Äppelkakan blev min räddning! 🙂

Jag vill bara må bra! 

Ibland försöker jag att minnas tillbaka till ett tillfälle då jag var riktigt lycklig. Vill liksom hålla kvar känslan under hela dagen.
Genom varje tanke jag tänker påverkar jag den jag vill vara under dagen.
Ny dag, ny vecka och nya möjligheter.
Det är ju det varje dag är, en ny start. En chans för mig att göra saker annorlunda jämfört med hur jag gjorde dem igår.

Jag måste börja bli snäll mot mig själv och försöka skapa små luckor varje dag där jag ägnar lite tid åt mig själv. Tid att reflektera och bearbeta mina upplevelser.
Det tar tid. Igår hade jag sådan stark ångest. Vaknade av att jag hade svårt att svälja. Kändes som om jag höll på bli strypt. Hjärtat slog snabbt och varje hjärtslag dunkade hårt i bröstet.
Blev illamående och yr.
Magen blev orolig.
Jag förstod direkt att dessa symtom var ångest.
Plötsligt bara sköljde det sig över mig. Fråga mig inte varför? Men någonstans inom mig förstår jag varför, med tanke på vad jag upplevt sedan våren 2018. Säkert längre tillbaka i tiden också. Allt kommer liksom ikapp mig.

Tårarna kom och gråten brast ut. Men jag visste inte varför jag var ledsen? Men så skönt det är att gråta. Man känner sig så avslappnad efteråt.
Jag bestämmer mig för att andas djupa andetag. Jag lägger mig ner och blundar. Sakta känner jag att jag blir lugn.
När min puls lugnat ner sig tar jag fram min dagbok och skriver av mig. Tänk, det hjälpte. Dock känner jag fortfarande min ångestklump som etsat sig fast i min hals. Jag bestämmer mig för att baka en äppelkaka. Jag älskar att baka.
När jag bakar är jag som i en bubbla. Nästan som i en meditation. Det är mitt sätt att skingra tankarna. Just då existerar inget annat.

I kväll ska jag hålla i ett dramapass för ungdomar och vuxna. En grupp jag inte har i vanliga fall, utan de har hyrt in mig just bara vid detta tillfälle. De är tjugo stycken totalt.
Det ska bli en riktig utmaning.
Att hålla i ett dramapass för mig är samma känsla som infinner sig när jag bakar. Jag bara älskar att se hur deltagarna blommar upp under passets gång. Alla andra tankar som fyller min ångest försvinner i denna stund.

Är det inte det livet handlar om? Att göra det man älskar att göra.
Att umgås med trygga människor som skapar plats åt andra att växa.
Att må bra och känna trygghet måste ju vara en grundförutsättning för att lyckas bra.
Då blir allting så mycket lättare.
Det blir roligare när det är roligt.
Så idag ska jag ge allt och lite till!

Här ser ni den äppelkaka jag bakade igår när min ångest tog tag i mig. Det var skönt att få skingra tankarna för en stund. Den blev riktigt god! Äppelkakan blev min räddning! 😀

Önskar er alla en fin tisdag!

Här och nu! ❤

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier