Nobels fredspris 2018 delas mellan Denis Mukwege och Nadia Murad för deras kamp mot sexualiserat våld som vapen i krig och väpnade konflikter. Alldeles som av en händelse hade jag lånat hem Nadia Murads nyligen utkomna bok Den sista flickan: berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Hennes advokat och vän, Amal Clooney skriver så här i förordet:” År 2014 angrep Islamiska staten Nadias by i Irak och hennes liv som tjugoettårig skolelev slogs i spillror. Hon tvingades se sin mamma och sina bröder föras bort för att dödas och Nadia själv såldes vidare från den ena IS – medlemmen till den andra. Hon tvingades be, tvingades klä upp sig och sminka sig som förberedelse till våldtäkt, och en natt var det en grupp män som våldtog henne så brutalt att hon blev medvetslös. Hon visade mig ärren efter cigarettglöd och prygel. Hon berättade att IS – soldaterna under tiden kallade henne för ” en smutsig otrogen” och skröt om hur de tog yazidiska kvinnor och utplånade deras religion från jordens yta.”

Yazidierna är en liten folkgrupp vars religion är en blandning av kristendom, islam och mysticism. För dem är den sexuella renheten viktig. De förföljs hänsynslöst av Islamiska staten. Som ung 22 – åring reste Nadia runt i världen och vittnade om vad hon och många andra kvinnor utsatts för. Världen behövde veta. Flera länders regeringar rubricerar det IS utsätter yazidierna för som folkmord dock inte Sverige. Den sista flickan har kommit ut på Bonniers förlag.