tidigare liv, att hon troligen inte är någon ungdom och att hon är den mest lättkränkta varelse jag någonsin har stött på.

Hon är också en närmast exakt kopia av Tandlöse, den där nattfasan som ska vara den farligaste av drakar i filmen Draktränaren. Fast vår katt är inte särskilt farlig, förutom för alla de möss och sorkar som avlivas i rask takt.

Hon ligger gärna och spanar på gräsmattan, blängandes på grannens robotgräsklippare, medan skatorna traskar omkring runt henne – hon höjer inte ens ett morrhår utan väljer uppenbarligen sina strider.

Ibland måste vi hålla fast katten, det absolut värsta hon vet men klor ska klippas och fästingar tas bort. Då slutar katten att andas tills det är över.

Vi försökte skaffa en till katt men tvingades ge upp – katten flyttade mer eller mindre hemifrån i protest och den nyinflyttade fick avsluta sin prövoperiod snabbare än snabbt.

För sådan är hon, vår kattdam, världen snurrar runt henne och livet sker på hennes villkor. Därför kommer det troligen att dröja innan jag lyckas ta fler bilder på henne, det kommer att krävas planering från fotografens sida.

Katten. Bästa Katten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bli brandman?

Hettan är tryckande och det ångar från vägbanan vid olycksplatsen, där Leksaksgatan möter väg 15 i Osby. En personbil och en lastbil har kolliderat i korsningen – tack och lov verkar det enbart röra sig om materiella skador på båda fordonen. Under arbetet stängs en sträcka av väg 15 av och trafiken leds om, inga fordon släpps förbi förrän räddningsarbetet är avslutat.

Brandmännen i Osby hann inte ens återvända till stationen efter larmet om markbrand vid järnvägsspåret i Killeberg, förrän de kallas ut till trafikolyckan. Luften är så tjock av kvav värme att det nästan går att skära den med kniv och svetten rinner hos samtliga på platsen.

Kom ihåg, när vi andra kan svalka oss på stranden eller vid poolen så finns det alltid ett gäng personer som ständigt är beredda att byta om till varma kläder och hjälpa den som råkat illa ut. Det är faktiskt värt att tänka på.

Vill du också kunna ställa upp och göra en insats? Klicka på länken nedan och ansök innan 31 juli.

Bli brandman

 

 

 

 

 

 

 

 

Välkomna till min klöver

Min gräsmatta är mest en matta av klöver och blommande ogräs, av för mig okänd sort, just nu.

Jag är dock inte så bekymrad om trädgårdsestetik och insåg dessutom att det finns ett helt gäng som uppskattar gräsmattans nuvarande status. Jag satt rätt länge och betraktade hur de raskt, med sitt brummande läte, flög från blomma till blomma. Rätt fridfullt ändå.

 

Stig, vårens sol, du ljumma,
och skin på humlornas bon.
Flyg ut ur kamrar skumma,
mina präktiga tjänstehjon,
till er sköna profession.

Snart alla körsbärsträden
slå ut som i ett sving.
Den ädla blomstersäden
skall spridas alltomkring,
och det är ert beting.

 

 

Som ingen trädgårdsmäster
begriper ni er sak,
och gärna frömjölet fäster
sitt guld på ert ludna schabrak
och vingarnas skira tak.

I bågiga gångars klasar
av klarbär och morell
det surrar av mjuka basar,
det orglar från morgon till kväll
som i ett vitt kapell.

 

 

Och när ni gjort er nytta,
bliv kvar som hos en kamrat.
På det ni ej må flytta,
är varje honungsbytta
i trädgården förd på er stat.

 

 

Välkomna till min klöver
och listen kring min knut!
Tag allt ni vill och behöver
och svärma som jag och njut,
så träffas vi sommarn ut.

 

På alla stänglar det flaggar
i färger av glans och glöd,
och överallt ni vaggar
som gyllenbandade kaggar
med örternas mjälla mjöd.

 

Ni sörplar som besatta,
och därtill har ni råd,
ty ingen kråka kan snatta
och ingen mänska skatta
därhemma ert förråd.

– Erik Axel Karlfeldt –

 

 

 

 

Källa: Karlfeldtsamfunde karlfeldt,org

Man får inte tycka…

…om lupiner.

Invasiva, otrevligt färgglada små torn som i maj börjar titta fram längs vägarna, de härskar i dikena när tussilago har packat ihop för säsongen.

Men jag har alltid varit svag för just lupiner.

Jag är en dålig människa.

Tack.Hej.Förlåt.

 

”Spotlight”
”Fading Dream”

 

”Fantasy in Focus”

 

”Uprising”

Stängningsdags en onsdag

När kvällen närmar sig, då stänger dagen sin handväska, packar ihop den tomma lunchlådan och beger sig hemåt. Kvällen smyger sig på och när fågelkvittret stannar av och blommorna sluter sig i vila för att orka med när solen går upp nästa gång – ja då kommer känslan av ro, känslan av att kunna andas, känslan av en oslagbar stillhet. Känslan av avslut och förväntan om nystart.

I den lilla trädgården så har majhettan slutat dallra omkring som en konturlös manet och doften av värme ersätts av doften av natur, av träd och växande gräs. En liten igelkott rafsar omkring i löven bland de magra björkarna och fnyser anklagande när jag kommer för nära med min kamera.

När så gatlamporna till slut tänds, ja då stänger jag ytterdörren, stänger om mig själv, stänger onsdagen.

Imorgon är det torsdag. Då kommer den lilla trädgården att åter inta sin ljusa dagskepnad och kvällen och natten kan andas ut och njuta av några lediga timmar.

Innan det är stängningsdags igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Brand utanför Lönsboda

När ni andra jobbade i trädgården/solade på balkongen i dag så hastade Osbys och Lönsbodas deltidsbrandmän till respektive brandstation.

Strax efter lunch inkom larmet om markbrand en bit utanför Lönsboda, det visade sig att att det börjat brinna intill järnvägsspåret. Räddningstjänsten uppskattar att 5000 kvadratmeter bränts av. 12 brandmän från de båda stationerna jobbade i flera timmar med släckningen innan ansvaret lämnades över till markägaren för fortsatt bevakning.

Bilderna får ni så klart här.

Och var försiktiga, det är sjukt torrt ute i naturen och vinden verkar ha fått lite vårkänslor – en kass kombination.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Posse est velle

Jag försöker ta mig i kragen och letar överallt efter inspirationen att fotografera. Jag letar under stolsdynor, i sällan använda handväskors bottensediment, bland bortglömd och fuktig spindelväv i förrådet och jag letar bland bortriven mossa och ratade krukväxter i min trädgårdskompost.

Men inspirationen fortsätter sitt undanflyende gäckande.

Kamerorna, mina arbetshästar som bokstavligen gått genom rök och eld, ligger nerpackade i den dammiga kameraryggsäcken. De gummerade husen är oförtjänt förkastade med smutsiga linser och med samtliga objektiv separerade från sina svarta linsskydd.

Det var länge sedan kamerorna ur grodperspektiv fick se svettiga rocksångare kasta med håret på festivalscener, det var länge sedan de fick hänga med på en spontan tur ut i skogen och på fälten för att försöka fånga naturens magi och det var alldeles för länge sedan de träffade på tankbilar, släckbilar och blåa blinkljus.

Det finns också saknad, så kanske finns det hopp. Jag saknar porträttplåtandet så att det gör ont, det finns liksom bara så många selfies som kan tas. Barnen gömmer sig darrande under sina sängar bara jag nämner ett ord som rimmar på kameror.

Jag fortsätter ju att betrakta världen i fotomöjligheter men tar inte längre steget att ladda batterierna och avbilda alla de potentiella foton som bara borde tas. Som förtjänar att tas.

Två tryck på mobilens ena knapp öppnar upp kameran och jag tar en selfie som skulle platsat på en mentalinstitution. Kisande i aprilljuset funderar jag ett tag.

 

 

Sen hämtar jag en av de svarta hästarna ur dess vattenavvisande tygstall. Jag tittar på resterna av förra året, ett dött fjolårs gamla löv som inte riktigt vågar släppa greppet. Jag tittar på små knoppar som sträcker sig mot ljuset för att slippa fängelset.

 

 

 

 

 

Hittar jag exakt det jag letar efter?

Inte riktigt. Men jag fattar ändå att lusten att visa min totala kärlek till bilder inte kommer att göra någon hejdundrande entré på egen hand utan jag får göra som knopparna på träden – kämpa en smula. Uppåt, utåt, framåt.

Posse est velle.

Mihmet credo.

 

Behovet av gult fluff

Ibland behöver man bara en stor pälsig och studsig golden retriever.

Lagom grusig efter drygt en mils promenad på en våtkall marslördag.

Håll till godo.

 

 

 

Nerdyk och tillbakablick

Jag har ju haft förmånen att få uppleva så många fantastiska saker som räddningstjänstfotografstalker. Ett av dessa extra minnesvärda ögonblick var i september 2017, en solig dag i Helsingborgs hamn ombord på KBV 034, där Kustbevakningen bjöd på riktig gofika – jag orkade knappt lyfta kameran efteråt, snacka om paltkoma.

Bilderna blev ganska så otroliga dessutom – både miljö och väder samarbetade på ett sätt jag sällan upplevt. Vädret brukar ju snarare bidra med kastvindar och tungt ösregn när jag drar på mitt larmställ och slänger upp kameraväskan på ryggen.

Vi njuter lite av bilderna, va?

 

 

 

 

Camera Obscura

Eller, lite mer moderna fotoprylar har jag väl hemma men vi kan enas om att de inte är av senaste snitt.

Att skapa lite trevlig konst/snygga bilder/whatever är inte särskilt svårt, se det som en utmaning.

Vad vi väljer att fota spelar egentligen ingen större roll eftersom vi alla gillar olika prylar. Vissa föredrar blommor och andra går igång på kala grenar och tegel.

Jag gillar kameror (låga odds på den gissningen) och har ni följt bloggen så har ni även upptäckt att jag utvecklat en fäbless för spelkulor.

Inte behöver du ha en dyr systemkamera heller för att skapa grejer utan mitt ständiga råd är att du lär känna din mobilkamera och ser till att du blir välbekant med valfri redigeringsapp, jag använder Snapseed (enkel och intuitiv) och jag  har även Photoshop i mobilen.

Så se dig omkring, tänk ett varv, bestäm vad vill du att din bild ska förmedla för stämning (glad, svart, hoppfull, glad, skitsur etc), plocka upp din kamera och ta en bild.

Ha skoj!

 

”I want to be on top of everything” 2021

 

”Dust Proof” 2021