Far och son, Anthony och Ben Holden, gjorde succé när de gav ut Poems that make grown Men cry. De beslöt att göra en uppföljare, Poems that make grown women cry. 100 kända kvinnor; skådespelare, författare, sångare, och konstnärer väljer dikter som får dem att gråta. Påfallande är att de ofta träffade på dessa dikter under tonåren. Det är mycket intressant att läsa dikter valda av Erica Jong, Yoko Ono, Joyce Carol Oates, Sarah Waters, Antonia Frazer, Anne Enright, Elena Ferrante, m.fl. Ibland förstår jag inte alls varför de valt sina dikter. Andra gånger förstår jag precis. Den fantastiska skådespelaren Judi Dench berättar att hon och hennes man ofta gjorde uppläsningar tillsammans med en Robert Spencer. När han läste So, we´ll go no more aroving brast Judi Dench ofelbart i gråt och kunde inte genomföra nästa punkt i programmet. Så de tre gjorde en rockad så att Michael Williams, Judi Denchs man, fick ta hand om programpunkten efter Spencer så att Judi Dench fick möjlighet att hämta sig. Dikten, som är skriven av Lord Byron 1817 lyder så här:
So, we´ll go no more a roving
so late into the night,
though the heart be still as loving,
And the moon be still as bright
For the sword outwears its sheath,
and the soul wears out the breast,
And the heart must pause to breath,
And love itself have rest.
Though the night was made for loving,
And the day returns too soon,
Yet we´ll go no more a roving
By the light of the moon.