De tittade på mig med stora ögon och log stort! 😀😳

 

Om en stund droppar de in. De tittar på mig med stora ögon och jag ler mitt glada leende mot dem. De ler tillbaka och skrattet för oss samman. De är sex år gamla och de ser så förväntansfulla ut. Barndans är vad som väntar dem i den lilla danssalen. Jag ber föräldrarna att titta på den första gången de har barndans så de vet vad deras barn ska få syssla med. Musiken sätter igång och det är dags att dansa hoppsa-steg och galopp-steg. Bra att kunna skillnaden på dessa steg. Vi skiftar mellan stegmomenten och glädjen är stor. För det är just dessa två stegmoment som de arbetar bort de reflexer som finns kvar i kroppen och som är bra de lossnar. Vi tränar rumsuppfattning, kroppsuppfattning, koordination, rytmik, takt, och att samarbeta. Vilket är ju väldigt viktigt att bli bra på.

Jag blev så överaskad över hur fantastiska de rörde sig till musiken. Hur bra de samarbetade. De lyssnade och härmade mig med sådan fokus och koncentration. Jag kände mig så lycklig helt plötsligt när allt bara stämde och klickade så bra mellan oss. Barndanslektionerna kommer jag att längta till varje fredag. Barnen och jag fick sådan fin ögonkontakt och jag kunde riktigt känna deras förtroende och tillit till mig som ledare. De blev så trygga och avslappnade med mig. Trots att föräldrarna satt på en varsin stol i danslokalen och tittade på oss så var det som om de inte fanns i rummet. Vi var som i en egen dansbubbla och skapade ihop. MAGISKT var det!

När jag umgås med barn och ungdomar så är det som om det endast är dem som jag kan känna mig äkta och sann inför. Att våga plocka fram det lilla barnet vi har inom oss, det krävs mycket mod. Att våga vara liten och sårbar. En underbar känsla. Clownen är expert på att ta fram det lilla barnet inom sig. Själv har jag varit Clown många gånger. Jag skrev under min Dramapedagogutbildning en B-uppsats om just clownen. Den hette: ”Hur jag som Dramapedagog kan använda mig utav clownens förhållningssätt.” Clownen faller, men reser sig alltid upp. Vi speglar oss i clownen. När den snubblar skrattar vi då vi känner igen oss. Vi speglar oss i varandra helt enkelt. När clownen ser ledsen ut känner vi empati. Osv.. Clownen ljuger inte och är helt kravlös. När jag själv tar fram min inre clown och låter barnet inom mig få titta fram är jag verkligen i nuet. Precis som barn är. De är verkligen här och nu. De lever i stunden och tänker inte så mycket vad som härnäst ska ske. Det tar de hand om då. De är äkta individer som vågar vara sanna mot sig själva och andra.

Barn är inte lika ”förstörda” som vi vuxna är”. I en viss ålder har jag märkt att vi helt plötsligt slutar att leka. Då är det helt plötsligt ”pinsamt” t ex att leka med dockor. Men leka är ju den bästa utbildningen och förberedande utbildningen inför vuxenlivet vi kan ge våra barn. Så varför slutar vi leka så som vi gjorde som barn när vi blir vuxna? Att leka när man är vuxen, är ju som att backa tillbaks i tiden. När jag själv leker kan jag nästan återuppleva samma känslor jag hade som barn. I leken händer det så mycket, socialt, språkmässigt, motoriskt, verbalt, kommunikativt med mera. Listan blir jätte lång med vad vi tränar när vi leker. Att fantasin få ta mycket plats är viktigt för mig. Det är i fantasin som jag kan skapa mina egna drömmar i min alldeles egna drömvärld.  I fantasin är allt möjligt. I fantasin kan jag drömma mig bort för ett tag när något känns jobbigt t ex.

I FANTASIN BLIR ALLTING SÅ MYCKET LÄTTARE!

Så du som är vuxen sluta aldrig att leka. Du som är barn och ungdom, fortsätt att leka. Det kommer få dig att se människor och världen med så mycket klarare perspektiv. Då tar ni inte livet på så stort allvar.

LEKA ÄR SOM ATT SKAPA NYA TANKAR OCH IDÉER FÖR ATT BLI EN LYCKLIGARE MÄNNISKA! 😀

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier