Sedan sist

Jag har stiftat bekantskap med en ny företeelse, nämligen K – drama. Inte visste jag om att de fanns. Ändå är det stort över hela världen. Och det finns massor av dem bara på Netflix. Koreaska dramaserier från Sydkorea. Ett tips fick jag av en kollega, nämligen Rookie Historian Goo Hae – Ryung. Den tilldrar sig på 1800 -talet och handlar om en ung flicka som inte vet sin plats utan propsar på att få utbilda sig till historieskrivare. Det manliga skrået vet inte till sig av ogillande. Dessutom tilldrar sig Goo Hae – Ryung en högt uppsatt persons uppmärksamhet och varma känslor uppstår. Väldigt vackra kläder och intressanta inblickar i det levnadssättet vid den här tiden. Annat är det med serien Mine som tilldrar sig i nutid. Klimatet är helt annorlunda, men så gäller det också maktstrider inom en mäktig företagsfamilj. Här är kläderna mera häpnadsväckande än snygga; byggnaderna är klossiga och innehåller massor av döda ytor som korridorer och trappor. Ingen värme någonstans; grymheten är genomgående. Antagligen ser jag några stycken till, men förmodligen är det sådant en tröttnar på. Som för mycket smågodis. På bokfronten sliter jag med Samlade verk av Lydia Sandgren. Det känns tungt, men det är en läsecirkelsbok så det ges ingen pardon! Sista ordet är inte sagt om den.  Is av åländska Ulla – Lena Lundberg har jag just börjat på och kommit så långt att jag känner att det här blir bra. Riktigt bra. Fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson och dokumentärförfattaren och kulturproducenten Annica Carlsson Bergdahl har intervjuat och fotograferat 33 kroppsarbetare. Resultatet blev boken Vi som arbetar med våra kroppar. Vi möter undersköterskor, målare, dagbarnvårdare, slaktare, truckförare, butiksbiträden, lagerarbetare, lastbilschaufförer, miljöarbetare, snickare, elektriker, kockar, billackerare, gruvarbetare många flera. Alla talar om stressen och hur mycket den ökat under åren; alla önskar sextimmarsdag och gör naturligtvis tummen ner för  höjd pensionålder. Hiromi Kawakami är en japansk författare i ropet. Senseis portfölj är en liten fin roman som berättar om vänskapen mellan en gammal lärare och hans före detta elev. Han är änkling och hon är riktigt dålig på relationer. Hon är klunsig och okvinnlig och han tillrättavisar henne milt då och då. De dricker kopiösa mängder sake och äter massvis med smårätter: saltad scharlottenlök, tonfisk med fermenterade sojabönor, havsöron, och så vidare. Den som är ute efter action göre sig inte besvär. Den som är ute efter att läsa en utsökt, japansk roman blir rikt belönad.

 

Sommarsoppa

Så kom det till slut. Regnet som alla väntat på. Och läsningen får förläggas inomhus. Annars är det underbart att sitta ute under träden och läsa. Och lyssna. En av de böcker jag läst är Kristina Sandbergs fina En ensam plats. Det är en skildring av den cancer hon genomgått från upptäckt och diagnos till behandling. Hon berättar om de egna känslornas berg – och dalbana, familjens och omgivningens reaktioner, vårdpersonalens bemötande och  försäkringskassans stelbenthet.  Kristina Sandbergs skrivande make, Mats Kempe, är ett fantastiskt stöd för henne.  En ensam plats lever kvar hos läsaren. Så  tycker emellertid inte Linda Skugge som skriver en väldigt spektakulär recension som troligtvis handlar mer  om Linda Skugge själv  än om Kristina Sandbergs bok. Jag läste Linda Skugges 40 – constant reader och 45 – Morbus Addison. Det var intressant på många sätt. Linda Skugge har Addisons sjukdom som beror av binjurebarkinsufficiens. Hon berättar drastiskt och välformulerat om hur det är att vara ensamstående med tre barn under sex år.  Hon arbetar hårt med sitt eventföretag , sitt skrivande, sina föredrag och signeringar. Under en tid är hon producent och marknadschef på Teater Brunnsgatan fyra där Martina Montelius är konstnärlig ledare. Förgäves försöker Linda Skugge få sjukvården att lyssna. Hon rasar i vikt trots att hon äter som en häst; hon är trött och mår illa. Hon ordineras en morot i fickan och yoga! Men till slut får hon den diagnos hon själv ställt för länge sedan. Kanaler båtar och kärlek (Great Canal Journeys) är en serie som går på Kunskapskanalen. Skådespelarparet Timothy West och Prunella Scales (Sybil i Pang i bygget!) tuffar omkring på kanaler världen över. Jag såg programmet där paret befinner sig i Norfolk Broads, en sumpmark i Norfolk som blivit nationalpark. Jag blev helt fascinerad och måste låna in en ungdomsbok av Arthur Ransome som skrivit om Sothönsklubben som bl. a. seglar omkring i dessa labyrintiska vatten och försöker rädda fågelägg från äggtjuvar.  Graham Swifts bok, Våtmarker, från 1985 handlar om ett mord begånget i Norfolk Broads, som verkar vara ett fascinerande område med historia. När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai handlar om ett stycke vietnamesisk 1900 – talshistoria. En mormor berättar för dotterdottern om sitt och de sex barnens dramatiska liv under krig, svält och jordreformer. Jag måste slå upp både Vietnams historia och geografi. Den som ännu inte sett serien The Fall på SVT Play är jag riktigt avundsjuk på. Den är oavlåtligt spännande. Liksom Mare of Easttown på HBO med fantastiska Kate Winslet som huvudrollsinnehavare. I P1 kan en nu lyssna på när Kerstin Andersson läser Rebecca av Daphne du Maurier.

 

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier