Vi fann varandra tillslut! ❤

”Vid min mors gravplats i Gästrikland nu i sommar.”

Solen skiner och den ljumma vinden griper tag i mig. Jag känner en sval vindpust, medan jag tar mina steg mot min mors gravplats. Jag lägger min hand på hennes gravsten och blundar. Mina ögon fylls med tårar som sakta rullar ner på mina kinder. Det finns så mycket jag vill säga till min mamma och det finns så mycket jag vill höra henne säga tillbaka. Jag säger: -”Snälla mamma låt mig hitta den där arbetsplatsen som jag så länge drömt om. Där jag får känna mig behövd och viktig, där kollegor uppskattar mig för den jag är och där cheferna ser min kompetens och ser mig.

Jag blir som alldeles lugn inombords. För på något vis tror jag att mamma hör min vädjan. Jag ler och lämnar platsen med ett lugn inombords. Jag känner att i höst blir det bra. Jag vet i denna stund att det blir så, för det skulle mamma sagt. Jag hör henne säga det då vinden helt plötsligt tar tag i mig och famnar om mig igen. Jag förstår att det är min mammas omfamning.

Så rätt hon hade. Min höst börjar bra, mer än bra. När jag precis gett upp hoppet att hitta en tjänst där man söker en Dramapedagog, så händer det. Jag läser Dramapedagog 40%, Kulturskolan i Växjö. En jobbannons på arbetsförmedlingens ”söka-jobb-sida”. Jag tänker, klart jag ska söka. 40% passar ju bra när jag har mitt företag vid sidan om. Jag skickar genast in min ansökan. Det går en vecka och plötsligt får jag ett mejl där det står att de vill kalla mig till intervju. Jag blir såklart glad, men också ödmjuk inför hur lätt det kan bli helt fel. Jag åker dit så får jag se vad som händer. Tog det liksom lite med ro. Vilket jag inte gjort innan. Det får gå som det går, tänker jag.

Våra blickar möts och vi ler stort från bådas håll. Två kvinnliga chefer välkomnar mig. Jag känner direkt att min lilla nervositet jag har inombords liksom försvinner ut ur kroppen på mig. Jag känner mig avslappnad. Det känns som de har längtat efter mig och jag efter dem. Allt känns så rätt. Vi skrattar och våra leenden vill inte ta slut. Jag både hör och inte hör vad de säger då jag i stunden förstår att det här kommer gå bra. Jag tänker också, det låter för bra för att vara sant allt de berättar. De tänker ju precis som jag och vi talar samma språk.

VÄXJÖ KULTURSKOLA BEHÖVER DIG MARIA!” Säger min ena chef. En mening jag aldrig hört någon säga tidigare. I denna stund förstår jag att där kommer jag få blomma som både Dramapedagog och Danspedagog. Efter en jätte trevlig intervju och en ny vetskap om att den ena chefen är både Teaterpedagog och Dramapedagog i botten samt min andra chef är Sångpedagog så kan det inte bli annat är BRA!

Samma dag får jag veta att jag är så välkommen till Kulturskolan i Växjö. Men de har ändrat sig och frågar om jag kan tänka mig ta 80% istället för 40%. Självklart säger jag och jag känner hur jag hoppar rakt upp i luften av glädje!

Firar mitt nya jobb!
Första veckan är nu avklarad och jag är just nu så LYCKLIG!
Träffat fantastiska kollegor som har gett mig massor av positiv energi! Jag får fortfarande nypa mig i armen. En underbar härlig stämning bland oss alla. Leenden, kramar, applåder och mycket skratt. Högt i tak. Där kollegor gläds åt varandra och hyllar varandra. En sådan här arbetsplats med så bra chefer och kollegor har jag endast bara drömt om att få uppleva. Men det är ingen dröm. Jag har ÄNTLIGEN hittat mitt drömjobb och rätt arbetsplats. Här är man som en familj! Jag längtar redan till nästa vecka!

Nu kan jag äntligen finna ro i mig själv. Efter en lång tid av arbetslöshet så känns detta så underbart. Men jag känner också att under denna tid där jag inte har kunnat gått till någon arbetsplats, har varit mycket tuff. Att inte få känna sig behövd och viktig samt sedd av andra människor. Hur lätt självkänslan och självförtroende griper tag i en. Jag kan förstå hur lätt man kan hamna i en depression när man får en känsla av att man inte är värd något. Så till er som är arbetslösa vill jag säga.

Ni är bra och det är inte fel er. Ge inte upp tron er själva. Våga drömma och se er i drömmarna som den ni vill vara och där ni får känna er sedda och viktiga, så kommer det till er. Vill ni kan ni!

Tack

 

 

 

 

 

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier