På mitt dignande läsbord

Norstedts förlag
Albert Bonniers förlag

Nu har vårens läsning hopat sig på mitt läsbord. Ja, eller mina läsbord. Det är noveller, dikter, spännande debutromaner och gamla rävar om vartannat. Suzanne Brögger tillhör ju inte debutanterna precis. Hennes nya bok heter Koral och är en nytolkning av hennes självbiografiska böcker ifrån 70 – talet Crème fraîche, Ja och Transparence. Har aldrig varit någon storläsare av Brögger. Får se hur/om det går med den här. Siri Hustvedts nya roman heter Minnen av framtiden. Hon  reser också tillbaka i tiden. Hon hittar en gammal anteckningsbok och en aldrig avslutad roman från sin första tid i New York på 70 – talet. Nina Wähäs roman, Testamente, ser jag fram emot att läsa. Det är berättelsen om Siri och Pentti Toimi och alla deras barn, alla de som var i livet och även de som inte fanns i livet. Och även de ofödda. Miljön är finska Tornedalen. Namnet Toimi betyder fungerande. Något får mig att tro att så kanske inte är fallet. Det är 1980 – tal och det lackar mot jul. ”Seså! Nous allons mes amis!”, utropar författaren käckt. Jag glömmer ingen är titeln på den nya samling dikter av norska Gunvor Hofmo som Eva Runefelt och Staffan Söderblom valt och tolkat. En har också kunnat lyssna  på dikter av författarinnan i Dagens dikt. Hon föddes 1921 och dog 1995. Långa tider var hon sängliggande på grund av sjukdom och hon led också svårt av kriget.  Amerikanska Kirsten Roupenians debut heter Kattmänniska och andra berättelser och är som titeln antyder en novellsamling. HBO har redan köpt rättigheterna till en framtida serie. Titelnovellen fick en väldig viral spridning efter det att den publicerats i The New Yorker.  Den anknyter till debatten om makt och samtycke i relationer.  Kattmänniska är översatt av Amanda Svensson, som ju själv fått fina recensioner för sin senaste roman, Ett system så magnifikt att det bländar. En tysk debutroman som slog ner som en bomb i Tyskland är Utom sig av Sasha Marianna Salzmann. Den handlar om tvillingarna Ali och Anton, som var ryssar som blev tyskar och som är judar. De undrar vilket av dessa skäl som gör att de får stryk på skolgården. Anton lämnar allt för en osäker tillvaro i Istanbul Ali följer efter. För vad är hon utan honom? ”Jag känner genast igen honom. Mellan bladen på min lettgalliska gudmors psalmbok hittade jag hans porträtt på ett gulnat tidningspapper.” Så inleds romanen Vidjemunken av lettiska Inga Abele, född 1972.  ”Alla romanens situationer och figurer är gestaltade. Dock har jag inspirerats av historiska personer och placerat dem mot en historisk bakgrund.”  Översättningen från lettiska är gjord av Juris Kronbergs

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier