Nu vill en ju gärna tro att vintern är slut. Men vis av skadan vet en att februari är årets värsta månad. Bland annat kan februari bjuda på oväntade snömassor som lägger sig över de första snödropparna. Vädret och pandemin har ju gjort att det blivit mycket sett och lyssnat. Vi har sett danska kriminalserier;  I mördarens spår med en ung Tennison i huvudrollen. Inte går den upp mot de gamla serierna när Helen Mirren spelade Tennison, men den får duga. Vi har hoppat över seriemördardokumentärerna däremot. Hinterland tilldrar sig i Wales och bara det gör att en vill se serien trots  själva problemlösarens sparsamma mimik. Många serier önskar en síg nya säsonger av, inte minst den fullständigt otroliga Hemma igen. Det är förvisso ingen kriminalserie men den hade något speciellt som gjorde att väldigt många såg den; romantisk, lite fånig, gammaldags och alldeles, alldeles underbar. Den turkiska långköraren Hämnd och kärlek blev också ett måste. Den nya svenska dramaserien Den tunna blå linjen handlar om poliser i Malmö och började förra söndagen, 17/1. Jag hade inga förväntningar på den men blev positivt överraskad. Kvällens avsnitt var också helt OK.  Ett TV – program som ingen bör missa är Helt lyriskt, SVT 1 på onsdagar. Alla programmen finns på SVT play. Förra gången tolkade Gustaf och Viktor Norén En fattig munk från Skara av Gustaf Fröding och unge Albin Lee Meldau tolkar Det är vackrast när det skymmer av Pär Lagerkvist. Helt magiskt. Fredrik Lindström är en kunnig och reflekterande programledare. I Sveriges radio P1 kan en lyssna till radioföljetongen Brev från min barndom  av Emma Reyes från Bolivia i uppläsninga av Nina Haber. Promenadsällskap har varit Den sista migrationen, en roman av Charlotte McConaghy.  Den fängslade mig så kolossalt att jag lyssnade på den två gånger i rask följd. En kvinna bestämmer sig för att följa silvertärnornas resa från Grönland till Antarktis; en fullständigt förtrollande klimatfiktion. Till sist några rader av Kristina Lugn:

När man är död

är man sannerligen död

och skiter i hur ledsen man var

medan man gick omkring här på jorden

och såg dum ut.