Bästa platsen på jorden! ⛵

”Bästa platsen på jorden”, sa jag när mina kompisar frågade mig vart jag skulle tillbringa min sommar. Dagen efter skolavslutningen packade vi bilen full och for raka vägen upp till vårt sommarställe i Hälsingland. Där mina föräldrar på 50/60-talet byggde helt själva en sommarstuga vid Bottenhavet. Stället heter Hornslandet/Storsand-Lakbäck i Hudiksvall.

Jag och min bror var ett år gamla första gången vi satte ner våra fötter i stugans trälackade och finslipta golv. Sedan dess har jag varje sommar tillbringat mina sommarlov där. På Hornslandet i Hudiksvall. Förutom de gångern jag födde våra barn, då de båda är födda på sommaren. Och när jag vid två somrar tillbringade min semester i Rio de Janeiro.

Storsand är mitt andra hem. När mina klasskompisar åkte utomlands på sommarloven var jag på världens bästa plats på jorden. Det kunde jag ”skryta” med. Jag hade inget behov av att resa utomlands. Att vara på denna plats var för mig helt underbart. Det var alltid så soligt och varmt i havet. Jag och min bror var som fiskar i vattnet, berättade min kära mor. Vi var mer under havsytan än över. Jag minns aldrig att det regnade. Eller så vill jag bara minnas de härliga dagarna när solen sken och jag och mina sommarkompisar badade i havet. När vi inte badade fångade vi grodyngel i den bäck som låg intill havet.

Jag har så härliga sommarminnen att dela med mig utav, men ska jag skriva ner alla dom då hade jag fått skriva en hel bok. Minnen jag samlat på mig har på ett sett format mig som person. När jag är här känner jag mig hel som människa. Här vet jag vem jag är och här trivs jag allra bäst. Det var ju på denna plats jag på ett sätt ”föddes”. Så fort jag kommer hit blir jag så lugn i själen. Här finns ingen stress. Här är jag ett med naturen. Havet, stranden, stigarna, stenåsen, och skogen.

Allting smakar så extra gott här. Som barn följde jag och min bror alltid med pappa när han och grannen Karl-Olov skulle lägga fisknät. Det var oftast siknät och strömmingsnät. Pappa visste exakt vilka ställen på havet där vi skulle få stor fiskfångst. Så rätt han hade. Dagen efter tidigt på morgonen innan alla djur hade vaknat tog vi båten ut till näten. De var lätt att hitta stället vi lagt fisknäten som vi la kvällen innan, då de var märkta med en orangefärgad boj från ende till ende. På bojen stod pappas namn och telefonnumer. Karl-Olov, vår granne rodde båten medan pappa drog upp näten. Så fort det liksom glänste till i nätet, förstod vi att det var en fisk som var påväg upp mot båtens kant. Den som var full av fiskfjäll. Varje gång vi drog upp fisken sprattlade den och jag minns hur pappa var så skicklig på att få loss fisken som hade trasslat in sig i nätet. Vi tjoade av glädje och glädjen var stor. När vi kom hem rensade mamma fisken. Hon var bäst på det. All fiskräns fick fiskmåsarna äta upp. Jag minns att som barn och även i tonåren åt jag och min bror varje sommar fisk flera gånger i veckan. Mamma var expert på göra just goda fiskrätter. Saknar så hennes goda mat. Idag fiskar vi inte lika ofta. Men blir det tillfälle så ska vi självklart ut med båten och lägga pappas siknät. Maten smakar något speciellt här. Kan det vara vattnet tro eller är det minnena som barn som sitter i mina smaklökar? Gott är det i alla fall!

Havet och jag har gjort och gör så mycket roligt tillsammans. Som barn seglade jag och min bror i vår optimistjolle som vi fick av pappa när vi var nio år gamla. Jag minns hur jag och mina sommarkompisar seglade ikapp på havet. Som tonåring övergick seglingen till att segla vindsurfing. Och det bästa av allt var när vi fick våra första vattenskidor. Jag älskade att ligga bakom pappas båt och lyssna på båtmotorns brummande läte. Medan jag flöt på rygg i vattnet med båtlinan mellan benen och försökte få linan att lika helt rak på vattenytan och samtidigt få vattenskidorna att ligga stilla. Jag krampaktikt höll i handtaget. När han väl gasade på flög jag upp och lyckades efter några försök stå rakt upp på vattenskidorna. Jag var ett med havsytan. En underbar känsla!

Att växa upp vid vårt smultronställe påminner mycket om filmen ”Vi på Saltkråkan!” Ja, det är nog så jag kan beskriva det. Då förstår ni kanske vilka härliga somrar jag fått tillbringa som barn. Idag är det våra barn som får uppleva detsamma.

Idag paddlar jag havskajak. Då är jag nära havsytan och bara är. Att vakna en tidig morgon och havet ligger helt stilla. Inte en havsbris syns till. Havet är liksom som en spegel. Att paddla då är magiskt. Här ser ni mig på bilden en tidig morgon när havet är som en spegel.

Jag ska nu bara fånga dagarna och ta vara på lugnet. Jag har haft en jobbig tid som har fått mig att må si så där. Därför ska jag nu bara läka och återhämta mig. Då finns det ingen annan bättre plats att göra det på, nämligen världens bästa plats på jorden. Önskar er alla läsare en riktigt härlig sommar med mycket sol och bad. Massor av god glass härliga skratt. Glöm nu inte att samla på fina sommarminnen som ni i höstrusket kan plocka fram.

GLAD SOMMAR! ⛱⛵🌊🌞😎🍦

 

 

 

 

 

 

 

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier