Fångar dagen!

Efter en dag av vila och dimma vill man stiga upp, ta på en klänning och dansa loss så taket lyfter sig. Det är så befriande. Ni vet den där känslan som infinner sig när man gjort succé. Gjort något som blev bättre än vad man kunnat tro. Jag tror en succé kan vara så enkelt som att behålla nyfikenheten livet ut, att njuta av ögonblicken och vara nöjd med vardagen. Nu ska jag dansa! 💃

Jag längtar till helgen då jag ska repa med Hässleholms nya amatörteatergrupp ”Connect!” Gruppen består av fem amatörskådespelare från åldern 16-30. Några av dem fick jag äran att lära känna under den tiden jag arbetade på Kulturskolan i Hässleholm. Året var 2003 första gången vi sågs. Då var de barn och nu har de hunnit bli vuxna. Känns så ärofyllt att jag igen får regissera dem i en pjäs. Det känns nästan som att tiden har stått stilla när vi träffas igen, efter så många år. Tänk, de kom tillbaka!😃

Vid ett senare tillfälle kommer jag göra en närmare presentation kring skådespelarna och själva gruppen ”Connect”, hur den kom till.  Jag har fått deras tillåtelse. Jag kommer även skriva lite om vår teaterprocess fram till färdig produktion. Vi repar nu en pjäs som manusförfattaren Marcus Enochsson har skrivit. (En närmare presentation av honom kommer senare) Pjäsen heter ”DROTTNING SOPHIA DEL III” Fångens Testamente. Biljetter kan ni köpa redan nu på turistbyrån i Kulturhuset Hässleholm. Vi kör fyra föreställningar. Dessa sker den 18/5 och den 19/5. En klockan 16:00 och en klockan kl.19:00 i blå salongen. Varmt välkomna!

Önskar er en skön fredag och en trevlig helg! Var rädda om varandra och gör gärna som jag, DANSA! 💃😃

Att gå vidare.

Det har varit en lång resa. Vissa dagar tänker jag knappt på det och vissa dagar påminner det mig om vad jag fick uppleva på den arbetsplats jag har arbetat på i så många år i Hässleholm. Det jobb som förde mig till Skåne en gång i tiden. Som får det att knyta sig lite i magen och ögonen att bli lite blöta. Undra om jag alltid kommer att känna så varje gång jag blir påmind om vad jag var med om. Om det ändras efter åren? Eller om mina fina minnen och år endast kommer att kännas bra och fina? Kommer det hemska jag fick gå igenom att ligga kvar som ett jobbigt minne? När ska jag släppa det som fick mig att hoppa på tåget och flytta hit?
Blir det bättre om jag flyttar hem igen till mitt barndomshem? Mitt hem i Norrland?  Börja om från början? Att fly sina problem hjälper nog inte. Livet går vidare!

När livet vänder, kan gälla både dig och mig också. Det finns dagar man helst vill slippa. Så finns det dagar då livet plötslig vänder åt rätt håll. Den så kallade vardagsvändningen som alla tvingas gå igenom.
Det är det som är så fint när livet vänder. Igår när jag hade sagt upp mig från min mycket korta anställning som pedagog på Svenska kyrkan Hässleholm, kände jag en slags lättnad. Men också en sorg. En sorg över hur allt kunde bli så fel. Men jag måste tänka på mitt bästa. Om jag inte mår bra, kommer jag inte heller vara en bra pedagog och utföra ett bra arbete.

Min dagbok är min skyddande ängel. Det blev många rader skrivna igår. Jag har upptäckt något magiskt över min dagbok. Livet vänder oftast till något positivt efter jag nämnt något sorgligt i det jag skriver i boken. Märkligt, då det inte är första gången det händer. Det är som om dagboken vill säga mig något. Som den vill visa mig vägen åt rätt riktning. Under tiden jag fattar krampaktigt min hand i min blyertspenna, plingar det till i min mobil. Jag får ett mejl av några som vill träffa mig då de blev nyfikna på mig och mitt CV som jag skickade in i slutet av förra året. Jag hade totalt glömt bort dem under all den stress jag upplevt den senaste tiden. Den stress som får mitt närminne att svikta ibland. I början på februari ska jag dit. Jag berättar mer vad det är för ställe när jag vet mer. Men en sak kan jag berätta. Om de har ett jobb att erbjuda, så är det just en Dramapedagog  de vill ha. Där får jag undervisa i de ämnen jag brinner för. Så livet kanske förhoppningsvis vill vända nu och leda mig åt rätt håll. Men jag vågar inte hoppas för mycket.

Jag får inte ge upp mina drömmar. Tack vare min nyfikenhet och det mod jag har att våga testa, leder det mig framåt. Men ibland har jag inte det modet och den styrkan. Vi människor är ju inga maskiner. Det är mänskligt att visa sina känslor och våga visa sig svag. Det är för mig en styrka. När jag känner mig svag använder jag den känslan och tillåter mig få vara ledsen och sårbar. Det är så skönt att gråta ut. Det lättar så många spänningar i kropp och själ. Efteråt känner jag mig stark och jag får den där känslan och kraften inom mig som säger att jag inte får ge upp. Det tänker jag inte tillåta mig själv. Att sätta på sig någon slags offerkofta hjälper inte. Det är absolut inte synd om mig på något vis. Det får ni inte tycka. Livet går vidare. Livet stannar inte upp för att tråkiga saker händer. Alla har vi ett val. Vi människor har olika behov och önskningar som håller oss levande. Men de behov vi alla har gemensamt, som är våra viktigaste behov är mat, sömn och beröring. Utan dessa behov så dör vi.

Nu tar jag en dag i taget. Nu ska jag ta hand om mig själv och bygga upp min självkänsla igen. Lätt sagt än gjort,  kanske ni tänker. Men tack vare fina vänner och familj som alltid stöttar mig så kommer det bli bra. Jag har varken ork eller tid att oroa mig. Jag måste tänka positivt. I helgen ska jag regissera teatergruppen Connect. Där är jag i mitt rätta forum. Tack vare dessa skådespelare och deras glädje de ger mig, blir jag så lycklig.

Jag önskar er alla en fin dag en sådan där dag när allt bara flyter på. Där du får känna glädje, skratt och kärlek med nära och kära. När du märker att du får dina behov tillfredsställda. Att du känner dig lycklig och stark inombords.

Tack! ❤

Det är helt okej Maria, du är bra ändå, försöker jag intala mig själv. -”Du har all rätt att må som du mår med tanke på vad du varit med om, och vad du just nu går igenom”, säger min gode vän Maria N. Min bästa vän som alltid finns vid min sida. Som följer min resa i vått och torrt. Utan hennes stöd vet jag inte om jag hade orkat.

Idag känner jag mig som blomman på bilden. Riktigt vissen. Ibland vet vi varför vi mår som vi gör och ibland vet vi inte. För min del så vet jag varför. Jag brukar tänka att när jag mår mindre bra eller när något tråkigt eller något mycket tråkigt har hänt, väntar något bättre. Det finns en mening med varför saker och ting sker, tänker jag. Att vi ska komma underfund med nya insikter och att lära oss något av det som skett. Men då gäller det att vara lyhörd för det och våga lyssna inåt.

Jag som person lyssnar mycket på vad min inre röst vill säga mig. Min magkänsla brukar oftast ha rätt. Men inte alltid. När jag var i Rio de Janeiro i somras blev min magkänsla min räddning många gånger. Jag valde rätt beslut utifrån vad hjärtat och känslan inom mig kände. ”-Gå dit ditt hjärta leder dig!” som min kära mor ofta sa. Min mor hade alltid rätt. Jag var fokuserad och var vaksam för det som skedde runt omkring mig. Därav mina fina upplevelser och att jag inte råkade ut för något ”farligt”. Rio är en tuff stad som ni förstår.

Det blev en kort visit på Svenska kyrkan i Hässleholm. I måndags fick jag direkt en stark känsla inom mig som sa ”-Maria, du mår inte tillräckligt bra för att bemästra detta. Du ska göra det du brinner för. Då mår du som allra bäst!” Så jag bestämde mig ganska snabbt och fattade mitt beslut efter vad jag fick se och uppleva i måndags. En situation jag inte vill gå in på närmare här. Jag kan inte ge dem vad de önskar just nu, med tanke på hur jag mår. Nu kanske ni tänker, visste du inte innan hur du mådde och hur det skulle påverka dig? Både ja och nej! Inte att min kropp skulle reagera så starkt. Mina starka stress-symtom som jag burit på under en lång tid och som jag måste ha förnekat, tog tag i mig som i en virvelvind. Jag tappade fotfästet totalt. Det blev som en stark stressreaktion. Detta var jag inte beredd på. Inget jag hade räknat med. ”Jag hoppas inte detta skrämde bort dig!” hör jag den ene pedagogen säga till mig. Då förstod jag direkt att hon hade noterat hur jag mådde av min reaktion. Pedagogerna frågade om jag hade några tips och råd att ge dem som skulle underlätta deras arbete. Det hade jag och de tog tacksamt emot mina råd och tips. Jag hoppas de vågar prova för jag tror kanske mina råd skulle underlätta för dem en hel del. När man som jag gjorde, kommer utifrån ser med andra ögon.

När jag kom hem bröt jag ihop. En stor klump hade etsat sig fast i min hals, av all den gråt jag försökte att hålla inne under hela dagen. När klumpen sprack forsade mina tårar som ett vattenfall på mina kinder. Kroppen skrek på hjälp. Trycket över bröstet började krampaktigt gripa tag i mig. Jag förstod snabbt att jag hade drabbats av en panikångestattack. Jag kan inte mer, jag kan just nu inte ge dem det de önskar. Vilket jag var helt säker på att jag var redo för. Jag inser snabbt att jag är på fel plats. Paniken  grep tag i mig, och gav ett tydligt besked. Här ska du inte vara. Inte just nu!

Jag ska arbeta som Dramapedagog och hålla i renodlade dramalektioner eller arbeta med teater. Det är ju det jag är ämnad att göra. Jag kan inte söka jobb där jag tror att de kan ha nytta utav min kompetens. Det räcker inte. För dem, men inte för mig. Utan jag måste söka jobb där de vill anställa just en Dramapedagog. Nu har jag i och för sig försökt, men dramatjänster växer tyvärr inte på träd. Det är min indentitet. Och det är ju det jag brinner för. Så ni som läser detta och tänker, ”Vi skulle behöva en Dramapedagog” så vet ni vart jag finns!

Det kändes mycket tråkigt, men samtidigt som en lättnad när jag idag sa upp mig. Jag har absolut inget negativt att säga om Svenska kyrkan i Hässleholm. Det är en fantastisk arbetsplats med underbara människor. Jag säger det igen, jag har aldrig känt mig så varmt välkommen som hos dem. Så trots mina få dagar som anställd pedagog i deras verksamhet, så gav det mig många nya insikter. Det handlade inte om dem, utan om mig.

Den mest betydelsefulla insikt jag fick var, att jag måste ta tag in min hälsa först innan jag söker andra jobb. Helst där jag kan få undervisa i de ämnen jag brinner för. Sedan hoppas jag och önskar att jag kan få hitta mitt drömjobb och äntligen få blomma ut som den glada människa jag vill och önskar att jag kan få vara.

Som min goda vän Maria sa, -Jag vill se dig blomma som en solros och skina som en solstråle igen!” Hennes ord tog jag på allvar. Maria N hade saknat den Maria hon kände till, som nu hade blivit någon annan.

Jag tog tag i saken direkt och gick idag till vårdcentralen och lämnade in en egen-remiss för att boka in samtalsterapi hos en psykolog. Jag har en hel del att bearbeta. Nu ser jag fram emot det och att jag snart få blomma ut i ett jobb där jag får vara den Dramapedagog som är en del av min identitet.

HÄR OCH NU! 😊❤

Leenden föder leenden, vänlighet ger vänlighet tillbaka. Det skapar positiv energi som i sin tur sprider sig omkring oss. Jag tänker samma sak om gnäll och missnöje får ta plats så sprids en otrevlig stämning. Vi har alla ett ansvar vad vi sänder ut för signaler till varandra. Se dig omkring, hur ler folk egentligen? Nästa gång du möter någon lägg märke till om det känns som ett äkta leende. Hur ler du själv? Testa att le endast med ögonen och se hur det tas emot. När jag möter någon som ler mot mig blir jag själv så glad och varm i själen. Tänk vad lite som behövs för att få någon annan att känna glädje och lycka.

Det är vetenskapligt bevisat att man själv blir lyckligare av att le oftare. Jag brukar ibland om jag känner mig ledsen att medvetet le. Jag ställer mig framför spegeln och ler stort. Direkt känner jag hur den sorg som tynger mig liksom lättar och jag känner mig glad igen. Testa!

Ett leende på läpparna inbjuder till fler leenden och skratt. Vi speglar oss i varandra och det smittar av sig. Leenden stärker banden mellan människor vilket i sin tur ökar känslor av tillit, närhet och kontakt samt glädje.

Tänk på Mona Lisa och hennes förtrollande och hemlighetsfulla leende. Det är ju världens mest berömda leende.

Jag har under hela veckan som gått burit ett stort leende på läpparna. Samt skrattat och nästan känt att jag svävat på rosa moln. Det blev en otrolig fin start att börja på mitt nya jobb, som pedagog på Svenska kyrkan i Hässleholm. Härliga människor har lett stort emot mig och hälsat mig varmt välkommen. Jag kände direkt att här kommer jag att trivas. Tänk vad viktigt det är att få känna sig viktig och behövd. Att få känna att människor ser dig för den du är. Där det är tillåtet att få vara sig själv. Jag kan få vara JAG  helt fullt ut. Att få vistas i sådan miljö stärker oss människor. Det skapar harmoni, tillit och trygghet. Det gör också att vi kan slappna av. Ingen prestige syns till. Det är högt i tak och skrattet juder högt i korridorerna. Här får jag tillåtas att vara just Maria, men framförallt människa.

Som pedagog i församlingen kommer jag använda min dramakompetens en hel del. Jag har haft turen att få möta nya kollegor som vill använda min kompetens och som ser möjligheter istället för omöjligheter. Vi pedagoger ser att vi har nytta av varandras kompetenser och att vi kan lära oss av varandra. Jag får vid ett senare tillfälle berätta mer om den verksamhet som väntar mig när jag landat ordentligt. Kan redan nu berätta att jag ska få plocka fram min clown-karaktär ”Mimmi” i en gudstjänst. Känns så roligt!

Leenden föder leenden som i sin tur ger glädje, skratt och kärlek! Önskar er alla en glädjefylld helg! 😃❤

Teater & Drama

Plats: Markan, Wendesväg 2, Hässleholm

Pris: 450 kr för tio kurstillfällen

Tid: Jag sätter tider utifrån önskemål och antal anmälningar

För information och anmälan kontaktar du mig på: E-post dansmaria70@hotmail.com

Telefon: 0730-51 05 97

Här har jag beskrivit lite kort vad det är för skillnad mellan drama och teater. Samt vilka ämnen jag undervisar i. Vid ett annat tillfälle kommer jag beskriva lite vad vi som auktoriserade dramapedagoger har för utbildning och vad en dramapedagog kan arbeta med och lite om de två utbildningar som finns för att bli just Dramapedagog. För er som är kanske intresserade att vilja skola sig till dramapedagog.

En del av denna text jag här har skrivit ner går att även hitta på Kulturskolans hemsida under rubriken kurser/drama. Den skrev  jag när jag jobbade där. Här har jag lagt till lite fler ämnen som jag undervisar i, men som inte Kulturskolan har. Visst är det väl tur att det finns fler ställen i Hässleholm att välja på. Mer kultur till folket!

På kultur och Aktivitetshuset Markan har vi dessa ämnen: Drama för vuxna. Drama och teater från 7 år uppåt. Alla är välkomna! 

Ämnen som: Teater, Scenisk Gestaltnig, Fysisk teater, Clownteknik, Skådespeleri, Röst och rörelse, Forumteater, Improvisationsteater, samt teaterproduktioner. 

Vi har även en amatörteatergrupp för amatörskådespelare som har hållt på med just teater i många år. Gruppen heter, Teatergruppen Connect. I maj ser ni en föreställning på Kulturhuset som de just nu repar på. Jag kommer berätta mer om dem vid annat tillfälle. Håll utkik!

DRAMA: Ordet drama härstammar från antikens Grekland och betyder ”handling”.

Drama är att ”gestalta genom handling”, upplevelsens pedagogik ”förstå genom att uppleva”.

Skillnaden mellan teater och drama att teater handlar om kommunikation mellan skådespelare
och publik medan drama handlar om deltagarnas kommunikation, upplevelser och
utveckling.

Vill du bli stärkt i din självkänsla och i ditt självförtroende, bli en person som
vågar ta plats, att inte lägga så stor vikt i vad andra tycker, utan vågar stå
upp för dig själv. Att börja lyssna på dina behov, vad som är viktig just för
dig. Bli stärkt i din identitet och våga visa vem du är. Bli trygg med dig själv
i grupp med andra. Att våga prata inför andra i grupp. Våga lita på dig själv
och andra. Utveckla din kommunikativa förmåga på olika sätt. Träna och skärpa
dina sinnen. Uttrycka dina känslor på ett naturligt sätt. Få utveckla din
fantasi, kreativitet och nyfikenhet. Bli en god samarbetspartner och
medmänniska, då är just ämnet drama rätt för dig och dess verktyg.

TEATER: Ordet teater som härstammar från det antika grekiska ordet
theatron, som betyder ”en plats för att visa”.

Teater handlar om mötet mellan aktörer och publik, här och nu.

Här får du möjlighet att utveckla teaterns tre hörnspelare: berättelsen, berättaren
och rummet med uttryck som skådespeleri, regi och scenografi, mask, kostym,
ljus och ljud. Att med hjälp av kroppen gestalta och leva sig in i olika
karaktärer/roller

Vill du lära dig att gå in i roll och gestalta olika karaktärer. Gillar du att gå in
i en annan värld och sätta dig in i andra människors livsöden. Att ta in
berättandet i en historia, händelse och sedan gestalta den framför en publik så
är just teater något för dig. Här får du också chans att arbeta med kostym,
mask och skapande.

IMPROVISATIONSTEATER: teater utan manuskript och är en utbredd konstform som finns över hela världen.

FORUMTEATER/FORUMSPEL: är en form av forumteater med inslag av värderingsövningar och
rollspel som syftar till att bearbeta orättvisor och konflikter mellan
individer. Vi spelar upp scener ur det vardagliga och viktiga händelser tagan
ur verkligheten.

SCENISK GESTALTNING: Handlar om hur teaterns uttrycksområden kommunicerar med publiken.
I ämnet ingår röst och rörelse och fysik teater.

FYSISK TEATER: I ställer för att använda många ord visar skådespelarna med kroppen
vad de tycker, tänker och känner. I fysisk teater är det kroppen som står för berättelsen i en förställning.

Där ingår även clownteknik som handlar om att våga var sann mot sig själv
och möta publiken här och nu. Att våga ta fram det lilla barnet inom sig, att
våga skratta åt sig själv och våga vara sann mot sina känslor inom sig. Att
vara sann mot sig själv och andra. Clownteknik är en speciell slags
improvisationsteknik som härstammar från Commedia dell´arte. Clownteknik är en
utmaning där gäller det att våga släppa på kontrollen och möta det som sker i
stunden. Att våga se livet från ett annat håll och våga kliva ut sin
trygghetszoon. Clown är ett ämne jag märkt är väldigt uppskattat och framför
allt för människor som har ett stort kontrollbehov eller som är osäkra på sig
själva och önskar att blir mer trygg med sig själv.

VARMT VÄLKOMNA!

Markan
Wendelsvägen 2
281 52 Hässleholm

Telefon 0451-899 21

Martin Redhe Nord lägg det namnet på minnet. Han spelar just nu den stora och efterlängtade huvudrollen ”Quasimodo” i musikalen Ringaren i Notredam på Göteborgsoperan. Ikväll denna söndag den 13/1 medverkar han som gäst vid flygeln i programmet ”Så ska det låta” som har premiär med ny säsong kl. 20:00 på svt1. Missa inte det. Hans sångröst är oslagbar!

Det är fröjd att få följa sina fd danselever och teaterelever genom åren. Martin har jag haft som danselev under den tiden jag arbetade som danshandledare och dramapedagog på Kulturskolan i Sandviken. Martin var min första danselev. Det var en ära att få lära känna honom när han gick musikallinjen på gymnasiet i Sandviken. Efter skoltid kom han till mig på Kulturskolan och dansade på kvällarna. Vi har följt varandra genom livet sedan år 2000. För mig är han inte bara en danselev utan en mycket nära och god vän. När vår son Axel föddes var det en självklarhet att fråga Martin om han ville bli vår sons gudfar. Martin tackade ja, och en bättre gudfar kunde vi inte få.

Varje gång vi ses väcker starka minnen, minnen som liksom har etsat sig fast i våra hjärnor. Direkt vi ser varandra och innan vi ska precis krama om varandra, hejar vi på bred Sandviken-dialek . Martin omfamnar mig och våra skratt ekar omkring oss. Precis det hände igår när vi tidigt for iväg hela familjen mot Göteborg. Vi träffades i en galleria för att äta en god lunch ihop. Vi både hördes och syntes. Jag tror mina barn tyckte det blev lite ”pinsamt!” Men vad gör man inte när man inte har setts på ett tag och glädjen tar vid. Då är det verkligen tillåtet att släppa loss alla härliga känslor inom en. Skratt och glädjetjut på en och samma gång!  Vi hade så mycket att prata om. Men det håller vi oss för oss själva. Men en sak kan jag berätta. Hans framtid är mycket ljus. Vi kommer definitivt se mer av honom på de stora scenerna i Sverige. Och säkert på teve och film.

Vem är då Martin Redhe Nord undrar ni kanske? Han är född den 18 juni, ålder 30+. Han är uppvuxen i Borlänge, i Dalarna. Utbildad musikalartist vid Balettakademien i Göteborg. Det är en tre årig yrkesutbildning där man utbildar både dansare och musikalartister. Det är en bred utbildning där det flesta som gått där, är idag professionella och kända artister.

Martins CV är lång och fantastisk att läsa. Här får ni en läsa en en del av hans karriär. Jag får tyvärr inte med allt. Då hade jag nästan behövt skriva en hel bok. Han har haft roller i många olika musikaler.

Här nämner jag några: Musikalen ”Mamma Mia” på Cirkus i Stockholm och även i Göteborg. ”High School Musical samt ”Cats” på Nöjesteatern i Malmö. Det är inte bara på Göteborgsoperans stora scener han framträtt, utan även i musikalen, ”West Side Story” på Norrlandsoperan. Listan är som sagt lång. Jag nämner några till. Musikalen ”Cabaret” på Uppsala och Stockholms Stadsteater och nu senast i musikalen ”Book of Mormon” på Chinateatern i Stockholm. Sidekick till artisten Lena Philipsson i hennes jubileumsföreställning ”Min drömshow”. 

Eftersom jag har ett starkt band till Hälsingland så är det så härligt att Martin har arbetat med Glada Hudik Teatern i Hudiksvall där han har medverkat i deras uppsättningar av ”Elvis” och ”Trollkarlen från Oz”. 

2013 medverkade han som sångare i den fasta huskören i Melodifestivalen. På Spotify  under artistnamnet ”Drillpojken” har han släppt låtar. Martin jobbar även som röstskådespelare och har gett svensk röst till Benjamin Clawhauser i Disneyfilmen ”Zootropolis”. 

Som sagt detta var en del av hans karriär. Och mer kommer det bli. Så håll utkik!

z

Det blev en magisk kväll, det var vi alla i familjen överens om. Nöjda och belåtna for vi tillbaka till Hässleholm. Idag dagen efter har jag fortfarande svårt att ta in vad jag fick uppleva. Jag känner mig så stolt, glad och lycklig för Martins skull. Han lär mig massor, bästa mentor kunde jag inte få. Martin har vid flera tillfällen under mitt yrkesliv besökt mina dans och teaterelever, där han hållt i workshops. Det blir nu dags att bjuda in honom igen till alla teaterelever på Kultur och Aktivitetshuset Markan. Varmt välkommen kära Martin! ❤

Ikväll kl. 20:00 på SVT1 i programmet ”Så ska det låta” med Martin Redhe Nord! Missa inte det. 

Hej på er!

Här kommer en liten mental morgoninspiration – Beröm är som allra bäst färskt, precis som nybakt bröd. Tänk på att framföra ditt beröm innan det hinner svalna.

Att ge komplimanger och beröm till andra. Att se deras glädje när de tar emot, ger mig så mycket härlig energi. Visst är det vackert!? Men att själv säga fina komplimanger till sig själv, är svårare. Varför är det så? Att när vi talar gott om själva eller berömmer oss själva, uppfattas vi ibland som att vi ”skryter”. Som föräldrar vill man sina barns bästa. Vi vill ju få våra barn att våga stå upp för dem de är. Samt att de ska tro på det de gör. Vi vill stärka dem som individer. När vi väl har gjort det och vi ser hur de växer som människor. Vi ser deras självkänsla och självförtroende stärkts. Tänk, att det är så lätt att det bryts ner. Tyvärr ibland av människor omkring oss. Människor som har behov av att förminska andra, för att de själva har behov av att bli upphöjda. Då är det ju dessa människor som behöver bli stärkta och få massor av kärlek, tänker jag.

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag var arbetslös. Dagen efter fick jag ett glatt besked. Jag fick det jobb jag sökte. Personen i fråga som intervjuade mig och som gav mig det glada beskedet, var precis en person som kunde lyfta mig. Som sa så fina saker till mig. Dessa människor som har den förmågan att lyfta andra och glädjas med andra, är guld värda. Dessa människor bär på en styrka jag önskar alla får känna och ha. En styrka i att se och ge utav sig själva. Att lägga sina egna behov åt sidan och se andras behov, är för mig så vackert.

Så låt din dag bli en dag du får minnas med glädje och kärlek. Kom ihåg vi har alla ett val. Vad vi säger till andra. Vad vi säger och ger till oss själva. Tänk positiva tankar. Det kan vara stor eller små. Lyssna på dina behov. De kan vara viktiga att bejaka. Jag tror det ger dig i längden ett mer balanserat liv. Lev här och nu!

Hej på er och varmt välkomna till min blogg ”Leva här och nu!” En blogg där jag tar upp om det som sker och händer i det vardagliga livet. Här och nu i stunden.

Detta blir mitt första inlägg jag skriver. Känns lite pirrigt, men också väldigt kul. Jag blev mycket glad när NSK frågade mig om jag ville skriva för er läsare. Men jag blev också lite nervös. Jag tänkte, vad har jag att erbjuda? Men med tanke på all den fina respons jag fått från min andra blogg, där jag skrev om min rio-vistelse tänkte jag varför inte. Jag kommer gå mycket på min känsla vad jag känner att jag vill skriva om. Här och nu. Jag kommer skriva direkt från mitt hjärta. Det känns bäst så.

I min blogg (www.nouw.com/riomaria)  kunde man i somras följa min vistelse när jag besökte min födelsestad Rio de Janeiro i Brasilien. Där var jag i tre månader. Norra Skåne skrev ett reportage innan jag for och ett reportage när jag kom hem.

Den 1/9 2018 landade jag igen på svensk mark och fick äntligen träffa min familj Jonas, Elsa och Axel. De hade i tre månader varit utan deras mammas fysiska närvaro. När jag var i Rio hördes vi av nästan varje dag. Tack vare appen ”WhatsApp!” Det kändes fint att vara så långt borta och ändå känna att de var så nära. När jag väl kom hem, så förutom all den glädje och kärlek jag möttes av, blev det också en tuff omställning för mig. En omställning jag inte var beredd att möta. Tuffare än vad det var att komma till Rio. Tidsomställningen i sig var tuff.  Efter en tid började jag märka att min kropp gav märkliga symtom. Jag hade liksom svårt att komma ihåg saker. Mitt närminne började krångla. Min omgivning märkte det också. Jag minns hur mina nära och kära upplevde att jag verkade så förvirrad och glömsk. Vi skrattade mest åt det. Men efter ett tag när jag var på jobbet och skulle skriva ett namn på en lapp och jag helt hade glömt hur det stavades, förstod jag att nu är det verkligen något som inte stämmer. Jag fick svårt att sova och vaknade kallsvettig av mardrömmar. Oro i kroppen och en trötthet jag inte kan beskriva med ord. Tårarna kom allt oftare. Mina känslor gick inte att styra. Humörsvängningar. Alla dessa symtom kom inte alla direkt, utan de smög sig in i kroppen på mig.

En kväll skulle min bästa vän Maria, (som jag kommer skriva mer om vid ett annat tillfälle) och jag gå på bio. Vi såg filmen ”Bohemian Rhapsody”, som jag varmt vill rekommendera. Under filmen får jag plötsligt så fruktansvärt ont i hela kroppen. Jag kunde knappt väckla ut fingrarna i mina händer. Alla leder var som förstelnade. Maria, min vän som är massageterapeut förstod direkt vad det handlade om. Min kropp var i en slags stark stress-situation, berättade Maria. Den stress jag redan bar på kunde inte hjärnan, då med alla känslor jag kände under filmen, att sortera. Utan alla känslorna som kom satte sig i mina muskler. Undermedvetet krampade jag. Därav min smärta. När filmen var slut fick Maria hjälpa mig upp ur biostolen. Jag hade ingen kraft att resa mig upp. Staplandes ut genom biosalongen förstod jag att nu måste jag kontakta sjukvården.

Jag fick komma i kontakt med företagshälsovården via jobbet. Där fick jag träffa både en läkare och en psykoterapeut. Psykoterapeuten sa direkt att jag hade drabbats av posttraumatisk stress samt utmattningssyndrom. Detta vägrade jag ta in och bestämde mig direkt på plats att sjukskriva mig finns det inte tal om. Det hade jag inte tid med. Jag förstod såklart att när terapeuten beskrev hur min posttraumatiska stress hade uppstått, att det mycket väl kunde vara så. Att komma till Rio helt själv och uppleva våld på nära håll, där jag förträngde dessa rädslor för att orka med vardagen. Att höra pistolskott på nära håll, samt en mycket obehaglig situation jag fick uppleva på min förra arbetsplats. När dessa båda situationer med samma rädslor blir påminda om varandra och inte får bearbetas, utan hamnar på lager i hjärnan. Ja, då förstod jag varför jag fick diagnosen posttraumatisk stress-syndrom.

Jag blev erbjuden att gå i terapi vid tre tillfällen. Det är det man erbjuds först innan man ser om man behöver gå vidare med längre terapi. Men jag kände tyvärr inte att det hjälpte. Utan jag bestämde mig för att ta tag i det själv. Så jag gjorde som läkaren sa, ”ut och promenera!”

Mycket skedde under loppet av några månader. Jag sa upp mig från en arbetsplats där jag inte kände att jag var hel. Min kompetens som dramapedagog fick inte riktigt blomma fram. Där arbetade jag som förskollärare. (Jag ska understryka att den obehagliga situation jag var med om som jag nämner tidigare här i texten, var inte på denna arbetsplats.)

Fick ett nytt jobb i Höör där man ville anställa mig som dramapedagog på en Kulturgård. Tyvärr tackade jag nej till jobbet. Min magkänsla bekräftade tydligt det jag kände och upplevde när jag var på besök. Här kommer jag inte må bra och trivas. Mår jag inte bra så kommer jag inte heller vara en bra dramapedagog och människa.

Som tur är har jag fått möjlighet att undervisa i drama och teater på Kultur och Aktivitetshuset Markan i Hässleholm. Vad jag gör där kommer jag berätta i ett senare inlägg.

Så varför berättar jag då detta, undrar ni kanske?

Jo, för det är precis så här mina inlägg kommer se ut. Där jag berättar om de situationer jag möter i livet som kan vara både tuffa och lärorika. Men också om glada och härliga upplevelser i mitt liv och i min vardag. Jag tänker att det finns kanske fler av er som känner igen sig. Att ni inte ska känna er ensamma.

Så just nu är jag en ARBETSLÖS auktoriserad Dramapedagog i Hässleholms kommun. Jag har dock inte gett upp. Jag har precis sökt nya jobb och varit på olika anställningsintervjuer. Väntar nu i dagarna på ett besked. Återkommer senare om jag fått jobbet och vad det är.

Men hur mår jag nu då? Jo, tack jag mår ändå rätt så bra nu, trots omständigheterna. Jag känner att jag sover bättre, är gladare, min stress-tinitus har minskat i mitt ena öra, jag känner mig starkare och mina mardrömmar är borta. Men det är klart att vara arbetslös är rätt psykiskt påfrestande. Det var många år sedan jag hamnade i denna situation. Jag har under denna tid fått en allt mer förståelse för människor som inte mår bra när de är arbetslösa. All respekt till er! Att inte få känna sig viktig och behövd är nog det värsta. Att som jag, som vet har en fantastisk kompetens utan att låta ”skrytig” inte får använda den där det behövs. Det gör mig ledsen när jag vet hur mycket jag kan göra nytta för just barn och ungdomar i samhället. Och jag tror inte jag är ensam. Det finns massor av kompetenta människor som just nu inte får känna sig behövda och framförallt får känna sig viktiga och sedda.

Jag avrundar här och jag hoppas ni nu fått en liten inblick i mitt skrivande i denna blogg. Nästa gång kommer jag berätta om min jobbsituation, samt om min hälsa. Ett tips till er som känner er nedstämda och känner att ni har låg energi. Gör som jag, ut och promenera. Det hjälper verkligen.

Önskar er alla läsare en fin tisdag och en fin vecka, oavsett om ni har ett jobb att gå till eller inte.

Stor Kram från mig!

Hej och varmt välkommen till min blogg vid namn ”Leva här och nu!”

En del känner säkert igen mig genom olika dans och teaterföreställningar jag tillsammans med elever visat upp på Kulturhusets olika scener.

Under många år arbetade jag på Kulturskolan i Hässleholm, som dramapedagog och danspedagog, vilket jag inte gör idag. Vad jag sysslar med idag kommer jag berätta om vid ett annat tillfälle.

Jag är född i Rio de Janeiro men adopterad och uppvuxen i Gästrikland i brukssamhället Sandviken. Några av er läsare kanske har följt min resa och vistelse i somras då jag besökte min födelsestad. I tre månader var jag där på egen hand, utan min familj. NSK gjorde ett repotage kring det. Där fick ni möjlighet att läsa i min blogg www.nouw.com/rioamaria Det kan ni även göra idag!

I denna blogg kommer jag skriva om det mesta. Det som berör mig mest är nog det vardagliga. Det vi människor möter i livet och som ger oss erfarenheter.

I stort sätt om allt där jag kan fortsätta att beröra människor som känner igen sig i det jag skriver. Både bra och mindre bra saker.

Det jag skriver om är utifrån mina upplevelser och erfarenheter. Inget som säger att det behöver vara så som jag uttrycker här. Det finns egentligen inget rätt och fel utan bara annorlunda sätt att se saker och ting på. Jag kommer öppet visa mina känslor och vara ärlig med vad jag skriver.

Jag kommer berätta om hur det är att var vuxen adopterad och vilka fördomar som kan möta mig.

Att hitta sin identitet i livet, på jobbet och i möten med andra kulturer.

Ni kommer även få läsa om min drama och teaterverksamhet på Kultur och Aktivitetshuset Markan.

Jag kommer också skiva om psykisk ohälsa. Vilket jag tycker är viktigt att prata om. Jag har själv egen erfarenhet.

Jag hoppas ni ska tycka det är intressant att följa mig här.