Ikväll ska IRL-läsecirkeln diskutera Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Den kom 2012 och blev omedelbart nominerad till August – priset. Romanen tilldrar sig under några sensommardagar i Kambodja 1955. Miljöbeskrivningen skapar en stark närvarokänsla. Det är häftiga regn, grodor, fåglar, kackerlackor, liljor, lotusblommor, dofter, cykeltaxi, klubbar, fester och dans. Under allt detta sjuder det. Prins Sihanouk har naturligtvis sina anhängare. Det är ju han som har makten. Hans favoritminister Sam Sary är huvudperson i en tredjedel av boken. Första delen ägnas åt en man i Organisationen, som är en osynlig rörelse vars ansikte utåt är Folkfronten. Saloth Sar är, liksom Sam Sary, utbildad i Frankrike. Det är bara ett år sedan Kambodja blev fritt och nu ska det hållas demokratiska val. De båda männen är rivaler om den vackra prinsessan och skönhetsdrottningen, kvinnan av folket, Somaly. Sar är rentav förlovad med henne, men saken/politiken går före. Det individuella kommer alltid i andra hand. Somaly har all rätt att känna sig förbigången. Sång till den storm som ska komma är förspelet till de röda khmerernas folkmord tjugo år senare. Saleth Sar är den som senare blir Pol Pot. En skulle vilja ha en uppföljare som täcker de tjugo åren  som ”saknas”. Jag är mycket förtjust i språket och formuleringarna. Författaren lyckas förena politik och poesi. Och spännande är det. Som läsare litar man inte på någon! I Sång till den storm som ska komma ser vi återigen ett bevis på skönlitteraturens förmåga att gestalta och sprida kunskap om historiska skeenden. Peter Fröberg Idling skrev redan 2006 en fackbok om Kambodja med titeln Pol Pots Leende. Det finns all anledning att läsa båda.