Försöker att landa! 😊

Tänk att det ska vara så svårt att ställa om. Nu måste jag försöka landa här hemma.

Varje gång jag lämnar vårt smultronställe i vackra Hälsningland och kommer tillbaka till vårt hem i Skåne blir jag lite nedstämd de första dagarna. Att vakna upp och inte se havet och den vackra horisonten. Att inte höra fiskmåsarnas tjut. Att inte få njuta av Hälsingebornas härliga mentalitet. Deras dialekt låter så glad och positiv. Det känns verkligen i hjärtat. Nu får jag sakta landa här hemma och ta en dag i taget. Försöka att hitta stunder här med som får mig att må lika bra.

Nu har jag något att längta tillbaka till. Nästa sommar är vi på plats igen i Storsand vid Bottenhavet. Kvällen innan jag skulle åka hem till Skåne, åkte min make Jonas och jag ut på en båttur på ett spegelblankt hav. Det var en magisk känsla att se himmelen möta havets horisont. Ingen vind syntes till. Kvällssolen värmde oss och havet var ljummet och skönt. Den kvällen ska jag plocka fram ur minnet när hösten kommer.

Snart väntar höstens repetitioner med Teaterkompaniet Connect. Jag får lägga mitt fokus på att förbereda höstens repetitioner.  Min längtan till vårt smultronställe får jag lägga lite åt sidan. Annars blir jag väl tokig här hemma. Här och nu!

Tacksam för att igen fått upplevt en skön sommar. Tänk förra sommaren 2018 var jag i Rio de Janeiro. Den här sommaren har jag tänkt mycket på den tiden. Tack vare min dagbok så kunde jag få en tydlig återblick och igen få återuppleva samma känslor jag hade då. Men en sak har jag kommit fram till, Storsand i Hälsingland är nog mitt favoritställe ändå.

Borta bra, men hemma Bäst! 👍😀

 

 

Här vill jag stanna! 😊

Jag går längst strandkanten och ser ut över Bottenhavet och den vackra horisonten. Det här är precis vad jag behöver. 

Förra sommaren gick jag längst Ipanemas härliga strandkant i Rio de Janeiro och såg ut över Atlanten. Så visst är det lite skillnad allt. Men jag måste nog ändå säga ”borta bra, men hemma bäst!”

Här är det helt underbart att vara. På Hornslandet i Hudiksvall. Storsand närmare bestämt. Här har jag som barn tillbringat alla mina sommarlov. Jag vet att jag skrivit ett inlägg om detta ställe tidigare. Men jag får inte nog av att det, helt enkelt!

Att åka vattenskidor är superkul. Nu är det min son Axels tur att testa. Det jag själv fick uppleva här som barn får nu våra barn uppleva. Jag speglar mig i dem och jag kan förstå precis hur den där känslan av pirr i magen som infinner sig, när man ska testa något nytt känns. Att ligga lite bakåtlutad i vattnet och försöka balansera vattenskidorna som sticker upp ur vattenytan. När båtlinan spänns. Hur båtmotorns brummande ljud får en att öka på nervositeten. En underbar känsla på något vis. Axel var modig, men han konstaterade igår att han måste öva mer. Det tar tid att lära sig åka vattenskidor. Det gjorde det för mig med, lugnade jag honom. Då log han!

Här slappnar jag av och bara är. Detta är vad jag behöver. Jag känner hur varje cell i min kropp och alla mina sinnen får andas havsluft. Jag är tom på stressade tankar som innan har malt inom mig. Min stress är som bortblåst. Bästa terapin för min del. Jag minns att min kära mor älskade att se ut över horisonten. När jag själv tittar ut över horisonten är det mamma jag tänker på och jag känner hennes närvaro.

Våra båtturer är magiska. Havet glittrar från solstrålarna. Vattnet stänker på oss och det kittlas i magen när vågorna tar emot oss. Vi har ett ställe där ute till havs som vi döpt till ”Korvviken”. Ett ställe bara vi känner till. Med en liten och fin strandplätt. När jag själv var barn åkte vi dit och grillade korv, därav namnet på vårt ”hemliga” ställe. Där var  vi alltid helt själva. Så vill vi bada nakna så är det helt okej.

När havet ligger helt stilla sätter vi oss i havskajakerna och paddlar ut. Det här måste upplevas för att ni ska förstå. Det är så magiskt. Idag har vi riktigt varmt här. Så idag blir det sol och bad för hela slanten. Jag ska också passa på att ta mig en paddeltur, det får mig att bli ett med naturen och det jag älskar mest av allt nämligen, HAVET! 💙

 

 

Jag kan inte sluta läsa! 📚

Jag kan tänka mig vi är många som inför sommaren har som mål att verkligen läsa alla de där romsnerna som vi aldrig har tid  till. 

Jag märker att jag läser fler böcker under semestertider. Speciellt under sommaren. Sedan finns det säkert De som läser massor med böcker året om. Mitt läsfokus blir riktat till att läsa olika manuskript istället de andra årstiderna.

 

Jag får nog börja planera in min lästid efter semestern, då jag inte riktigt har den möjligheten att vara lika spontan.
Tyvärr blir det sällan så och allt som inte hinns med annars tar helt plötsligt upp hela dagar!

Därför har jag tänkt att det kan vara bra att boka in en tid och dag. Som en halvtimme t.ex. på tisdagar där jag har en dejt med min bok som faktiskt inte får ändras på, eller att jag  läser tio minuter innan jag går upp ur sängen.

 

Jag har upptäckt att pocketböcker är perfekt läsning, i alla fall i början om man inte är van att läsa böcker. De är lätta att läsa och inte så  tjocka och tunga. Jag märker att jag läser snabbt ut en pocketbok.

En bok som en tegelsten på 900 sidor, känns långt ifrån lockande. Att köpa tunnare böcker som kan läsas på några timmar kan kännas som en härlig bedrift och öka motivationen att läsa mer. Min man däremot läser alltid tjocka och tunga böcker med flera sidor i. Han kan sitta och läsa en hel dag. Ibland undrar jag om han ens vet om att vi andra finns! 😀

För mig är det viktigt att jag hittar böcker jag gillar. De böcker jag inte gillar lägger jag undan direkt.

 

Det finns vissa litteratursidor på nätet som ger dig tips på böcker utifrån vad du läst och gillar, där du även kan se vad dina vänner rekommenderar.

 

För mig är det viktigt att det ska vara givande att läsa böcker.
Jag tycker om att läsa verklighetsbaserade böcker, om berättelser som har hänt på riktigt. Det känns liksom mer spännande då.
Det viktiga är att jag läser, inte hur. Visst att bilden av att sitta invirad i en mysig filt med rykande te en ruskig sommarkväll bläddrandes  i en gammal tegelsten känns lockande, men hur ofta händer det mig? Nästan aldrig!
Ljudböcker är inte fel. Men jag personligen föredrar ”riktiga” böcker. Det är något speciellt  med det. Den där känslan när jag läst ut boken och fäller ihop bokens pärmar en sista gång. Då får jag som ett självförtroende som vill infinna sig hos mig.

”Tänk jag har läst ut hela den här boken  helt  själv!”

 

Starta en bokklubb får bli mitt nya projekt. Det hade varit kul. I en bokklubb kan vi tillsammans få möjlighet att gå ännu djupare i  våra läsupplevelser, se boken ur ett helt nytt perspektiv och framförallt har jag någon eller några som ser till att jag faktiskt läser.

 

Vilka hänger på?

 

Jag avslutar mitt blogginlägg här då det är dags för mig att läsa vidare i min nya bok av Carin Gerhardsen. Se bild! 🙂

Lycka till med er sommarläsning! 📚

 

Sann vänskap! Jag är livrädd! ❤

Riktig och sann vänskap, att hitta det i vuxen ålder har för mig varit svårt och att behålla vänskapsrelationerna. 

Att flytta till en ny stad ett nytt län där de flesta redan har en trygg vänskapskrets, som de format sedan de var barn och under sin skoltid, kan vara svår att bli insläppt i. Jag undrar av den erfarenhet jag upplevt, om de liksom är redo att släppa in mig? Jag som inte varit med från allra första början? Jag vill tro det. Men ändå känner jag mig utanför och en slags ensamhetskänsla sköljer sig över mig.
Det är nästan lite som att flytta utomlands och försöka förstå varandras olika kulturer och språk. Det är ju en skillnad att växa upp i södra Norrland än att växa upp i Skåne.

Jag minns väl den där gången när vår dotter Elsa föddes och jag skulle besöka en mammagrupp. Jag var nervös och rädd att ingen skulle vilja prata med mig när de fick vetskap om att jag inte klingade samma dialekt som de andra. Att jag kom från en helt annan värld. Jag märkte tydligt hur de tittade med fundersamma blickar på mig när jag klev in bland de andra nyblivna mammorna. Jag log stort, men jag upplevde att jag ingen respons fick. Vem vet, de kanske var lika nervös som jag? Jag gick dit två gånger, men jag kände direkt att jag inte hörde hemma där och bestämde mig för att inte gå dit igen. Det var nog inte dem det var ”fel” på, utan min prestation att försöka passa in. Jag måste ha sett livrädd ut. Självklart måste även dessa nyblivna mammor som redan var nervösa haft svårt att ta in alla nya ansikten. Vi var nog rädda alla. Den där känslan av nervositet när ens barn börjar skrika, att amma offentligt bland främmande människor, att amningen krånglar. Man ville ju inte vara sämre än någon annan. Jag minns hur jag ständigt jämförde mig med de andra nyblivna mammorna. Jag upplevde att de hade bättre hand om sina barn än jag. Det var som de inte hade gjort något annat än fött barn och ammat hela livet. Det var nog inte bästa forumet för mig att finna en vän där i denna stund. Allt fokus var ändå riktat till min dotter.

Jag har insett ett mönster som jag funderar över – jag har svårt att behålla mina vänskapsrelationer vid liv. Det finns dock ett undantag, en väninna står mig mycket nära. Jag talar om en nära vänskapsrelation. Jag hoppas vi kommer stå varandra nära och länge. Så här har det sett ut: jag lär känna någon intressant person. Vi börjar umgås. Sedan så ebbar det ut när jag inte längre driver umgänget. Är man inte två att vårda en vänskap.? Ge och ta!

Det kanske är svårare att hitta en vän som vuxen?

Som sagt, just nu har jag en nära vänskapsrelation men en fantastisk människa. Vilket jag inte haft på länge. Det känns så bra! Vi kan liksom bara se på varandra och samtidigt veta vad den andre tänker på. Ja, ni förstår säkert hur jag menar.
Men jag är samtidigt livrädd att förlora henne. Efter många svek jag upplevt kring vänskap och vänner som slutat att höra av sig, så klart det sätter sina spår. Jag tar det varsamt och det känns bra att hon vet hur jag haft det innan. Hon förstår, och jag känner mig så trygg med henne. Jag vill ändå med min erfarenhet ändå säga att jag tycker det har varit svårt att behålla vänner och hitta sanna vänner i vuxen ålder.

Det är troligen så att många människor – kanske de flesta? – har en fullspäckad vardag med mycket att handskas med och för många finns det kanske inte utrymme för ny vänskap som kräver engagemang för vilket det behövs tid och ork. Många har fullt på det man kan kalla vänkonto och kanske känner att även en fin och positiv ny kontakt inte ryms i livet. Det kan vara en del i förklaringen till varför jag upplever att det inte blir något av nya kontakter.

Att det varit komplicerat under mina tidiga år är sannolikheten att det ska bli svårt även när jag är vuxen. Tror jag!

En annan tanke jag funderar över, handlar om mitt behov av kontakt. Å ena sidan behöver vi, i olika grad och i olika utsträckning, vänner. En kärleksrelation kan sällan uppfylla alla behov vi har och därför blir vänner viktiga. För vissa kommer vänner lätt och för andra är det svårare att hitta och behålla personer som vi tycker mycket om. Det beror på en rad olika saker. Det kan det handla om vår bakgrund och våra tidiga erfarenheter av närhet till andra människor.

Har det kanske varit komplicerat under våra tidiga år är sannolikheten att det ska bli svårt även när vi är vuxna. Har man exempelvis varit mobbad under uppväxten, eller som jag upplevt  utanförskap i vuxen ålder, kan det vara mycket svårt att lita på andra och att de vill en gott. Man drar sig lätt undan andra människor och känner sig rädd och osäker. Ibland vet man inte ens vad ens tillbakadragande beror på.

Jag tänker att, ju mer man förstår av sin bakgrund och de svårigheter som funnits där desto lättare har man att förstå ens försvar mot rädsla och vad den innebär. Det i sin tur leder till att man kan bli mer medveten och börja skilja ut vad som är nu och då. Man kan så småningom reagera på andra sätt än man reflexmässigt gör.

Vänskap förväntas fungera utifrån en ömsesidighet. Känns något fel är det bra att prata med varandra, men krav kan vara känsligt. Man ska förstås inte hålla till godo med en haltande vänskapsrelation utan en balans mellan bådas behov är viktigt.

Jag önskar mig nu bara en sak i livet, att hitta en balans i mig själv och att jag kan bli lite snällare, både mot mig själv och andra.

Tack, du som vill vara min vän och tack för att jag får vara just din vän! ❤

Teaterkompaniet Connect lockar skådespelare! 🎭

Vi är så glada att få berätta att vi har lockat till oss fler amatörskådespelare till vårt teaterkompani Connect! Här kommer jag nu presentera våra fyra nya deltagare. Som grupp är vi nu totalt nio medlemmar. Åtta proffsiga amatörskådespelare samt en ljustekniker/scenmästare, vid namn Conny Åhs.

Låt mig först presentera Olivia Johansson 15 år.

Olivia började på drama/teater år 2013 då hon var 9 år gammal.

År 2014 då jag fick äran att få ha henne som teaterelev upptäckte jag snabbt att Olivia var en talang. Hon stack ut och jag förstod direkt att Olivia kan gå långt. Hennes scennärvaro och hennes sätt att våga visa sig sårbar på scen fick mig att se det där lilla extra som är unikt för någon som är så ung att hantera så skickligt på scen. En fantastisk scennärvaro.

När Olivia var tio år gammal 2014 gav jag henne rollen som mamma i pjäsen, ”Lilla O Klåfingerdagen”. Det var Olivias första pjäs.
Under den tiden repade vi även med pjäsen ’Pelle svanslös” då jag gav henne rollen som Maja Gräddnos. En roll hon blomstrade i. Båda pjäserna sattes upp på Kulturhuset i Hässleholm.

År 2016 när jag skulle sätta upp pjäsen ”Katitzi” var det självklart för mig att välja Olivia att spela huvudrollen som Katitzi. Hon fick verkligen alla i publiken att tappa hakan när de fick se henne agera. Jag själv hamnade nästan i en chock! Det blev tio fullsatta föreställningar på Kulturhuset i Hässleholm.

Olivia började sjunga i kör när hon var sex år. När hon blev äldre fick hon fler solouppdrag och chans att utveckla sin sångröst. År 2018 började hon ta solosångs-lektioner då kören lades ner.

Detta är Olivas egna ord om vad teater betyder för henne: ”För mig är teater som magi eller vackra sagor. Som tar mig till platser jag annars aldrig skulle veta fanns. Låta mig möta människor jag aldrig träffat och får mig att se värden från andra perspektiv. Och jag älskar att få dela det på scen inför en publik”.

Olivia kommer nu till hösten repetera rollen som Kristin i pjäsen ”Fröken Julie!” av Strindberg. Jag kommer vid ett senare tillfälle berätta mer om hennes rollkaraktär Kristin.

Olivia Johansson är en skådespelare jag varmt vill rekommendera er att se på scen.

 

Det är en en ära för oss att få med  Pebbles Hörberg, 23 år. Hon arbetar som lärare och musiker.

Pebbles började spela teater vid ung ålder men slutade pga musiken tog mer plats.

En gång i tiden var hon min danselev i fem år. Dansen fanns i kroppen. Så fort musiken sattes igång började Pebbles att dansa. Det kom så naturligt.

Under gymnasiet var hon med i uppsättningen ”The Great Gatsby” på Dunkers i Helsingborg, där hon koreogaferade, sjöng och skådespelade. Detta var året 2015.

Pebbles har ju en talang till. Hon är en fantastisk sångerska, precis som hennes mor Lotta Hörberg som är en mycket efterfrågad sångerska.

Pebbles har sjungit när Hässleholm firade 100år. Hon sjöng under innebandy VM. Coachat Hässleholms officiella luciatåg. Hon leder körer inom JoyVoice, Light Of Day galan med musiker från E-street band.

Detta är Pebbles egna ord vad teater betyder för henne: ”Att skådespela ligger mig nära hjärtat och varje gång jag står på scen och sjunger så är det en ny teater. Älskar att få leva ut, gå ifrån mig själv och ta in andra roller.”

I höst kommer Pebbles repa i en komedi som heter ”Snart kommer tiden” av Line Knutzon.
Där får hon använda sin härliga humor på ett naturligt sätt. Pebbles får man inte missa att se. Hon kan överraska!

Det är med stor glädje och lycka, men framförallt en ära för oss i Connect att ha Birgitta Lowėn till vår grupp. Birgitta som kallas ”Biggan”har en lång erfarenhet som amatörskådespelare.

1989 började Birgitta med revy, det spelade hon sen i ca 20 år.
1999 började hon med teater, då iHeTs.
Där var hon med i ganska många uppsättningar.
2007 producerade hon sin älskade monolog ”Man är trött”, som hon redan hunnit sätta upp 50 ggr.
2008 började hon med standup.

Hon har gått på workshops ett antal ggr i teater, för att vidareutveckla sig.

Produktioner som Birgitta medverkat i genom åren:
2012 ”Alla vill bli miljonär” av Annie Hultén
2012 ”Graven under granen” av Jan Bäcklin
2011 ”Män är från mars, kvinnor är från vettet av Jacke Sjödin
2009 Musikalen ”Cabarét” Roll: Fraulein Schneider, regi: Bengt Larsson, producent: Goodshow AB
2008 ”Revisorn” av Nikolaj Gogol. Roll: Borgmästarens hustru, regi: Bengt Larsson & Bodil Mårtensson
2007 ”Sängkammarfars” av Alan Ayckborn. Roll: Kate, regi: Bengt Larsson
2006 ”En fröjdefull” av Alan Ayckborn. Roll: Rachel, regi: Bengt Larsson
2005 ”La Strada del Amore” av Staffan Göthe. Roll: Sundin, regi: Bengt Larsson
2005 ”Dear Dolly” av Mary Lou Ward . Roll: Cecilia, regi: Henrik Bergkvist.
2004 ”Människor i solen” av Jonas Gardell. Roll: Siv, regi: Bengt Larsson
2003 ”Tanter” Roll: Elsa, regi: Gustav Carlsson
1999 ”Är du inte riktigt fisk” av John Chapman & Dave Freedom. Roll: Cicci, regi: Jim Nilsson
1998 ”Änkeman Jarl” av Wilhelm Moberg. Roll: Hilma, regi: Ulrika Mickels-Nord

Lite mer……
2006 Filminspelning. ”Itzhaks Julevangelium” av Hipp Hipp. Roll: Görans kusin. Producent Anagram AB

Och lite revyer också……
Där hon varit med i olika sketcher och sångnummer
2010 Finjarevyn
2009 Hässleholmsrevyn
2005-2008 Finjarevyn
2001-2002 Hässleholmsrevyn
19990-1999 Finjarevyn och Hässleholmsrevyn

Och Birgittas egna produktion!
2007 producerade hon: ”Man är trött”, en tidlös monolog som hon fortfarande turnerar med.
En regissörs dröm – det är jag!

Detta är Birgittas egna ord om vad teater betyder för henne:
”Jag fullkomligt älskar att stå på scen. Att få förmedla känslor, tankar som publiken kan känna igen sig i.
För mig är teater att sprida glädje, att få publiken att känna – ”men det där är ju jag, så tänker och känner jag.” Både glädje, sorg bör förmedlas. För det är det vi består av, och båda behövs.
Jag vill aldrig sluta att spela teater, det är mitt liv!”

I höst kommer Birgitta repa två pjäser i Connect.
Pjäsen, ”Varför kommer aldrig Pohlman av Gunilla Abrahamsson samt komedin ”Snart kommer tiden av Line Knutzon.

Birgitta Lowén som med sin långa erfarenhet och med sitt fantastiska skådespeleri, är en person man inte ska missa att se på scen. Hon har en otrolig förmåga att fånga publiken. Att se Birgitta på scen är som att se en skådespelare på en dramatenscen.

Låt mig till sist presentera vår fjärde nya skådespelare i teaterkompaniet Connect. Han heter Torbjörn Arvidsson. Född i Landskrona och uppvuxen i Bjärnum och Önnarp Röke.

Torbjörn började tidigt arbeta i familjens fotoaffär i Bjärnum som sjuåring.

I skolan gillade han att ”spexa” på skolans roliga timmar. Som barn var han samtidigt väldigt blyg.
Trots sin blyghet framträdde han som 7-åring på ”Roffes Hörna” på NTO i Bjärnum.

Han började lära sig spela gitarr i femman efter att ha tjatat till sig en skönhetsfels-gitarr från Bjärtons fabrik i Bjärnum.

Torbjörn har under en period varit med i olika musikgrupper som spelat visor, dansmusik, covers, Rock, country och progg.

Han har varit medlem i Casinogängets crew sedan 1990 – orkester 90-91 dekor och rekvisita.

På fritidspedagogutbildningen i Växjö utvecklade han sin kreativa sida hos dramaläraren Anita Lindvåg. Hon inspirerade honom och han förstod att drama var bra för honom och också för andra.

Han bestämde sig sedan för att starta upp en teatergrupp i SSU-Crater i Bjärnum i början på 1980-talet. Det blev mest dramaövningar och repetitioner med en pjäs om Nicaragua av Annette Kullenberg som aldrig kom till spel.

Torbjörn var också med som en av ledarna i ett dramaprojekt med Perrong 23-medlemmar under ett år kring 1986 som ”bara” blev ett par studiecirklar.

Det var en kollega som fick honom att ta steget att prova på teater.
Det gick väldigt bra då han fick bra recesioner för sitt ”skådespel”.

Detta är vad Torbjörn har medverkat i som skådespelare. Det är en lång meritlista:

2006 mars Blå Salongen Hässleholm kulturhus
”Regeln och undantaget” Berthold Brecht
Roll: vägvisaren
Regi Kristina Runklint.

2006 juli Utomhus Hembygdsparkens Café
”Lördagskväll” av Vilhelm Moberg
Roll: Bonden Alfred
regi: Dennis Wennerberg

2007 Sommarteater Hembygdsparkens Café
”Alla tjuvar kommer inte för att stjäla! av Dario Fo
Roll: ”Mannen”
regi: Pelle Svensson

2007-2008 Julkomedi Röda salongen Hässleholm Kulturhus
”Sänglammarfars av AlanAyckbourns
Roll: Nick (med ryggskott)
regi Bengt Larsson

2014 April Hets Lokal
”En löskekarl” av Vilhelm Moberg
Roll: Bonden Linus
Regi: Kristina Runklint

2014 September HeTS lokal
”Marknadsafton” Av Vilhelm Moberg
Roll: fjärdingsman Rapp
Regi: Kristina Runklint

Deltagit i HeTs Stadsvandringar sedan 2014 -2018

Samt några ”huvudroller” i lokala kortfilmer
Kortilm 2013″ I vansinnets gap” Zoran Stancovic Magnus Bergman manus & Regi
Kortilm 2016 ”A few words” Zoran Stancovic manus & Regi

2019 februari Tyringef Museum
Rappakalja med Tyringerevyn
div roller och sång.

Sommarkursen i Chubbuck-teknik 9- 13 juli 2018

Detta är Torbjörns egna ord vad teater betyder för honom: ”Det är ju något speciellt att få agera tillsammans med andra inför publik. Det liksom lösgör känslor och kan också ge djupare förståelser för både sig själv och andra.”

I höst ska Torbjörn tillsammans med Birgitta Lowėn repetera pjäsen ”Varför kommer aldrig Pohlman” av Gunilla Abrahamsson.

Det ska bli jätte spännande att arbeta tillsammans med Torbjörn och Birgitta.
Jag som regissör har länge drömt om att få regissera vuxna etablerade och kunniga amatörskådespelare. Dessa två skådespelare är jag helt övertygad om kommer tillsammans överraska både mig och publiken.
Jag är så tacksam och glad att just dessa två vill vara med i vårt Teaterkompani Connect. Nu består gruppen av åtta proffsiga amatörskådespelare.
Helt fantastiskt!

I höst repar vi det ryker.
Håll utkik när våra tre pjäser ska sättas upp.

Dessa pjäser är:
1.”Fröken Julie” av Strindberg.
2.”Snart kommer tiden” av Line Knutzon.
3.”Varför kommer aldrig Pohlman?” av Gunilla Abrahamsson.

Vi i teaterkompaniet Connect vill hälsa er varmt välkomna till våra teaterföreställningar som vi kommer framföra våren 2020. Håll utkik! 

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier