Läst; sett och hört.

Israeliska Hagai Levis nyversion av Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap känns inte lika angelägen som Bergmans 1973. Bergman undersökte ett äktenskap medan Hagai mera utforskar skilsmässan. Elegant och tjusigt är det, men lite tråkigt. Johan har bytt roll med den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Mira. Det är hon som försörjer familjen, är otrogen och vill skiljas. Hennes man heter Jonathan och är mjuk och sympatisk. Oscar Isaac  och Jessica Chastain  spelar paret Jonathan och Mira. Hagai Levi har beundrat Bergmans drama i fyrtio år och alltid velat göra en egen version.  Bergmans serie utspelas i Stockholm; Levis i Boston. Nytt avsnitt på HBO varje måndag. – Serien Saknad, aldrig glömd  (Unforgotten) SVT Play, slutade med en chock😱. Så kan de väl bara inte göra, tänkte jag. Uppbragt. Cassie Stuart spelas av den utmärkta Nicola Walker, som klarar att gestalta helt olika karaktärer. I Unforgotten spelar hon en sliten kriminalpolis i London. I The Split spelar hon en cool, tjusig advokat som alla ser upp till. – Jag lyssnar på Göran Greiders självbiografiska Barndomsbrunnen i uppläsning av författaren själv. Den skrev han under sin sjukdomstid och det var säkert en läkande process i sig. Men jag tror att jag helst hade läst den i svartskrift så det kommer jag nog att göra. –  Natasha Brown är en ovanligt begåvad debutant. Hon studerade matematik och arbetade ett tiotal år i finansvärlden. Därefter skrev hon Assembly och den togs emot med superlativer. I Assembly finns inte en bokstav för mycket. Språket är mästerligt utmejslat. Protagonist är en ung färgad kvinna och hennes upplevelser av en manlig arbetsplats. Hennes pojkvän är vit och svärmodern in spe ser henne som ett socialt kapital. En får aldrig veta vad kvinnan heter. Romanen bygger på inre monolog och den unga kvinnan förbereder sig för ett exklusivt party. Detta för  tankarna till en klassisk roman med en äldre kvinna som ger sig ut på stan för att skaffa blommor till sitt party och som har den inre monologen som metod: Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Assembly är en otroligt innehållsrik bok trots sitt blygsamma format om futtiga 100 sidor. Här finns rikligt med uppslag till diskussioner, till exempel om begrepp som ”diversity” och ”intersektionalitet”; jämställdhet och mångfald.  Tag och läs!

Sysselsättning för hösten

September är  en stor bokmånad vad det gäller utgivning. Och så är det bok- och biblioteksmässa i Göteborgockså.Babel har tack och lov börjat i SVT2, Lundströms bokradio  förgyller lördagsmorgnarna. Nu hoppas vi bara att Kontrapunkt sätter igång igen. Saknad – aldrig glömd har fått en ny säsong till i SVT Play. Jag, som aldrig läst en bok av Michael Connelly, satte mig att se alla tillgängliga säsonger av Bosch, närmare bestämt sju stycken. . Maken hängde på och vi tyckte att serien var riktigt bra. Den nya Scener ur ett äktenskap lovar väldigt gott. Hittills verkar den bättre än den äldre serien. I Sveriges radio handlade senaste delen av det alldeles utmärkta programmet Stil, som gräver djupt i det ytliga, om boken som moderiktig  accessoar, mycket intressant. Vad det gäller bokutgivningen under oktober har jag noterat bland andra Tre bröder av Yan Lianke, kinesisk författare född 1958. Den handlar om en uppväxt i Henan – provinsen under kulturrevolutionen  på 60 – och 70 – talen. Jag ser fram emot Agnes Lidbecks nya roman, Nikes bok, som tilldrar sig på Österlen. Lars Vargö har stora kunskaper om Japan, Kina och Korea. Tomhetens filosofi heter hans höstbok . Den handlar om zenbuddhismens utveckling och är betydelsefull för förståelsen av de östasiatiska tankesystemen. Det tredje ljuset av Claire Keegan är en modern klassiker och ständig bästsäljare på Irland. Små ting som dessa är den fristående uppföljare vi väntat på i elva år. Om empati, hopp och tyst hjältemod. I Christoph Anderssons bok Svenska SS – fruar berättas den häpnadsväckande historien om hur kvinnor noggrant valdes ut som lämpliga fruar åt SS – män. Den kalla aprilsolen av Elisabet Jökulsdottir är delvis självbiografisk och handlar om sorgen efter en älskad far. Den fick isländska litteraturpriset 2020.

 

Septemberläsning

För mig som är omåttligt intresserad av Japan är det glädjande att konstatera att Gidlunds förlag ger ut en bok av Monica Braw, japanolog, författare och journalist. Japan och japonismen är titeln. Kadir Meral har skrivit Mullbärsträdet i Aleppo,Hoi förlag. Jag var väldigt förtjust i Biodlaren från Aleppo av Christy Lefteri. Trots att den handlar om krig, flykt och livsfara är den vackert och poetiskt skriven. Jag vet att jag tidigare läst något av Ann Patchett som jag tyckte mycket om. Nu kommer Det holländska huset på Bazar förlag. Det är inte var dag det kommer en roman av Stewe Claeson. Antydningarnas tid är den kryptiska titeln och förlaget är Norstedts. Sara Stridsbergs septemberroman har titeln Hunter i Huskvarna, Bonniers förlag. Katie Kitamura är en amerikansk författare, journalist och konstkritiker. Närheten heter hennes senaste roman på Sekwa förlag. Tove Folkesson, Den stora kyrkan, Bonniers förlag. Tsitsi Dangaremba, En kropp att sörja,Tranan, Dangarembga är författare, filmskapare och människorättsaktivist bosatt i Harare, Zimbabwe, Tranan förlag. Ena halvan av månen är en diktsamling av den kinesiska författaren Yin Lichuan. Tranan förlag. Dolores Reyes, Hon som äter jord, Palabra förlag, är en debutroman som handlar om en tonåring som har en övernaturlig förmåga. Hon hjälper så småningom också polisen och romanen blir lik en kriminalroman

 

Tidig höstläsning

Höstens böcker finns att läsa om redan i början av juni i Svensk Bokhandels höstboknummer. Den finns att låna på biblioteket. Det är alltid lika spännande att bläddra i den och välja och vraka. Somliga böcker väljs på författarnamnet, andra på omslaget; någon för ämnet, titeln eller för att det är en debut. Förra årets debutant med stort D var ju Lydia Sandgren med Samlade verk. Vi var några stycken som läste den i en miniläsecirkel och vi var alla överens om att en del av de 700 sidorna kunde ha strukits. Där finns en hel del att uppskatta, men det studentikosa tog för stort utrymme. Vi var nöjda med att ha läst boken och diskussionen blev bra och noggrann. Kerstin Ekmans nya roman, Löpa varg,  som kommer ut i slutet av augusti, omfattar endast 150 sidor. Den handlar om en pensionerad jägmästare och han syn på skogen och jakten; hans minnen och tankar inför det egna åldrandet. Det är redan kö på biblioteket. Det åttonde livet av Nino Haratischwili är en georgisk släkthistoria som tar avstamp under ryska revolutionen och sedan omfattar hela det röda århundradet. Familjen fick framgång med ett chokladrecept som sedan gick i arv mellan generationerna. Författaren är ingalunda debutant, men Det åttonde livet är det första av henne som översatts till svenska. Det vill till att det är en bra bok om en ska orka läsa alla 1151 sidorna! En ny roman av irländska Anne Enright förväntar en sig alltid något extra av. Aktrisen handlar om en irländsk skådespelerska som lever kvar i teaterns värld och tappar kontakten med vekligheten. Hon har det svårt med åldrandet och det blir dottern som får ta hand om henne. Dottern i sin tur upptäcker moderns hemligheter och hittar dolda utrymmen även hos sig själv. Jag vill skriva sant är Jesper Högströms biografi om Tora Dahl och poeterna på Parkvägen. Hos författarna Tora Dahl och Knut Jaensson samlades 30 – talet stora författare och hade trevligt. Där fanns Eyvind Johnson, Ivar Lo – Johansson, Erik Lindegren och Gunnar Ekelöf för att nämna några. Tora Dahl hade kärleksaffärer med några av dem. Artur Lundkvist var upprörd över hennes självbiografiska skrivande. Han kanske inte tillhörde de utvalda. Lämna världen bakom dig av Rumaan Alam kom visserligen ut redan i juni men jag tar upp den här ändå eftersom Netflix nu gör film av romanen med Denzel Washington och Julia Roberts i huvudrollerna. Två privilegierade familjer som inte känner varandra ska samsas i ett hus avskilt från världen. Samtidigt hotar en katastrof.

I september kommer den stora höstbokfloden.

Sedan sist

Jag har stiftat bekantskap med en ny företeelse, nämligen K – drama. Inte visste jag om att de fanns. Ändå är det stort över hela världen. Och det finns massor av dem bara på Netflix. Koreaska dramaserier från Sydkorea. Ett tips fick jag av en kollega, nämligen Rookie Historian Goo Hae – Ryung. Den tilldrar sig på 1800 -talet och handlar om en ung flicka som inte vet sin plats utan propsar på att få utbilda sig till historieskrivare. Det manliga skrået vet inte till sig av ogillande. Dessutom tilldrar sig Goo Hae – Ryung en högt uppsatt persons uppmärksamhet och varma känslor uppstår. Väldigt vackra kläder och intressanta inblickar i det levnadssättet vid den här tiden. Annat är det med serien Mine som tilldrar sig i nutid. Klimatet är helt annorlunda, men så gäller det också maktstrider inom en mäktig företagsfamilj. Här är kläderna mera häpnadsväckande än snygga; byggnaderna är klossiga och innehåller massor av döda ytor som korridorer och trappor. Ingen värme någonstans; grymheten är genomgående. Antagligen ser jag några stycken till, men förmodligen är det sådant en tröttnar på. Som för mycket smågodis. På bokfronten sliter jag med Samlade verk av Lydia Sandgren. Det känns tungt, men det är en läsecirkelsbok så det ges ingen pardon! Sista ordet är inte sagt om den.  Is av åländska Ulla – Lena Lundberg har jag just börjat på och kommit så långt att jag känner att det här blir bra. Riktigt bra. Fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson och dokumentärförfattaren och kulturproducenten Annica Carlsson Bergdahl har intervjuat och fotograferat 33 kroppsarbetare. Resultatet blev boken Vi som arbetar med våra kroppar. Vi möter undersköterskor, målare, dagbarnvårdare, slaktare, truckförare, butiksbiträden, lagerarbetare, lastbilschaufförer, miljöarbetare, snickare, elektriker, kockar, billackerare, gruvarbetare många flera. Alla talar om stressen och hur mycket den ökat under åren; alla önskar sextimmarsdag och gör naturligtvis tummen ner för  höjd pensionålder. Hiromi Kawakami är en japansk författare i ropet. Senseis portfölj är en liten fin roman som berättar om vänskapen mellan en gammal lärare och hans före detta elev. Han är änkling och hon är riktigt dålig på relationer. Hon är klunsig och okvinnlig och han tillrättavisar henne milt då och då. De dricker kopiösa mängder sake och äter massvis med smårätter: saltad scharlottenlök, tonfisk med fermenterade sojabönor, havsöron, och så vidare. Den som är ute efter action göre sig inte besvär. Den som är ute efter att läsa en utsökt, japansk roman blir rikt belönad.

 

Sommarsoppa

Så kom det till slut. Regnet som alla väntat på. Och läsningen får förläggas inomhus. Annars är det underbart att sitta ute under träden och läsa. Och lyssna. En av de böcker jag läst är Kristina Sandbergs fina En ensam plats. Det är en skildring av den cancer hon genomgått från upptäckt och diagnos till behandling. Hon berättar om de egna känslornas berg – och dalbana, familjens och omgivningens reaktioner, vårdpersonalens bemötande och  försäkringskassans stelbenthet.  Kristina Sandbergs skrivande make, Mats Kempe, är ett fantastiskt stöd för henne.  En ensam plats lever kvar hos läsaren. Så  tycker emellertid inte Linda Skugge som skriver en väldigt spektakulär recension som troligtvis handlar mer  om Linda Skugge själv  än om Kristina Sandbergs bok. Jag läste Linda Skugges 40 – constant reader och 45 – Morbus Addison. Det var intressant på många sätt. Linda Skugge har Addisons sjukdom som beror av binjurebarkinsufficiens. Hon berättar drastiskt och välformulerat om hur det är att vara ensamstående med tre barn under sex år.  Hon arbetar hårt med sitt eventföretag , sitt skrivande, sina föredrag och signeringar. Under en tid är hon producent och marknadschef på Teater Brunnsgatan fyra där Martina Montelius är konstnärlig ledare. Förgäves försöker Linda Skugge få sjukvården att lyssna. Hon rasar i vikt trots att hon äter som en häst; hon är trött och mår illa. Hon ordineras en morot i fickan och yoga! Men till slut får hon den diagnos hon själv ställt för länge sedan. Kanaler båtar och kärlek (Great Canal Journeys) är en serie som går på Kunskapskanalen. Skådespelarparet Timothy West och Prunella Scales (Sybil i Pang i bygget!) tuffar omkring på kanaler världen över. Jag såg programmet där paret befinner sig i Norfolk Broads, en sumpmark i Norfolk som blivit nationalpark. Jag blev helt fascinerad och måste låna in en ungdomsbok av Arthur Ransome som skrivit om Sothönsklubben som bl. a. seglar omkring i dessa labyrintiska vatten och försöker rädda fågelägg från äggtjuvar.  Graham Swifts bok, Våtmarker, från 1985 handlar om ett mord begånget i Norfolk Broads, som verkar vara ett fascinerande område med historia. När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai handlar om ett stycke vietnamesisk 1900 – talshistoria. En mormor berättar för dotterdottern om sitt och de sex barnens dramatiska liv under krig, svält och jordreformer. Jag måste slå upp både Vietnams historia och geografi. Den som ännu inte sett serien The Fall på SVT Play är jag riktigt avundsjuk på. Den är oavlåtligt spännande. Liksom Mare of Easttown på HBO med fantastiska Kate Winslet som huvudrollsinnehavare. I P1 kan en nu lyssna på när Kerstin Andersson läser Rebecca av Daphne du Maurier.

 

Läst, hört, sett

Radioprogrammet Stil i P1 under ledning av Susanne Ljung är alltid intressant och lärorikt. Så var det idag också när det handlade om modellen och smyckedesignern Elsa Peretti, som gärna arbetade i silver och samarbetade med den amerikanske modeskaparen Halston.  Elsa Perettis stora inspirationskällor var den franskrumänska konstnären, och fotografen, Constantin Brancusi, som än idag sägs vara ”den moderna skulpturens fader”. Lisa Minelli ingick i bekanskapskretsen.  Alldeles som av en händelse börjar en Netflix – serie på måndag med titeln Halston. Ewan McGregor spelar Halston. Läsecirklarna har läst Lolita av  Vladimir Nabokov och följt upp med Sara Stridsbergs Darling River som är variationer på lolitatemat. Nabokovs roman  tjänade på att bli noggrant penetrerad och diskuterad. Sara Stridsberg har ett fantastiskt språk och naturligtvis hittade vi parallellerna och allusionerna, men vi tyckte att det hela inte ledde någonvart. Den andra cirkelboken Snöstormen av Augustin Erba föreföll till en början slät i jämförelse med hans tidigare roman Blodsbunden. Men jag kunde tänka mig att författaren hade för avsikt att beskriva en riktig medelmåtta utan ambitioner och egna initiativ. Den tio år äldre frun talade om för honom vad han skulle göra. Den boken var vi inte riktigt överens om. Sommarläsning blir i Grupp 1 Samlade verk av Lydia Sandgren. Den har redan hunnit komma ut i pocket. I grupp 2 läser vi New Forest av Josefine Kloughart. Det är en vacker bok med granar på snittet. I öronen har jag Louise Pennys senast översatta kriminalroman Det ondas väsen. Armand och hans hustru Reine Marie har flyttat till Three Pines i tanke att ta det lugnt. Men det går inte som de tänkt. förstås. Dessutom har jag som e-ljudbok När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai. Det är en berättelse om Vietnams turbulenta historia och tar sin början i Hanoi 1972.  Förlaget Historiska Medias Vikingaserie är en släktkrönika  i fem delar av Agneta Arnesson Westerdahl, som är arkeolog, osteolog och fornminnesinventerare. Tre delar har det kommit ut; Havets hundar, som  är en omarbetad version av författarens tidigare roman Sagas krönika; Vinterkrigare, som handlar om den unga kvinnan Rindi som försvinner efter det att slavhandlaren Ingjald gästat hennes hem. I del tre, Offergudar,  möter vi de båda kungar som under mitten av 800-talet är kända i Svitjod. Kung Björn i Birka och på Alsnön, och hans bror kung Anund i Uppsala. Björn har handelskontakter med de kristna söderöver, medan Anund är dåtidens störste blotare. Bäddat för bråk, alltså. Dessutom träffar vi både Saga och Rindi igen

Läst och sett

Senast utlästa bok är en omtalad debut, nämligen Haven som skiljer oss åt av Gill Thompson. Den baserar sig på verkliga händelser. Efter andra världskriget skickades tusentals föräldralösa barn från England till Australien. Rena gudagåvan till Australien som ville att befolkningen skulle bli vitare. Barnen lockades med hästgårdar och fruktträd dignande av apelsiner. Verkligheten blir dock en helt annan. Läsaren följer Jack, fem år, och hans mamma Molly. 1941 träffas deras hem i Croyden i London av en bomb och de skiljs åt och kommer att tillbringa sina liv med att leta efter och vänta på varandra. Jack hamnar på barnhem och Molly, som hittats irrande omkring på gatorna utan att veta vem hon är och var hon kommer ifrån. Hon hamnar på  sjukhus. Det här med barnemigranter kände jag inte till. Anna – Karin Palm kom  ganska nyligen ut med en fantastisk biografi om Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse. 2019 kom den. Jag skriver över ditt ansikte är titeln på årets bok. Den handlar om hennes mor, den vackra och begåvade med kontrollbehovet. När hon var 38 började hon att läsa in högstadiet för att sedan fortsätta vidare för att till slut vara klar som läkare. Som äldre drabbas hon av Alzheimers sjukdom och det är detta som Anna – Karin Palm skildrar i boken med tillbakablickar i moderns och sitt eget liv. Det är en vacker och sparsmakad berättelse i korta kapitel. Språket är rent och klart och boken starkt berörande. Radioföljetongen just nu är Tung av Kiese Laymon från Jackson, Mississippi. Mamma har bestämt att han ska växa upp till en oklanderlig svart man. Riktigt så blir det kanske inte. Boken beskriver ett liv som präglas av övervikt, missbruk och rasism. Men Kiese Laymon blev till slut författare och lärare i kreativt skrivande. På HBO går nu en ovanligt bra kriminalserie med ingen mindre än Kate Winslet i huvudrollen som polisen Mare of Easttown. Tyvärr lägger HBO ett nytt avsnitt varje måndag. Serien mår inte bra av att det går en vecka mellan varje del. tvärtom lämpar den sig väldigt bra för bingetittning. För övrigt har jag upptäckt att vi ofta ser finska och polska kriminalserier och turkiska såpoperor.

Påskekrim? Eller inte?

Imorgon, tisdag 30 mars,  börjar en ny radioföljetong. Tuktans ljuva år av Fleur Jaeggy. Den tilldrar sig på en flickpension i Schweiz. I fredags avslutades Karl – Ove Knausgårds alldeles underbara bok Om våren som han skrev till sin yngsta dotter med början när hon fortfarande var ett foster. Babyns mamma befann sig på sjukhuset i Helsingborg. Familjen bodde på Österlen. En annan bok som jag lyssnat på är Är mor död?  av norska Vigdis Hjorth. 2018 skrev hon en självbiografisk  bok med titeln Arv och miljö där hon avslöjade förhållanden inom familjen som gjorde att de bröt med henne. Hennes nya roman är också självbiografisk. Den berättar om Johanna som är konstnär och bott i Utah med sin man Mark och deras son John. När Mark har dött och John flyttat till Danmark återvänder Johanna till sin hemstad i Norge. Hon skaffar en lägenhet och en rustikt bygge  i skogen. I skogen trivs hon allra bäst med tystnaden och ensamheten. Där kan hon arbeta. Men hon börjar göra försiktiga utflykter till staden där modern och den sex år yngre systern, Ruth, bor. Hon försöker nå sin mor några gånger per telefon, men får inget svar. Hon är raderad ur familjens liv. De är mycket upprörda över att hon inte kom hem när fadern blev sjuk och sedermera dog och blev begravd. Johanna blir stalker av sin mor. Hon blir besatt av att få tala med henne. Johanna har haft två tavlor utställda i staden föreställande barn och mor som sårat modern mycket. Boken är ju en partsinlaga; mycket är hennes egna spekulationer, men på det hela taget är hon nog rätt på det. Det hela är väldigt sorgligt men säkert inte alldeles ovanligt. Boken handlar också mycket konsten; dess betydelse och villkor. Påskekrimet tjuvstartade jag plötsligt med. Felsteg av Maria Adolfsson; del ett i Doggerlandserien. Den grep omedelbart tag. En kastas rakt  i en lika delikat som olämplig situation där en av kontrahenterna är kriminalinspektör och den andre, hennes chef, har varit gift med mordoffret. Romanen är väldigt omsorgsfullt skriven. Del två har titeln Stormvarning; del tre Mellan djävulen och havet. Del fyra har titeln Spring eller dö och har just kommit ut. Har hört mycket positivt om serien. Det enda jag skulle önska mig är en rejäl karta. Dödens flod av Dervla Mc Tiernan har det talats om på många bokbloggar. Det är författarens debut och den första boken om kommissarie Cormac Reilly. Dödens flod är både deckare, psykologisk thriller och irisk noir.

Bokreatider

Det blev bokrea i vanlig tid ändå. Bokhandlareföreningen hade funderingar på att skjuta upp, men bestämde till slut att köra på som vanligt. Eller -nästan som vanligt. Och visst, uppenbarligen finns det folk som trotsar pandemin och ger sig ut för att fynda. Överallt har en sett tips om vad det finns att göra för klipp, men jag har ännu inte hittat något måste – ha. Jag förvånar mig över hur många böcker från 2019 och 2020 som redan finns med. Samlade verk av Lydia Sandgren, Augustprisvinnare; Ålevangeliet av Patrik Svensson ål – och relationshistoria; Martin Hägglund, Vårt enda liv. Sekulär tro och andlig frihet; Åsa Linderborg, Året med 13 månader; Familjen av Johanna Bäckström Lerneby, om författarens vänskap med en styrande familj utanför lagens råmärken; den helt underbara Renegater av Klas Östergren; nobelpristagaren Louise Glück på svenska och engelska, Ferrante, De vuxnas lögnaktiga liv; Handbok för språkpoliser av Sara Lövestam; Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård – en skakande bild av svensk psykiatrisk vård; den mycket älskade  Där kräftorna sjunger av Delia Owens; Den stora skrivboken av Agota Kristof; 1018 sidor Jana Kippo av Karin Smirnoff, Jana Kippo – sviten; Jag ser allt du gör novellsamling av Annika Norlin; Vardagar av Ulf Lundell i pocket med fina omslag, Lena Andersson, Dottern, om nedmonteringen av välfärdssamhället. Och nu till något helt annat. Alldeles nyligen sträckläst jag Romeo: mitt liv i fem akter av Ola Rapace. Om jag förstår saken rätt har han skrivit boken helt på egen hand och  jag tycker att han behandlar språket väl. Han blir skådespelare mest av en slump och hans liv blir en malström av vin, kvinnor och knark. Och arbete. Ibland går han direkt från genomfestade nätter till repetitioner. Han vill vara gränslös och sanningsenlig i sitt skådespeleri och i sitt skriveri. Och det är han. Han väjer inte för något och försöker inte på något sätt göra sig bättre än han är. Ibland tycker jag snarare att han gör sig lite sämre. Hans väg kantas av krossade hjärtan.  Att säga att Ola Rapace har kvinnotycke är tidernas underdrift. Äktenskapet med Naomi Rapace varar i tio år men sedan går de skilda vägar. Mycket beroende på hennes karriärlystnad, enligt författaren. Båda arbetade hårt, men det var hon som hade de stora framgångarna. Serien om Maja på Stormskäret av den åländska författaren Anni Blomqvist omfattar fem delar. Tiden är senare hälften av 1800 – talet. En följer Maja och hennes man Janne i deras slitsamma liv på det ensliga Stormskäret. Alla deras göromål beskrivs liksom seder och bruk. Många intressanta ord dyker upp. Somligt kan en googla sig till eller slå upp i Svenska Akademiens Ordbok och vad därutöver är får ens fantasi ta hand om. Den här världen är så långt ifrån Ola Rapaces liv som en gärna kan komma. Så har jag läst en modern klassiker som fått alldeles för lite uppmärksamhet enigt min mening. Det gäller Den magiska leksaksbutiken av den mycket speciella författaren Angela Carter. Hon förenar magi och realism; Lady Chatterleys älskare, Jane Eyre och Svindlande höjder; gotik och viktoriansk roman. Tre föräldralösa syskon hamnar i en skräpig utkant av London hos sin diaboliske morbror, Philip Flower, som äger en leksaksbutik som alla andra får sköta. Själv håller han sig i källaren och bygger på sina marionettdockor i naturlig storlek. Huvudperson i boken är den 15 – åriga Melanie och hennes vuxen – och kvinnoblivande. Angela Carter är inte den som följer med strömmen varken i sitt skrivande eller för övrigt i sitt liv. Rekommenderas!

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier