Wägner, Jackson, Smirnoff, Heberlein

Elin Wägnersällskapets läsecirkel har nu lagt författarens båda smålandsromaner bakom sig; Åsa – Hanna och Den namnlösa. Näst i tur står Dialogen fortsätter och med den är det så att den är svår att låna i svartskrift från något bibliotek. Den finns som E – bok och den finns att läsa på Projekt Runeberg. Fördelen med det senare är ju att man inte har någon lånetid att passa. Dialogen fortsätter finns inte heller att köpa på Bokbörsen eller Antikvariat.net. För övrigt läses Lyktsken av Michael Ondaatje som radioföljetong. Martin Wallström är uppläsare. Ondaatje är en utmärkt berättare, mest känd för Den engelske patienten. Stina Jackson fick väldigt fina recensiner av både kritiker och läsare redan för sin förra roman, Silvervägen. Den nya romanen, Ödesmark, skulle jag vilja påstå är ännu bättre. En får nästen lite Karin Smirnoff – vibbar. Sen for jag hem av Karin Smirnoff har jag läst som E – bok. Romanens huvudkaraktär, Jana Kippo,  har kanske lugnat ner sig något lite efter tvillingbrodern Brors död. Men något vanligt stillsamt svenssonliv blir det naturligtvis inte tal om. Hon fortsätter att ta hand om djur och utsatta människor. Äldrevården i Smalånger privatiseras och det kommer en polotröja och förklarar att här måste sparas. Jana Kippo blir snart uppsagd eftersom hon vägrar lämna en döende man när hennes pass går ut. Hon kan naturligtvis bli en farlig ledare. Romanen handlar också mycket om konstnärskap. Jana har sitt fyllekompani i trä, men hon skulle väldigt gärna vilja arbeta i sten också. Många dör omkring henne; hon ärver plötsligt ett hus och hon arbetar på relationen med sin dotter, Diana. Sen for jag hem ska vara ett avsked, men jag undrar det. Jag tycker att det finns trådar att spinna vidare på.  Nu kommer jag att fortsätta med Ann Heberleins biografi om Hanna Arendt. Om kärlek och ondska.

Sedan sist

Jag håller envetet på att läsa om och av Elin Wägner. Det är väldigt intressant att fördjupa sig i ett författarskap och ett så spännande levnadsöde. Ännu en biografi har det också hunnit komma utöver Ulrika Knutsons Den besvärliga Elin Wägner. Europa, ständigt detta Europa: Elin Wägners förlorade kärlek av Per Wirtén  närmar sig Elin Wägner ifrån ett annat håll. Norrtullsligan och Pennskaftet – två pigga Stockholms – romaner – är lästa. Och nu också Åsa – Hanna ifrån 1918. Här är stämningen en annan och miljön är så långt ifrån Stockholm en kan tänka sig, nämligen en bondby i Småland. Hanna är nitton år när hon trots omgivningens varningar gifter sig med Franse, den dubbelt så gamle handlaren i byn med ett mycket skamfilat rykte. Hanna upptäcker snart vad hon kommit in i för en familj. Kopparkärlen är bara putsade på utsidan och det är sinnebilden för hur den familjen lever. Och snart Hanna också. Det är rent förunderligt hur snabbt Hanna glider i i Franses ljusskygga affärer. Hon plågas svårt av sitt samvete för egentligen har hon en stark känsla för rätt och fel. Åsa – Hanna är en mäktig roman som borde ges ut i ny upplag med det snaraste. Liksom för övrigt Väckarklocka som inte längre går att få tag i. I Pat Barkers nya roman Flickornas tystnad förflyttar vi oss till det trojanska kriget. Berättare är Briseis som genom kriget blivit Akilles slavinna. Hon har sett honom dräpa hennes man och  bröder men hon tvingas bli hans krigstrofé. Briseis är en skarpögd iakttagare. Genom henne lär vi känna  även de andra namnkunniga männen och deras egenskaper. Akilles är lika våldsam som han är vacker; Agamemnon är Akilles ständige trätobroder medan Patroklos är hans ständige vapendragare och bäste vän. Det är väldigt grymt och blodigt och här råder en besynnerlig manliga hederskodex. Män som stupar måste brännas med pompa och ståt under elva dagar. Då får kriget vänta. Kvinnorna har inget värde och kastas ut i barackerna när herrarna tröttnat på dem. Detta är en anti – krigsroman.  En roman av Louise Penny, Hur ljuset kommer in, har jag också hunnit med i serien om den charmante poliskommissarien Armand Gamache som doftar sandelträ med en touch av ros. Jag förstår ganska omgående att jag missat ett par delar för det har hänt mycket saker. Gamache sitter illa till motarbetad av en överordnad. Hans stab har placerats ut på andra avdelningar och Gamache står ganska ensam. Förutom Isabelle Lacoste som alltid står vid hans sida. Något har hänt mellan Gamache och hans tidigare närmaste man Jean – Guy Beauvoir.  Jean – Guy arbetar med Francoeur, Gamaches fiende. Det snöar mycket i Québec; det är snart jul och den lilla trevliga byn Three Pines är julpyntad och de färgstarka invånarna förbereder sig på olika sätt. En utav dem väntar en väninna på besök. Väninnan kommer aldrig. Och en annan kvinna hittas vid en bropelare i Saint Lawrencefloden. Självmord säger polisen prompt. Men Gamache och hans återstående personal börjar dra i trådarna och hamnar i en härva med förgreningar uppåt i hierarkin. Biljakterna ersätts med kapplöpning i cyberspace vilket är väl så spännande. Jag får försöka läsa några titlar bakåt för att få veta vad som egentligen hänt. Promenadsällskap är Ett annat liv av nyligen bortgångne PO Enquist. Det är författarens själv som läser. Ett annat liv är självbiografisk och den har gått som radioföljetong så den är lätt att hitta i telefonen.

 

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier