Två kämpande flickor

Den amerikanska författaren Tara Westover är vid det här laget 32 år. Allt jag fått lära mig är hennes självbiografi om uppväxten i en mormonfamilj. Fadern arbetade med sin bilskrot och modern gjorde naturmediciner och tjänstgjorde som självlärd barnmorska. Sju barn föddes det i familjen. Tara var yngst. Fadern, Gene Westover, förde ett hårdhänt regemente och både modern och alla barnen fick ta emot både hugg och slag. Skolgång var det inte tal om; alla myndigheter var opålitliga. Eftersom jordens undergång hela tiden ansågs stå för dörren konserverades det mycket i familjen. Flera av barnen ville komma hemifrån och studera. Näst äldste sonen lyckades ta sig iväg och Tara påbörjade en lång och envis kamp för att få göra det hon ville. Hon betraktas som en förrädare men ger aldrig upp hoppet om att få tillbaka kontakten med sin familj. Allt jag fått lära mig är stark läsning som berör. En beundrar styrkan hos den unga, ensamma flickan.

Den andra flickan är journalisten och författaren Leonora Christina Skov som berättar om sitt liv som lesbisk i den autofiktiva romanen Den som lever stilla. Hon är enda barnet och föräldrarna kan inte acceptera hennes sexuella läggning. Modern, som har beröringsskräck, beskyller till och med Christina för att ha förorsakat hennes bröstcancer. Stackars mormor försöker medla, vilket inte är hälsosamt för hennes svaga hjärta. Vid 21 års ålder får Christina veta att föräldrarna inte längre anser sig ha någon dotter. Naturligtvis vill de aldrig träffa någon av dotterns flickvänner heller. Christine lever till slut med Annette, som är lite äldre och med vilken hon hela tiden diskuterar sina romaner så också den självbiografiska romanen som håller på att växa fram. Christina är framgångsrik som skribent och författare, men det är inget som biter på föräldrarna. Nu har du fått mamma att gråta igen, är faderns ständigt återkommande meningslösa konstaterande. Christina börjar skriva väldigt tidigt.; ”mina berättelser kom ur ett fullkomligt osårbart ställe inom mig.” Hela romanen är full av referenser  till musik och litteratur  och många gånger vill en gripa till pennan och stryka under träffande formuleringar. Leonora Christina Skov beskriver själv sin roman som ”en skräckromantisk släktroman med homo/transtema.”

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier