Framför kameran? Spring!

Nä, skojar bara. Fly inte, få fotografer pallar springa ikapp.

Så här är det:

Jag avskyr att bli fotograferad.

På riktigt. Jätteavskyr. Megaavskyr.

Så fort någon riktar en kamera mot mig stelnar ansiktet som en mask och jag ser ut som om jag har ett kvastskaft genom hela kroppen.

Så jag relaterar till alla som tycker det är svårt att slappna av framför kameran och kan ju delge er hur mina tankar går vid de sällsynta tillfällen som jag är framför kameran. Detta blir en snabbkurs, liksom.

1. Tänk på att fotografen också är en människa. Svårt att tro men så är det. Fotografen vet hur svårt det är att posera. Idag sker ju den mesta fotograferingen digitalt så du är inte körd om de första 36 bilderna är förfärliga.

2. Gör världens fulaste grimas och gå direkt från ditt ihopskrynklade ansikte till det ansiktsuttryck du vill ha på bilden. Detta är ett oerhört fiffigt knep som gör att du får ordning på dina ansiktsmuskler utan att reflektera så mycket över det.

3. Oroar du dig för den stora kvisslan som plötsligt och elakt dykt upp i ansiktet precis innan fototillfället? Berätta det för fotografen! Beroende på vem som tar bilden (kanske lite svårt om det är din kompis som tar en snabb mobilbild bara till sociala medier), så kan det finnas tid för fotografen att trolla bort  den röda pricken i efterbehandlingen. En sådan enkel sak kan göra att du kan slappna av och det syns direkt på bilden, tro mig. Och glöm inte att det finns en uppsjö av redigeringsprogram för mobilen också.

4. Om allt annat fallerar och du mest vill kasta dig utför ett stup: föreställ dig hur drottningen/supermodellen/världsstjärnan sitter på toaletten och bajsar. Ps. funkar bara om bilden ska vara av det glada slaget.

I mitt fall så finns det i princip bara en enda person som är ansvarig för mina profilbilder på sociala medier och det är min äldsta unge, och så har det varit de senaste fyra åren – dvs sedan hon var sju år. Hon blir dessutom förbaskad om jag försöker instruera var hon ska lägga skärpan och jag är alltid impad över slutresultatet. Men visst, hon har ju lite att brås på…

Lycka till!

Mina privata fotografs profilbildsverk genom åren:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Porträttinspiration

Vilken fantastisk respons på min efterlysning – det trodde jag aldrig. Och snart blir nästa fotoprojekt verklighet – jag har förhoppningen om att kunna publicera de första bilderna redan nästa vecka. Hur spännande som helst.

Temat på porträttprojektet håller jag tyst om ett tag till dock, men idag blir det några av de porträttbilder som jag har tagit de senaste åren, på barn, vuxna och till och med på en katt. Som lite inspiration.

För mig är det viktigt att ett foto förmedlar något,  kanske är det en känsla – kanske är det något i bilden som fångar betraktarens intresse men som kanske inte är självklart med en gång. Bilden får inte bli platt och intetsägande – då har jag som fotograf misslyckats. Men däremot behöver bilden inte bli omtyckt, det kan ju snarare vara motsatta känslor som väcks.

Vissa av porträtten nedan är arrangerade medan vissa är rena ögonblicksbilder men det de visar är variation. Det finns ingen standardmall utan alla bilder är totalt unika, i vissa fall syns inte ens personens ansikte – och vissa av bilderna är selfies tagna med fjärrutlösare.

 

Sådan intensitet.

ASA_6772

 

Inte van att fotas, lite obekväm men det lossnade rejält till slut.

 

Selfie on a black rug.

 

ASA_3757

 

Total koncentration.

 

DSC_5306

 

Gömd tomte.

 

DSC_8968

 

1958354_889875421040679_5902691205861252573_n

 

1001205_664497933578430_576495008_n

 

1186744_672294036132153_2015681448_n

 

1918568_1222097777818440_5614917804256151599_n

 

11012587_1044496068911946_5129429511796578029_n

 

10881776_976720409022846_2626595261405776019_n

 

12246680_1193053580722860_3543421061710099698_n

 

10314708_837791016249120_3699334023830639039_n

 

 

Det här ska bli otroligt spännande.

På återseende.

Porträtt av en Emil

Ni som följt bloggen ett tag kommer kanske ihåg ett inlägg från förra sommaren, länk finns här.

Förra månaden var det dags igen, grabben ville ha lite nya bilder och fotograferingen gick exakt lika smidigt som senast det begav sig – vissa är helt enkelt naturbegåvningar när det ska plåtas. Det gör ju mitt jobb väldigt lätt…

Årets upplaga av Emil ser ni nedan och platsen för fotograferingen är stranden vid Lursjön.

 

DSC_2391

 

DSC_2336

 

DSC_2314

 

DSC_5885

 

DSC_2359

 

DSC_2271

 

DSC_2275

 

DSC_5875

 

DSC_2312

 

DSC_2293

 

DSC_2250

 

DSC_5884

 

DSC_2262

 

DSC_2300

 

Jag tror inte heller att det är sista gången ni får se honom här i bloggen.

På återseende.