Välkommen kära höst! 🍁🍂🍃

Det är något speciellt med hösten.

Hösten är för mig som en nystart. Det är på hösten när allt det nya sätter igång. Nya anställningar på arbetsplatser. Ny hösttermin på skola och fritids. Nya och spännande aktiviteter på fritiden. Nya människor att lära känna. Nya mål och förväntningar som ska förverkligas. Kanske nya drömmar att uppfylla.

Själv började jag på ett nytt jobb. I en helt annan stad, nämligen Växjö. 

Nu har jag träffat alla fantastiska elever på Kulturskolan i Växsjö. För mig är alla helt nya. Nu i början handlar det mycket om att jag ska få möjlighet att lära känna dem och de ska få lära känna mig. Många nya namn att lära sig. Samt en ny dialekt att anamma.

Jag får ju inte glömma alla de fina kollegor jag fått träffat. Vi, några av dem har tillsammans haft lektioner ihop vilket är väldigt nytt för mig då jag alltid lett dramalektioner och teaterlektioner sjäv innan. Nu får jag kollegor jag kan bolla idéer med och vi kan ge varandra feedback. Förvånansvärt hur lätt det har gått. En sak har jag upptäckt, det är ju så mycket roligare och mer givande. Vi har så roligt tillsammans och vårt samarbete flyter så bra. Vi tänker så lika och vi har lätt att läsa av varandra. Känns fantastiskt! Har vi pedagoger kul tillsammans så smittar vår glädje av sig på eleverna som i sin tur känner av vår glädje som de sedan ger varandra. Glädjen är viktigt för oss. Så är det bara! Det ska vara roligt och lustfyllt det vi gör. Men det får kännas tråkigt och mindre kul ibland. För det måste det också få vara tillåtet att känna. Annars vore det konstigt. Så är ju livet! Men om man har som mål att arbetsklimatet ska vara positivt så tror jag att arbetsglädjen och lusten till lärande blir allt lättare, för både pedagoger och elever.

Jag är en riktig känslomänniska.

För mig är det en styrka att våga visa sina känslor och att våga prata om vad jag känner och tänker. Jag träffade en gång en chef som sa,”Du visar lätt dina känslor som vidare säger, ”du är lite känslig av dig som person”. Hur ska jag tolka detta? Är det ett problem? Och för vem? Mig eller Chefen? Eller är det en komplimang? Svårt att säga då jag själv upplevde det som det var ett bekymmer som låg hos chefen, inte hos mig. Det märktes på chefens kroppspråk om inte annat. När jag gick kursen UGL, utveckling i grupp och ledarskap så fick jag lära mig. Att de bästa ledarna/cheferna är de som vågar prata om känslor. Så du som är ledare i en chefsposition våga tala känslor med dina anställda. Tro mig att du som chef kommer få ett helt annat arbetsklimat. Ett klimat där det är högt i tak. Att du som chef vågar visa att du är mån om dina anställda och vågar ställa frågan, ”Hur mår du?” Och vågar prata känslor så ger det fantastiska ringar på vattnet. Talar utifrån egen erfarenhet. Ni får en arbetsmiljö som kommer blomma i er verksamhet. Och du som chef och ledare får dina anställda att inte behöva sjukskriva sig i en längre period pga av utmattbingssyndrom eller i en utmattningsdepression. En ledare som inte lyssnar och visar empati för sina anställda förlorar i längden. Det måste finnas en balans. En bra dialog är viktigt mellan de olika positionerna. Chef, anställd osv.. Det handlar inte om vad du säger, utan HUR du säger saker till dina anställda.

Jag måste få hylla mina två nya chefer.

Det är två kvinnliga chefer som jag personligen har länge strävat efter att få hitta. Det är ju trots allt skillnad på chef och ledare. Du kan vara en bra chef, med ett dåligt ledarskap. Eller en dålig chef, men ett bra ledarskap. En chef kan ju vem som helst bli. Sortera papper och sköta ekonomi och gå på möten och sköta de praktiska. Men en bra ledare kan tyvärr inte alla bli. Där krävs det lite mer. Jag har träffat både bra ledare till chefer och mindre bra och vissa väldigt dåliga. Men nu har jag äntligen träffat två helt underbara ledare till chefer. De har under de veckor jag arbetat fått mig att längta till jobbet. De har fått mig att känna mig viktig, sedd och behövd. De tar tag i saker direkt, det snackas inte bara utan det går till handling. De har skapat en fantastisk tillit och trygghet hos oss alla. De ser hela tiden möjligheter och de hinder som dyker upp är till för att lösas. De ser utveckling och de vågar se framåt. Dessutom kompletterar de varandra så bra. Jag blir alltid så glad när jag möter dem. Vi skrattar mycket ihop. Och det bästa av allt att en av dem är som jag, nämligen Dramapedagog i botten samt Teaterpedagog och regissör.

Så du som kanske nu får rollen som ledare i ett sammanhang se det som en nystart och våga prata känslor. Det är aldrig för sent att lära sig något nytt eller testa något nytt.

Idag är det nystart även för Teaterkompaniet Connect.

Idag ska vi äntligen träffas efter en alldeles för långt sommaruppehåll, om jag får säga det själv. Som vi har längtat att få börja repa. Vi har fått många nya skådespelare till gruppen. Totalt är det nu åtta skådespelare, en ljus och ljudtekniker, en producent och jag som regissör. Connect växer och det är vi så glada för. I nästa blogginlägg kommer jag berätta närmare om vad för pjäser vi ska repa och vad mer spännande som väntar Teaterkompaniet Connect. Håll utkik!

Önskar er alla läsare en fantastisk höst. Glöm inte bort att varje årstid har sin tjusning. Tänk när de vackra höstfärgerna på träden snart dyker upp. Den klara och friska luften. De mysiga kvällarna med värmeljusen som tindrar i mörkret och skiner upp i varje fönster. Var rädd om er och tillåt er att stanna upp och vila så ni orkar med era bestyr. Återhämtning är den bästa medicinen.

Tack! 🍁🙂

 

 

 

 

 

 

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier