Sett och hört

Nu vill en ju gärna tro att vintern är slut. Men vis av skadan vet en att februari är årets värsta månad. Bland annat kan februari bjuda på oväntade snömassor som lägger sig över de första snödropparna. Vädret och pandemin har ju gjort att det blivit mycket sett och lyssnat. Vi har sett danska kriminalserier;  I mördarens spår med en ung Tennison i huvudrollen. Inte går den upp mot de gamla serierna när Helen Mirren spelade Tennison, men den får duga. Vi har hoppat över seriemördardokumentärerna däremot. Hinterland tilldrar sig i Wales och bara det gör att en vill se serien trots  själva problemlösarens sparsamma mimik. Många serier önskar en síg nya säsonger av, inte minst den fullständigt otroliga Hemma igen. Det är förvisso ingen kriminalserie men den hade något speciellt som gjorde att väldigt många såg den; romantisk, lite fånig, gammaldags och alldeles, alldeles underbar. Den turkiska långköraren Hämnd och kärlek blev också ett måste. Den nya svenska dramaserien Den tunna blå linjen handlar om poliser i Malmö och började förra söndagen, 17/1. Jag hade inga förväntningar på den men blev positivt överraskad. Kvällens avsnitt var också helt OK.  Ett TV – program som ingen bör missa är Helt lyriskt, SVT 1 på onsdagar. Alla programmen finns på SVT play. Förra gången tolkade Gustaf och Viktor Norén En fattig munk från Skara av Gustaf Fröding och unge Albin Lee Meldau tolkar Det är vackrast när det skymmer av Pär Lagerkvist. Helt magiskt. Fredrik Lindström är en kunnig och reflekterande programledare. I Sveriges radio P1 kan en lyssna till radioföljetongen Brev från min barndom  av Emma Reyes från Bolivia i uppläsninga av Nina Haber. Promenadsällskap har varit Den sista migrationen, en roman av Charlotte McConaghy.  Den fängslade mig så kolossalt att jag lyssnade på den två gånger i rask följd. En kvinna bestämmer sig för att följa silvertärnornas resa från Grönland till Antarktis; en fullständigt förtrollande klimatfiktion. Till sist några rader av Kristina Lugn:

När man är död

är man sannerligen död

och skiter i hur ledsen man var

medan man gick omkring här på jorden

och såg dum ut.

Sammanfattningsvis

Mitt läsår 2020 innehöll litteratur av blandat slag. Det blev relativt få deckare och ännu färre fantasy, science fiction och  skräck. Den stora överraskningen var som jag redan nämnt Klas Östergrens trilogi Gentlemen, Gangsters och Renegater. Jag hade inget läst av honom tidigare men lyssnade mig nu igenom alla tre böckerna under otaliga promenader i nejden. Tre fina uppläsare fungerade väldigt fint. Jag började från slutet med Renegater som Klas Östergren läste själv. Helt lysande roman i magnifik uppläsning. Sedan blev det Gentlemen som Björn Kjellman läste alldeles förträffligt och sist Gangsters i uppläsning av Reine Brynolfsson. En annan märklig trilogi som jag också älskade är den japanske författaren Tokuda Shuseis trilogi Mögel, Förklädd och Mikrokosmos. Romantrilogin ägnas hustrun, älskarinnan och geishan. Otroligt givande för den som är det minsta intresserad av Japan. Och det finns flera andra minnesvärda böcker från 2020. Men jag har läst ett seriealbum vilket verkligen ligger utanför min comfort zone. Jag läste Asterix och hans tappra galler av René Goscinny och Albert Uderzo. Den var faktiskt riktigt rolig. Och så har jag läst en säger en fantasybok, Coraline, av Neil Gaiman. Filmen såg jag också. Som vanligt var boken bäst. Det finns åtskilligt kvar att läsa från 2020. Jag har inte läst Samlade verk av Lina Sandgren (årets Augustpristagare)  och inte Annika Norlins fantastiska novellsamling Jag ser allt du gör och inte sista delen i Hilary Mantels serie om Cromwell, Spegeln och ljuset. Och det finns många fler. Men det hindrar inte att jag sneglar lite på vårens utgivning. Där finns sådant som Sylvia Plaths Dagböcker och anteckningar; Bookerprisvinnaren 2020 Douglas Stuarts roman Shuggie Bain, som tilldrar sig i Glasgow 1981; Som har inget redan hänt av Niklas Rådström; Hundparken av Sofi Oksanen; Anna – Karin Palm, Jag skriver över ditt ansikte, om moderns alzheimershistoria, och Förortspolisen av Hanif Aziz.  Det kommer mera.

 

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier