Avundsjuka! 👊

Nu vill jag ta upp något som jag tror många med mig har både känt och upplevt. Nämligen AVUNDSJUKA!   

Här om dagen lyssnade jag på ett radioprogram där de pratade om just avundsjuka. Det var en  psykolog som förklarade att avundsjuka är en ”grundkänsla” och att alla människor är avundsjuka mer eller mindre. Vilket jag inte riktigt håller med om. Alla känner ju inte så.

Att vilja ha det någon annan har kan ju ses på två sätt. Det ena är ju att lägga negativ energi på att tänka ”Attans vad orättvist, varför har hon alltid möjlighet att resa utomlands, men inte jag?” Eller avundas personens jobb, eller en partner som verkar romantisk. Eller att det går bra för någon annan som lyckas uppfylla sina mål.

Jag ser det såhär, när jag ser och träffar andra människor som verkar leva deras drömliv. Eller har uppfyllt sin dröm, så ger det nämligen mig en dos motivation. Det kommer inget gott i att någonsin må dåligt över någon annans glädje. Det förändrar inte din situation. Men sluta för guds skull inte att följa människor som lever drömliv och verkar vara lyckliga, det är ju den bästa motivationen man kan få.

Att glädjas åt andra är för mig något jag märkt ger mig så mycket tillbaka. Det är en styrka att unna, och glädja andra människor. Men för att kunna göra det tror jag att det krävs att man själv mår bra och känner sig trygg med sig själv. Karma, tror jag starkt på. Det som jag kan glädja andra faller tillbaka till mig själv.

Varför tar jag då upp detta, undrar ni kanske? Jo, för jag tror det är viktigt man pratar om det. Mobbning och kränkande särbehandling som jag själv har blivit utsatt för, tror jag bottnar just i avund. Om vi pratar om varför vi säger dumma saker till varandra eller varför vi ”snackar skit” bakom ryggen, eller måste förminska någon, eller använder härskartekniker för att skydda oss själva, så tror jag kanske vi kan förstå varandra bättre. Att förstå sig själv, varför man känner som man gör och varför man agerar som man gör.

Att våga prata om sina känslor och förstå sina behov, tror jag är viktigt. Att lyssna på vad är viktigt för mig för att jag ska må bra. Vad behöver jag? Och vad behöver du? Vad kan jag göra så att du trivs bra hos mig/oss? Vad kan vi tillsammans göra så vi alla kan trivas bra ihop? Hur gör vi så vår vardag blir en dag där positiv energi kan omfamna oss? Hur gör vi så vår arbetsmiljö och skolmiljö blir den bästa platsen att vistas på, så alla kan må bra? Om vi ställer dessa frågor till varandra och vågar prata om våra känslor och behov så tror jag ärligt att vi alla kan skapa en mer kärleksfull värld. Där lust och motivation driver oss framåt i livet.

När jag gick kursen UGL = Utveckling i Grupp och Ledarskap så föll alla bitarna på plats. Det var helt klart den bästa kursen jag någonsin gått på. Rekommenderar er varmt att gå den om ni får möjlighet. Där fick vi just frågan, ”VILKA ÄR  DINA TRE VIKTIGASTE  BEHOV? En fråga jag aldrig ställt mig själv innan. När jag hade skrivit ner mina tre viktigaste behov så hände något inom mig. Det var första gången jag lyssnade på mitt inre jag och vad som jag behöver för att må bra. Att jag fick upp ögonen för hur viktig jag är som människa och viktigt det är att jag ibland stannar upp och reflekterar över mig själv och de situationer jag hamnar i. Det fick mig att bli mer ödmjuk mot mig själv och världen. Där försvann även känslan av avundsjuka.

Vi unnar oss saker och vi unnar oss upplevelser genom att vi lyssnar på våra behov. Då kan vi lättare förstå hur människan fungerar. Att vi har en förståelse för att vi fungerar olika, men att våra behov är oftast dom samma, så kan vi lättare möta varandra med glädje. Vi speglar ju oss i varandra!

Det här är mina tankar, funderingar och ord, inget ni ska känna ni måste hålla med om. Är inte det fantastiskt, att vi tycker och tänker olika. Att vi inte alltid är överens. Och i dessa situationer har jag märkt att känslan av avund oftast uppstår, när vi märker att vi inte tycker och tänker lika.

Ge varandra feedback och lyft varandra, tro mig man mår så bra och ni vinner så mycket på det i längden. Då infinner sig inte känslan av avundsjuka. Istället infinner sig en känsla av glädje och lycka och kärlek. 

Avundsjukan kan vara bra ibland, när den inte hamnar i fel forum. Den kan ge mig kraft och energi. Jag tänker, ”Kan hon så kan jag!” En slags motor som ger mig kraft. Tack vare den avund jag upplevt omkring mig med människor som ”irritera” sig på mig så har det gett mig ännu mer energi och styrka. För ska vi vara ärliga. En person som är avundsjuk på mig är dennes problem, inte mitt. Och nu har jag slutat ta ansvar för andra människors avund. Det får stå för dem.

Låt oss glädjas istället och unna varandra lycka. För visst blir du själv glad när någon gläds åt dig? 

 

Tack! ❤

 

 

 

 

 

 

 

 

Nystart! ❤

Bilden är tagen när jag var i Rio förra sommaren. En tid jag ofta blickar tillbaka till och minns med glädje och så mycket kärlek.
Nu börjar en ny tid, en ny årstid. Hösten smyger sig sakta fram. En tid som jag tror för många, inklusive mig blir som en nystart i livet.
För mig med nytt jobb och nya förväntningar att uppfylla.
En ny stad att hitta i och nya människor att lära känna.
Precis samma känsla som när jag åkte till Rio.
Så trots världsdel, land och stad och människor, så är känslan densamma vart man än befinner sig på jorden när något nytt väntar.
Jag ser fram emot allt nytt som jag måste lära mig. Nya utmaningar att ta tag i. En nystart helt enkelt! Den känslan är underbar att känna.

Teaterkompaniet Connect sätter igång sina repetitioner snart och nya skådespelare ska börja i gruppen. Vilket är jättekul! Nya manuskript att läsa och ny regi att sätta. Vi längtar så att få sätta igång terminen. Vi kommer repa ”Fröken Julie” av Strindberg samt en komedi som heter ”Snart kommer tiden” av Line Knutzon.

Det blir en intensiv höst för min del.
Pendla till Växjö fyra dagar i veckan. Vilket känns helt okej. Resan dit är raka vägen och tar exakt en timme. Väl framme har jag en kort promenad till min arbetsplats på knappt tio minuter. Jag ska undervisa i dans i olika dansstilar, vilket var ett tag sedan. Men så taggad jag är! Samt arbeta tillsammans med andra Danspedagoger, Dramapedagoger och Teaterpedagoger, vilket jag aldrig gjort innan då jag alltid varit själv i mitt ämne på min arbetsplats. Hur lyxigt kan jag inte få det, så säg. Det är nog det bästa som hänt mig att få arbeta med likasinnade där vi talar ”samma språk”. Deras kompetens och långa erfarenhet kommer jag lära mig så mycket utav. Vilken guldskatt, så säg.

Jag tillsammans med mina kollegor kommer att undervisa i ämnen som dans i olika stilar, musikal, drama, teater, teaterspets – (för de som vill satsa på teater och ska söka vidare.) I teater-spets ingår massa olika teaterämnen som, scenik gestaltning , fysisk teater, clown, röst och rörelse, improvisation, regi, och skådespelarteknik, samt en del teoretiska ämnen som teaterhistoria, och en del föreläsningar. Jag kommer arbeta med en mycket kunnig och erfaren teaterlärare som har mycket att lära mig. Han vet vad han talar om och han kan verkligen en hel del i ämnet teater och regi. Känns jätte kul!

Nu kanske ni undrar om jag kommer att orka med allt detta?
Jag känner så här, att tack vare den fina arbetsplats jag får möjlighet att vistas på med så härliga människor omkring mig som dessutom sprider så mycket positiv energi omkring sig, så kommer jag orka mer än något annat. Nu är jag redo att leverera!

Det här är en arbetsplats där var och en får känna sig viktig och behövd. Där var och ens kompetens ses som något positivt och bra för verksamheten och inte bemöts med konkurrens mellan kollegor och ämnen, vilket jag tyvärr upplevt tidigare. Detta kan inte bli något annat än bra! Här arbetar de tillsammans mellan de olika ämnena där de ser vinsten med samarbeten oss emellan. Här finns inget ”mitt” och ”ditt”, här finns VÅRT! Ett VItänk! Den känslan märks tydligt. Oavsett vad för ämne du undervisar i är vi alla lika viktiga.

Jag märkte också väldigt tidigt hur de på Kulturskolan i Växjö gärna vill vidareutvecklas. Inte stanna kvar  i gamla mönster. De är inte rädda för förändringar utan ser bara möjligheter istället för att se hinder. ”Uppstår det hinder, så löser vi dem” säger chefen. Och det är just det tänket och agerandet jag saknat innan. Här kommer jag stormtrivs!

Min tjänst är på 80 %. Vilket passar mig perfekt då jag har mitt företag vid sidan om. Samt teaterkompaniet Connect. Jag lovar att jag ska ta det lugnt och också bara njuta av allt det härliga som sker omkring mig. Med tanke på vad jag varit med om på min förra arbetsplats, där jag var verksam som Danspedagog och Dramapedagog i många år här i Hässleholm, så är jag värd detta. Att äntligen få bli uppskattad för den jag är och för den kompetens jag har. Där ingen avundsjuka existerar.

en arbetsplats är det för mig en självklarhet att alla anställda ska  känna sig uppskattad, viktigsedd och behövd av sin arbetsgivare och sina kollegor! Om ni hamnar på en arbetsplats där det inte är så, lämna och gå vidare. Se hur det gick för mig! Mår du bra så gör du ett bättre jobb. Blir du uppskattad vill du göra mer. 

Glöm inte att också stressa ner nu i höst. Lyssna på er inre röst. Våga bryta invanda mönster. Säg till om något känns fel. Våga stå upp för den du är och dina åsikter. Låt ingen förminska dig och dina värderingar. Lyssna på dina behov. Säg till den som säger något dumt till någon annan. De som visar avund, ge dem kärlek. Ge varandra kramar och le stort åt dem du möter, oavsett om ni känner varandra eller ej. Skratta mycket och gråt ut det känns bara skönt efteråt. Och det bästa av allt, SPRID KÄRLEK! ❤

 

 

 

Vi fann varandra tillslut! ❤

”Vid min mors gravplats i Gästrikland nu i sommar.”

Solen skiner och den ljumma vinden griper tag i mig. Jag känner en sval vindpust, medan jag tar mina steg mot min mors gravplats. Jag lägger min hand på hennes gravsten och blundar. Mina ögon fylls med tårar som sakta rullar ner på mina kinder. Det finns så mycket jag vill säga till min mamma och det finns så mycket jag vill höra henne säga tillbaka. Jag säger: -”Snälla mamma låt mig hitta den där arbetsplatsen som jag så länge drömt om. Där jag får känna mig behövd och viktig, där kollegor uppskattar mig för den jag är och där cheferna ser min kompetens och ser mig.

Jag blir som alldeles lugn inombords. För på något vis tror jag att mamma hör min vädjan. Jag ler och lämnar platsen med ett lugn inombords. Jag känner att i höst blir det bra. Jag vet i denna stund att det blir så, för det skulle mamma sagt. Jag hör henne säga det då vinden helt plötsligt tar tag i mig och famnar om mig igen. Jag förstår att det är min mammas omfamning.

Så rätt hon hade. Min höst börjar bra, mer än bra. När jag precis gett upp hoppet att hitta en tjänst där man söker en Dramapedagog, så händer det. Jag läser Dramapedagog 40%, Kulturskolan i Växjö. En jobbannons på arbetsförmedlingens ”söka-jobb-sida”. Jag tänker, klart jag ska söka. 40% passar ju bra när jag har mitt företag vid sidan om. Jag skickar genast in min ansökan. Det går en vecka och plötsligt får jag ett mejl där det står att de vill kalla mig till intervju. Jag blir såklart glad, men också ödmjuk inför hur lätt det kan bli helt fel. Jag åker dit så får jag se vad som händer. Tog det liksom lite med ro. Vilket jag inte gjort innan. Det får gå som det går, tänker jag.

Våra blickar möts och vi ler stort från bådas håll. Två kvinnliga chefer välkomnar mig. Jag känner direkt att min lilla nervositet jag har inombords liksom försvinner ut ur kroppen på mig. Jag känner mig avslappnad. Det känns som de har längtat efter mig och jag efter dem. Allt känns så rätt. Vi skrattar och våra leenden vill inte ta slut. Jag både hör och inte hör vad de säger då jag i stunden förstår att det här kommer gå bra. Jag tänker också, det låter för bra för att vara sant allt de berättar. De tänker ju precis som jag och vi talar samma språk.

VÄXJÖ KULTURSKOLA BEHÖVER DIG MARIA!” Säger min ena chef. En mening jag aldrig hört någon säga tidigare. I denna stund förstår jag att där kommer jag få blomma som både Dramapedagog och Danspedagog. Efter en jätte trevlig intervju och en ny vetskap om att den ena chefen är både Teaterpedagog och Dramapedagog i botten samt min andra chef är Sångpedagog så kan det inte bli annat är BRA!

Samma dag får jag veta att jag är så välkommen till Kulturskolan i Växjö. Men de har ändrat sig och frågar om jag kan tänka mig ta 80% istället för 40%. Självklart säger jag och jag känner hur jag hoppar rakt upp i luften av glädje!

Firar mitt nya jobb!
Första veckan är nu avklarad och jag är just nu så LYCKLIG!
Träffat fantastiska kollegor som har gett mig massor av positiv energi! Jag får fortfarande nypa mig i armen. En underbar härlig stämning bland oss alla. Leenden, kramar, applåder och mycket skratt. Högt i tak. Där kollegor gläds åt varandra och hyllar varandra. En sådan här arbetsplats med så bra chefer och kollegor har jag endast bara drömt om att få uppleva. Men det är ingen dröm. Jag har ÄNTLIGEN hittat mitt drömjobb och rätt arbetsplats. Här är man som en familj! Jag längtar redan till nästa vecka!

Nu kan jag äntligen finna ro i mig själv. Efter en lång tid av arbetslöshet så känns detta så underbart. Men jag känner också att under denna tid där jag inte har kunnat gått till någon arbetsplats, har varit mycket tuff. Att inte få känna sig behövd och viktig samt sedd av andra människor. Hur lätt självkänslan och självförtroende griper tag i en. Jag kan förstå hur lätt man kan hamna i en depression när man får en känsla av att man inte är värd något. Så till er som är arbetslösa vill jag säga.

Ni är bra och det är inte fel er. Ge inte upp tron er själva. Våga drömma och se er i drömmarna som den ni vill vara och där ni får känna er sedda och viktiga, så kommer det till er. Vill ni kan ni!

Tack

 

 

 

 

 

Tack för all fin respons på inlägget om Greta Thunberg! ❤

Den 1/8 skrev jag ett känslosamt och viktigt inlägg  på Facebook, samt här i denna blogg om Greta Thunberg. Jag uttrycker i inlägget min förtvivlan över de nedvärderande och kränkande kommentarer hon får läsa om i sociala medier.

Responsen på min Facebook har varit enorm. Hittills har 1830 st kommentarer skrivits. Och fler blir det. Det tar aldrig slut. De flesta är mycket positiva. Kommentarer där de hyllar Greta och tackar henne för hur hon lyckats få människor runt om i världen att börja värna om vår miljö och vår planet. Samt hennes styrka och mod. De hyllar mig för mitt inlägg och det värmer.  Jag blir så varm i hjärtat. 7761 st delningar samt totalt 19628 st har reagerat med hjärtan och tummen upp.

Att så många har delat och hyllat inlägget var inget jag var beredd på. Helt fantastiskt! Det debatteras fortfarande och konversationerna kring inlägget vill inte upphöra. Just nu har jag fått 68 vänförfrågningar. Roligt! Och en del väljer att endast följa mig på Facebook .

Vad vill jag då säga med detta? Kanske ni undrar? Jo, att när man talar utifrån sitt hjärta och vågar uttrycka sin sårbarhet och vara ärlig, då speglar vi oss människor i varandra. Greta Thunberg berör oss och vi är många som gläds med henne och hennes engagemang. Barn och ungdomar, ja även vuxna ser Greta som deras förebild. Därför tror jag att många uppskattade inlägget. Det är min egna teori. Jag säger inte att det är så. Men kanske?

Jag belyser också i inlägget om Greta Thunberg och min bestörthet över hur vuxna kan mobba en ung tjej. En tjej som vågar gå sin egen väg. Som har ett mod men framförallt en stark vilja att få rädda vår planet och som värnar om vår miljö och vårt klimat. Det är för mig helt obegripligt. Många kände som jag att nu får det vara nog med påhopp kring Greta Thunberg. Och det är jag inte ensam om att tycka. Därav det enorma stöd folket gav Greta. Det finns fina människor! Tack!

Mobbning är något jag själv blivit utsatt för. Något jag inte unnar min värsta fiende att få uppleva. Det gör ont! All näthat och mobbning som sker på sociala medier, ja egentligen överallt måste STOPPAS! Jag reagerar starkt när människor säger elaka saker till varandra som kan förstöra en människas liv. Vuxna som mobbar ett barn, barn som mobbar barn, och barn som mobbar vuxna och vuxna som mobbar vuxna.

Den som mobbar mår inte heller bra. Vi talar oftast om offret, men den som mobbar är även den ett offer. Varför mobbar man? För att man inte mår bra. Hur ska vi då få människan att må bra? Jag tror det finns bara ett sätt och det är att sprida KÄRLEK! ÄVEN TILL DE SOM ÄR ELAKA. DE BEHÖVER KÄRLEK DESTO MER! ❤

Vi människor vill alla bli sedda och få känna oss älskade och behövda. När inte dessa behov av bekräftelse och kärlek tillgodoses tar andra känslor vid. Jag tänker framförallt på avundsjukan. En osäkerhet, en låg självkänsla en känsla av att man inte upplevs som viktig och betydelsefull. Då gör det ont i oss. Då blir det svårt att glädjas åt någon annan som det går bra för.

Vi måste alltid börja med oss själva. Ställa frågor till oss själva. Hur hade jag känt som förälder om någon hade mobbat mitt barn? Hur skulle jag känna om jag blev utsatt för hat och mobbning? Hur vill jag bli bemött av människor på våra sociala medier? Och även i den ”riktiga” världen utanför. Börja med dig själv. För vi människor speglar oss i varandra. Precis som Clownen. När Clownen snubblar så skrattar vi just för att vi känner igen oss. Vi speglar oss i varandra. Gör som Clownen. När Clownen faller så reser den sig alltid upp. Låt oss lyfta varandra. För  vi är rätt lika varann, mer än ni anar.

Och Lyssna vad Greta Thunberg har att säga! Vad jag kan höra har hon då inte nämnt någon elak kommentar om någon till någon!

  • Sprid KÄRLEK! ❤

 

Greta Thunberg! ❤

 

Jag har hållt tyst länge. Bitit ihop. Men nu har jag fått nog och nu måste jag få uttrycka mina känslor och ord. En del kanske håller med och en del inte. Det är upp till var och en. Utan det här är min åsikt och den står jag för

Jag förstår inte varför människor måste skriva negativa/nedvärderande kommentarer så fort det kommer nyheter om Greta Thunberg.
Hur kan VUXNA människor beté sig så.
Att mobba och näthata ett barn?
Hur kan det för vissa människor upplevas som fel att en ung tjej värnar om och slåss för vår planet?

Jag tycker det är fruktansvärd lågt att människor har ett behov av att slå ner på andra. De måste slå ner på andra för kunna må lite bättre själva. Projektion kallas det!
Tänk vad avundsjuka kan få människor att må och agera så omoget.

Jag träffade Greta på SAIK:s café i Sandviken en vinter tillsammans med hennes föräldrar när hon var precis nyfödd. Då hade vi ingen aning om vad som väntade henne.
Malena Ernman min kära barndomsvän som är då Gretas mor och Svante Thunberg, Gretas pappa och jag satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag minns att Malena och Svante berättade för mig hur de träffades för första gången. Vi skrattade mycket och jag minns hur våra samtal flöt på så enkelt och naturligt. Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans. Greta låg mest och sov. Redan där visste jag att bättre föräldrar kunde inte Greta få.

Jag personligen blir väldigt GLAD och LYCKLIG när jag idag läser om allt Greta gör för miljön och för vår planet. Jag känner mig väldigt STOLT över Greta och hennes föräldrar. Bättre språkrör kunde vi inte få.
Jag blir så imponerad över hur hon som så ung kan stå framför massor av människor i olika länder och tala på flytande ”brittiskt” engelska. Dessutom så proffsigt och så påläst! Allt vi lär oss i skolan kan vi ha nytta av på ett eller annat vis, men sedan är det upp till var och en hur man vill förvalta sin kunskap utanför skolan. Det tycker jag Greta är ett bevis för.

Det Greta har åstadkommit är för mig det bästa betyg man kan få.
Betygen i skolan som hon samtidigt lyckats höja i alla ämnen till dem bästa, visar ju på att Greta tar sitt ansvar för skolan med. Och jag vet att hennes föräldrar tycker att Gretas skolgång är jätte viktig. De har lyckats att hitta en balans mellan dessa världar genom bra samarbete mellan skola och familj. Det visar ju vilken fantastisk skola Greta har gått på.

Till dig bästa Greta vill jag bara säga!
Lyssna inte på människor som har ett behov av att skriva negativa kommentarer. De är inte värda din energi.
Vi som står på din sida och stöttar dig vi är desto fler. Glöm inte det!
Jag kommer aldrig glömma vårt första möte, även om du inte minns det för du var så pass liten. Men det blev ett möte med så mycket kärlek och glädje.🙂

Den kärlek du brinner för gällande vårt klimat, den kommer fortsätta leda dig framåt. Fortsätt gå din egen väg.
Jag tror det finns liksom redan en förutbestämd plan för varje människa. Det gäller bara att våga lyssna på sin inre röst och gå sin egen väg. Då kommer det som du är mottaglig att möta av sig självt. Jag tror starkt på dig och ditt engagemang och jag är inte ensam om det.

låt oss alla lyfta våra barn och ungdomar oavsett vad de brinner för. Att vi som vuxna kan vara deras förebilder. Inte göra tvärt om. Genom att låta avundsjukan ta över. Utan att vi hjälps åt att glädjas åt varandras barn och ungdomar. Att vi som vuxna kan även glädja varandra. Tänk vilken planet och värld vi då skapar.

som jag själv behandlar andra, blir jag själv bemött! Tänkvärt!

TACK! ❤

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier