Läst

Tre till omfånget förhållandevis tunna böcker är bland det bästa jag läst på länge. Jamaica Kincaid föddes på den karibiska ön Antigua och heter egentligen Elaine Cynthia Potter Richardson. Hon har skrivit flera romaner, bland annat en om sin mor, som hon hatade. Mr Potter handlar om hennes far Roderick Potter, illitterat och med kepsen i hand. Han är taxichaufför och har elva döttrar lite varstans på ön med olika mödrar. Roderick Potter tar inte ansvar för någon av dem. Elaine Cynthia har aldrig träffat honom. I boken gjuter hon sitt förakt över honom. ”I mitt liv var mr Potter en skugga, en skugga som var viktigare än någon människa jag skulle kunna träffa, en skugga som var viktigare än något jag någonsin skulle se. ” Jamaica Kincaid har sin egen speciella berättarstil som ibland kan närma sig muntligt berättande. 191 sidor, väl översatta av poeten Niclas Nilsson.

Oktoberbarn heter Linda Boström Knausgårds senaste roman. Den handlar bl. a. om följderna av de elbehandlingar hon utsattes för inom psykiatrin mellan åren 2013 och 2017. Det är känt att elchocker försämrar minnet och boken är ett minnes – och sorgearbete. Syster Marie beskrivs som både förövare och räddare; det är hon som sätter nålarna och kopplar elektroderna. Och det är hon som lyssnar när patienten berättar minnen från sitt liv. Romanen är skriven i tredje person.  Bokens hon är rädd att hon ska glömma namnen på sina fyra barn.  Hon vet inte hur många elbehandlingar hon fått men hon betraktar dem som övergrepp och kallar rummet där behandlingarna utförs på löpande band för fabriken. Oktoberbarn har ett du och det är mannen, Karl Ove Knausgård, som alltid funnits där för henne och med vilken hon har ett gott förhållande även efter skilsmässan. Det är gripande och omskakande läsning. 189 sidor.

Allt jag inte kan säga av irländska Emily Pine är hennes debut. Den består av sex essäer som behandlar svåra upplevelser i hennes liv som också hänger samman med problem i samhället.              Det var en svår bok att skriva, men det var ett sätt att bearbeta upplevelser och får dem ur huvudet. Första essän handlar om faderns alkoholism. Han bor på Korfu och döttrarna får kasta sig på ett plan och åka dit och ta hand om honom. Från bebisåren handlar om den oerhörda sorgen och den speciella ensamheten som följer med ofrivillig barnlöshet. Andra svåra ämnen är föräldrarnas skilsmässa, de tygellösa ungdomsåren med droger och okända män, mensens början och slut och så vidare. Det är väldigt personligt, men ändå allmängiltigt. Emily Pine skriver med samma beslutsamhet som hon använde när hon lärde sig att behärska hunger. Det är en modig och starkt berörande bok. Det blir inte lätt att skriva nästa. 172 sidor.

 

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier