Snart premiär! 🎭

Det närmar sig premiär för pjäsen, Drottning Sophia Del III- Fångens testamente!😀

 foto: MariaLundin Enetjärn: Flickan på bilden: Hanna Torkelsson.

 

Äntligen har ett teaterkompani startats upp i Hässleholm. Vi heter Connect. Vi kommer tillsammans som grupp för första gången presentera en pjäs på scen i maj. Vi har många års skådespeleri bakom oss. Vi består av fem amatörskådespelare i åldrarna 16-30 år. Vi skulle bli så glada om ni kom och tittade på våra föreställningar i maj. Här kommer en liten info om själva handlingen:

”Mycket har hänt sedan olyckan i Kalmar år 2073. Skåne har blivit danskt, Norrland har blivit självständigt. Det Sverige som drottning Sophia fått ärva ligger i spillror. Efter flera decennier av stridigheter i landet ska nu ett fredsavtal undertecknas mellan drottning Sophia, Norrlands president Joanna Bjelking och Danmarks kung Niels Thomas. Alla är samlade i stadshuset i Svenstavik och spänningen är hög mellan parterna. Vågar man lita på sina forna.”

Manus: Marcus Enochsson. Bearbetning. Teater Connect.

Regi: Maria Lundin Enetjärn

Producenter: Hanna Pohl och Hanna Torkelsson.

Plats: Blå salongen på Kulturhuset i Hässleholm.

Föreställningar: 18/5 kl. 16  & kl. 19 Samt den 19/5 kl. 16  &  kl. 19

Biljetter: Turistbrån, Hässleholm Kulturhus.

Jag är så enormt tacksam och stolt som fått äran att starta upp detta teaterkompani tillsammans med så skickliga amatörteaterskådespelare. Det har varit en dröm jag haft länge som nu har gått i uppfyllelse. De älskar teater lika mycket som jag och de ger allt under våra repetitioner. Vi har repat helger, och flera tillfällen under veckorna. Långa reppass i flera timmar, sent in på kvällen. De har, var och en prioriterat detta före allt annat. Jag finner inga ord för hur tacksam och glad jag känt mig när jag sett hur de hela tiden har ställt upp för varandra och fått mig att känna mig trygg som regissör.

Vi har blivit som en familj! Inom teater och framförallt i grupper där människor ska uttrycka känslor och där tillit är viktigt, kommer man väldigt nära varandra. Tillit är A och O inom teater. Kommunikation är är ju A och O för att lyckas som ett lag. Vi är ärliga och vi vågar prata känslor med varandra. Det har fört oss nära och det gör också att vi törs leverera och spela teater på hög nivå. Det finns inga rädslor, de finns bara kärlek, tillit och trygghet.

Vi vill hälsa er alla så hjärtligt välkomna i maj för att se oss tillsammans som grupp för första gången spela ihop på scen. Vi önskar få känna ert stöd så vi kan få fortsätta sätta upp nya pjäser till hösten.

Hoppas vi ses! ❤

//Teaterkompaniet Connect! Som består av skådespelarna: Hanna Torkelsson, Anna Aronsson, Carl Jochmus-Stöcke, Theodor Sjölund och Hanna Pohl.

Ledare: Maria Lundin Enetjärn. Auk. Dramapedagog.

 

Bevara Estetprogrammet i Hässleholm!

Jag minns det som om det var igår. 

Jag är 15 år gammal och det är dags för mig och min bror att välja gymnasielinje. Året är 1985. Mina största intressen under min tonårstid var dans, sång och teater. På fredagskvällarna sjöng jag i kör. Några dagar i veckan tog jag danslektioner både i Sandviken och i Gävle.

Min barndomsvän Malena Ernman var liksom min Kulturskola. Hon drog med mig till alla möjliga aktiviteter där vi båda fick utlopp för våra estetiska uttryck. Idag är hon en etablerad operasångerska. Folkär sådan! Tack vare Malena fick jag utlopp för min kreativitet genom sång, dans och teater. Jag minns när vi gick i grundskolan hur vi alltid spelade upp små pjäser och spexade för våra klasskompisar på fredagens ”roliga timme”. Jag har så mycket att tacka Malena för. Men framför allt våra lärare som alltid tillät oss få stanna inne på rasterna och repa. Som såg Malenas och min talang. Som gav oss utrymme att få stå på skolans stora scen i aulan och framträda för alla årskurser en gång i månaden. Hur sedda och viktiga vi fick känna oss.

Tiden tillsammans med Malena var min räddning. Hon trodde alltid på våra galna idéer. Hon fick mig att blomstra på scen. Hon såg alltid till att våra idéer vi skapade togs på allvar. Hon var helt klart min förebild. Jag törs därför säga hur viktigt det är att lyssna på våra  barn och ungdomars behov av att uttrycka sig med hela kroppen genom, konst, dans, teater, sång och musik. Helt enkelt alla uttrycksformer där den estetiska ådran får växa och blomma ut. Den är livsnödvändig. Alla vi människor har olika behov och förmågor. Jag tycker det är jätte viktigt att människor ska ha rätt till att få utvecklas i den takt de behöver. Få utvecklas i något som man är bra på, oavsett vad det är.  Att få bli sedd som en individ som är viktig. Att alla uttrycksformer är tillåtna och tas på allvar. Det är genom det skapande uttrycksformerna vi lättare kan förstå varandras språk och känslor. Ett fantastisk sätt att kommunicera på. Att få syssla med det man brinner för, är läkande.

När det var dags att välja gymnasieutbildning var det självklart estet som var prioritering nummer ett. På den tiden fanns ingen estetlinje att välja i Sandviken. Jag ville nämligen gå en danslinje då jag älskade att dansa. Min danslärare Pelle föreslog jag skulle söka danslinjen i Uppsala. Den låg närmast, men det tyckte tyvärr inte mina föräldrar. De tyckte jag var för ung för att flytta till en annan stad.

Jag minns det som om det var igår. Jag minns hur ont i hjärtat det gjorde när jag inte fick gå den linje jag helst ville gå. Att det jag älskade att göra fick endast bli en fritidsaktivitet. Mina föräldrar tyckte istället jag skulle gå en yrkesinriktad utbildning. Jag hamnade därför på vårdgymnasiet för att skola mig till undersköterska. Jag gick vårdgymnasiet mot min vilja. Två och ett halvt år på en utbildning som jag än idag inte fattar att jag klarade av när jag mådde blä varje dag jag gick till skolan. Jag kunde absolut inte identifiera mig som blivande undersköterska. Det var ju dansare jag ville bli. Jag var inte det minsta intresserad av att arbeta inom vården. Jag ville bli professionell dansare eller skådespelare och stå på scen, inget annat var okej.

Jag gav inte upp min längtan att få gå en dansskola. Den önskan ville inte försvinna. Efter mina åtta månader som undersköterska på en kirurgavdelning hittade min kära mor en liten annons i Dagens Nyheter. En folkhögskola i Kristinehamn, KPS (”Kristinehamns Praktiska Skola”) där fanns en danslinje. Min mor såg hur mycket jag ville detta och stöttade mig. Nu var jag myndig så nu var det självklart min tur att få bestämma. Jag åkte på audition. Några dagar senare ringde de från skolan och sa att jag istället skulle gå Danshandledarlinjen. Den skulle passa mig bättre. Det tyckte min far lät bra. Det är ju en yrkesinriktad utbildning, som han så tydligt påpekade. Der var liksom mer accepterat. Det lät liksom bättre. Det gav en tryggare framtid.

Visst jag lyckades att förverkliga en liten del av mina drömmar. Men smärtan att aldrig fått gått en danslinje under gymnasiet har följt mig hela livet. Vad hade hänt i mitt liv och med  mig om jag hade fått den möjligheten? Hade jag då blivit en professionell dansare och skådis? Visst det finns andra skolor man kan gå efter gymnasiet där dans, musik, sång och teater finns att skola sig i. Alla fantastiska folkhögskolor och högskolor. Men det är ju i gymnasietiden som kompisar och ens egen identitet på något vis formar dig till den du vill bli, som läggs till grund. Så var det ialla fall för mig. Jag har undrat många gånger på hur mitt liv hade blivit om jag hade fått förverkligat min dröm och fått hålla på med det jag brann för under min gymnasietid. En tid som är så avgörande på så många sätt och vis. Jag har förlåtit mina föräldrar och jag har förstått de ville endast mitt bästa. Därför har jag sådan stark förståelse för hur viktigt det är att lyssna på ungdomars drömmar och mål. Ta dem på allvar. När jag idag som vuxen och i rollen som Dramapedagog får stötta mina elever som vill söka till olika estetiska inriktningar, blir jag så lyrisk och gör mitt yttersta för att de ska förverkliga sina drömmar. Jag vet vilka djupa spår som sätter sig i kropp och själ när ens drömmar raseras. Jag vet också hur fantastiskt det känns när elevers drömmar har blivit uppfyllda.

Jag är så tacksam att mina föräldrar tillslut förstod min önskan och tillät mig få prova mina talanger inom dans och teater. Och att jag som nybliven dramapedagog fick möjlighet att arbeta med musikalelever från musikallinjen som under 90-talet startades upp i Sandviken. Men som jag hade önskat fanns när jag skulle välja gymnasielinje.

Cirkus och Teatergymnasiet i Gävle blev mitt andra jobb som nybliven Dramapedagog. Jag var mentor för årskurs ett. Det var riksintag och jag fick nu själv ha ansvar för en audition tillsammans med mina kollegor. Det var som att spola tiden tillbaka. Nu fick jag själv arbeta med elever som gick estet. Jag såg hur de brann för sin talang. De la ner all sin själ och tid för att vilja utvecklas inom teater och cirkus. Många av dem lyckades stort efter gymnasiet. Jag kunde identifiera mig med dessa elever.

Jag kunde tydligt se hur dessa elever som gick Estetprogrammet älskade att gå till skolan. De hade gemensamma mål att rikta sitt fokus på. De hade lättare att ta in all kunskap. De teoretiska ämnena gick som en dans. Idag är många av dem etablerade artister. Och det är tack vare dem vi har möjlighet att besöka våra stora scener runt om i landet. Att få möjlighet att njuta av all den härliga kultur som finns att uppleva. Utan dessa elever och våra Estetiska program och Kulturskolor vi har i Sverige, vad hade hänt med vårt samhälle och vår kultur då? Vi hade fått tagit hand om trasiga själar istället.

Estetiska programmet är ett högskoleförberedande program. Där får du en grundläggande behörighet för vidare studier, samtidigt som du fördjupar ditt intresse och kunskaper inom din valda riktning. Det är fantastiskt att det finns den valmöjligheten. I skolans värd säger man att alla barn och ungdomar ska bli sitt bästa. Då är det fantastiskt att det finns utbildningar som passar alla. Läsåret 2007 arbetade jag själv som Dramapedagog på Estetiska programmet i Hässleholm. Ett vikariat under ett år. En tid jag minns med så mycket glädje!

Alla ska bli sitt bästa är en mening som lyfts tydligt fram i skolans värld. Det låter ju fantastiskt bra. Då kan ju inte det längre gälla om politikerna vill pausa och stänga ner det estetiska programmet på HTS i Hässleholm. Hur ska de ungdomar då få bli sitt bästa? Är det inte meningen längre att dessa ungdomar som vill utveckla sin förmåga inom det estetiska inte ska längre få den möjligheten? Då kommer dessa ungdomar söka sig till andra kommuner i Skåne som har skolor med estetisk inriktning. Det måste ju kosta er politiker ännu mer. Varför inte satsa på våra ungdomar här i Hässleholm? Det sparar vi ju massor på. De är ju vår framtid!

Egentligen borde det vara obligatoriskt med estetiska ämnen i skolans värld. Under alla mina år som verksam Dramapedagog och Danshandledare har jag sett hur stor betydelse dessa ämnen har varit för dessa barn och ungdomar jag följt. Hur det har påverkat dem positivt på alla plan. Hur de har tack vare dans, teater, drama, sång, konst och musik utvecklat en förmåga att våga se sig själv och andra genom dessa uttrycksformer. Ett sätt att komma närmare sig själv och andra. Att bli stärkt i sin självkänsla via dessa ämnen. Att bli sitt bästa helt enkelt.

Tänk när du själv lyssnar på en bra låt du tycker om, hur det liksom rycker i kroppen din och du vill upp och dansa loss. Hur glädjen och rytmen i kroppen får dig att känna dig fri. Massa bra endorfiner och andra viktiga ämnen i kroppen stimuleras.

Det finns forskning som säger att elever som håller aktivt på med olika konstformer har lättare att följa med i de teoretiska ämnena. Båda hjärnhalvorna får stimulans och deras inlärning blir lättare. Jag har läst att i England gjorde man ett experiment på högstadiet under 90-talet. En klass fick ha dans, sång, drama och musik flera gånger i veckan, och en annan klass fick inte alls dessa möjligheter. Detta experiment pågick under ett helt läsår. Ja, då kan ni säkert gissa själva vilken klass vars elever fick högst betyg i de teoretiska ämnena. De kunde efter ett danspass lättare fokusera och ta in den teoretiska kunskap som krävdes. Samt så arbetade de bort de reflexer som inte bör sitta kvar i kroppen just vid läs och skrivinlärning. Jag hade en mor som arbetade just med elever med dyslexi. Så jag har hört mamma prata mycket om detta. Om hur viktigt det är att arbeta bort dessa reflexer. Vilket man kan göra genom olika rörelsövningar. Då är dans och musik fantastiskt.

Vi behöver kultur i våra liv. Jag tänker, hur många har inte mått bättre i kropp och själ bara genom att lyssna på musik. Hur musiken kan läka sår i själen. Vi vet ju att det finns musikterapi och dansterapi och säkert fler olika terapiformer som har ett estetiskt uttryck som medel. Skulle man lägga ner allt som har med kultur att göra skulle vi alla må riktigt dåligt. Därför behöver vi kulturarbetare i vårt samhälle. Kultur behövs för alla, stora som små!

Lägger man ner Estetprogrammet så kommer det kosta oss massor. Det kommer bli MYCKET dyrare att inte ta in de 12-15 elever som vill gå nästa år. 130-180 000 per år per elev! Som jag nämnde här innan så kommer troligtvis ungdomarna istället söka sig till andra esteprogram utanför Hässleholms kommun. Tragiskt! Jag skäms att bo i denna stad när man behandlar våra ungdomar som dessutom är vår framtid genom att lägga ner en sådan viktig utbildning.

Så snälla ni politiker i Hässleholms kommun. Jag hoppas att ni förstår hur många ungdomars drömmar ni raserar när ni väljer att lägga ner Estetprogrammet. Jag förmodar att ni sett och hört hur elever som går nu och har gått på Estet, när de visade tydligt sitt budskap på torget här om dagen. Att ni ser hur starkt deras engagemang vill visa och vad det skulle betyda för dem om ni la ner utbildningen. Jag känner säkert många med mig en stor sorg och besvikelse när besparingar måste drabba våra barn och ungdomar. Hur vuxenvärlden ständigt sviker. De är ju vår framtid.

Den dagen som ni politiker hamnar på hemmet och där får höra ljuv musik på radion, vem vet, det kanske är en kompositör eller musiker som gått på Estet i Hässleholm du lyssnar på. Då vore det väl underbart att veta att vilken tur att inte Estet las ner. Var stolta över våra barn och ungdomar. Det är dem som ska skapa ER framtid när ni politiker blir gamla. Vi måste vara rädda om våra ungdomar. Vi måste få dem att känna att vi tror på dem. Vill vi få ett fungerande samhälle är det dags att lyssna på deras röster och ta dem på allvar. Jag fick aldrig chans att gå en estetisk utbildning och det har följt mig genom hela livet. Vi är alla olika och vi har alla olika sätt att ta in kunskap på. Skolan ska vara en plats där allas barn och ungdomars behov, önskningar, drömmar och mål ska få chans att utvecklas. När det uppfylls stämmer orden: ALLA SKA FÅ BLI SITT BÄSTA! 

Att lägga ner Estetprogrammet är som att ta död på all kulturutövning. Som att strypa kulturlivet i Hässleholm. Att svika massor av undomars drömmar och mål. Vill vi det? 

Jag stoppar här och jag hoppas ni vill hjälpa mig att dela detta. Nu hjälps vi åt att stötta alla ungdomar som har valt Estetprogrammet för att förverkliga deras drömmar. En utbildning som är lika viktig som alla andra gymnasieutbildningar vi har.

 

Här ser ni mig till vänster utklädd till häxa tillsammans med Kia i mitten som prinsessa och Malena Ernman till höger i bild med Margareta-flätor som agerade prins. Här repar vi inför fredagens ”roliga timme!”

TACK! 🎭💃🎶🎸🥁🎻🎺

 

 

 

 

 

 

 

 

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier