Odla vänskap och galenskap! ♥️

I somras for jag upp till Sandviken och besökte min mors gravplats. Staden där jag växte upp. Min mor hette Greta. 

År 2013 förlorade hon kampen mot cancern som tillslut tog hennes liv. Under tre månaders tid tog jag tjänstledigt från mitt jobb och vakade hos henne på sjukhuset varje dag i hennes slutskede. Dessa tre månader blev den viktigaste perioden i mitt liv. En tid vi tog igen det vi hade missat.

Saknaden är obeskrivlig. Jag tänker på min kära mamma varje dag. Vi pratade i telefon flera gånger om dagen, varje dag. Hon gav mig så kloka råd och tips. Vi stod varandra mycket nära. Det mamma sa, så var det. Hon guidade mig genom livet. Utan hennes värme, kärlek och stöd så vet jag inte om jag  hade blivit den jag är idag. Hon har format mig en hel del.

Vi pratade om allt och inget. Våra samtal var långa och djupa. Jag kunde lätta mitt hjärta och gråta i hennes famn när något var jobbigt. När jag sedan flyttade till Skåne pratade vi på telefon väldigt ofta. Jag minns hon inte var så förtjust i att jag skulle flytta så långt söder ut. Hon ville helst jag bodde kvar. Idag kan jag känna att hon hade rätt. Jag hade önskat vi bodde närmare så mina barn hade fått träffa henne oftare. Därför var de tre månader i slutskedet tillsammans med mamma en sådan betydelsefull tid.

Jag saknar att höra hennes röst. Mamma sjöng mycket och spelade piano. Bästa stunderna. Jag minns hur jag och min tvillingbror Marcus precis skulle sova, då mamma satte sig vid pianot och sjöng. Bästa nattningen om ni frågar mig. Vi somnade till hennes sköna stämma till ljuvliga toner.

Idag hade jag önskat få lätta mitt hjärta för henne. Jag har så mycket jag vill berätta. Om min Brasilien-resa, om mina barn som har närmat sig tonåren. Om ALLT helt enkelt. Det har hänt så mycket sedan hon lämnade jordelivet. Inom mig så både ser och hör jag hennes reaktioner och vad hon skulle ge mig för goda råd och tips. Synd jag inte får uppleva det på riktigt. Men när jag blundar hör jag hennes ord som får mig att bli lugn och trygg. Hon finns alltid i mitt hjärta.

Snart är det alla helgons dag. Vi tänder ett ljus vid en gravplats och våra tankar går till de kära som lämnat oss. En fin stund. Tyvärr bor jag för långt bort från min mors grav, men min bror får tända ett ljus istället. Mina tankar kommer jag ha hos henne lite extra mycket på lördag.

  • Tänd ett ljus på lördag!

 

 

 

 

Du är huvudrollen i ditt egna liv! ♥️

foto: Av mig! 

Hösten är här som för mig är tid av nystart. Där nya mål och förväntningar ska uppfyllas. 

Jag vet jag skrivit om detta i ett tidigare inlägg, att hösten är som en nystart i livet, i alla fall tänker jag så. Att efter en lång sommar landa i nya projekt. En tid då jag märker jag ställer krav på mig själv som kanske kan bli svåra att nå upp till. Men jag har med tiden lärt mig att inte sätta så höga krav på mig själv. Jag sänker ribban lite och försöker bara vara i stunden. Det som sker det sker. När det sker så tar jag tag i det då. Nu har jag slutat upp med att oroa mig för saker och ting. Vilket jag hade en tendens i att göra tidigare i mitt liv. Tack vare mina inre kriser och nya insikter hos mig själv har jag lärt mig att det löser sig alltid till slut. Framför allt lärde jag mig det efter mina tre månader i Rio de Janeiro sommaren 2018. Det är klart att jag kan känna oro, men jag har lärt mig att lättare hantera min oro.

Som ni säkert vet är det nedskärningar runt om på Sveriges Kulturskolor. Även på Kulturskolan i Växjö. Eftersom jag har ett vikariat där just nu så är det lite osäkert om jag kan stanna kvar efter jul. Jag vet att mina chefer kommer göra sitt yttersta för att behålla mig kvar. De ska se över lite med tjänster och elevunderlag om de kan få ihop lite timmar. Men de kan inget lova än så länge. Snart vet de och jag hur min framtid kommer att visa sig.

Har jag riktigt otur så blir jag igen arbetslös efter jul. Så om det finns någon arbetsgivare här som arbetar på skola eller någon annan form av undervisning där ni skulle önska att anställa en Dramapedagog med bred och lång erfarenhet, vet ni vart jag finns. Men får jag välja så stannar jag gärna kvar på Kulturskolan i Växjö. En arbetsplats som för mig har varit den bästa hittils i mitt liv. Jag får be till alla gudar som finns och hoppas att det ska bli så bra som möjligt för mig och min familj. Nu vill jag tänka att det ska gå bra, det får inte bli något annat än BRA!

Jag vill tro att det finns en mening med allt, varför saker och ting sker som de gör. Att vi  väljer de vägar och riktningar och fattar de beslut vi tar. När jag lyssnar inåt och på min inre röst så hjälper det mig att våga ta olika beslut. Jag litar på min känsla och låter den visa mig vad som känns rätt för mig. Jag litar på min inre dialog helt enkelt. När jag ställer frågor som, är detta det jag vill göra? Är jag värd detta? Kan jag känna mig hel här? Kommer jag som människa att få växa här och utvecklas som person? Händer det att svaren kommer till mig  och ger mig en klarare bild. Att jag lyssnar på mina behov. Att jag ser till att jag inte trampas på. Att min självrespekt är viktig. Jag vill må bra helt enkelt. Jag vågar att falla och resa mig upp. Det är inte så farligt! Tro mig!

Att våga lyssna inåt och prioritera sig själv tror jag är viktigt. Den som känner dig bäst själv är ju du. Du är huvudrollen i ditt egna liv. Hur vill du att ditt liv ska få blomma? Ett liv där du får vara DU! Jag tänker att vi är olika men vi är också rätt lika varandra också. Vi kan känna samma oro över saker och ting. Vi kan ha varit med om liknande händelser och upplevelser där vi haft exakt samma känsloupplevelse. Det vi alla gör är att vi speglar oss i varandra. Vilket sker naturligt. Vi kan känna igen oss i varandra. Så om sanningen ska fram, varför ska vi då tro att vi är ensamma om allting. När vi egentligen är många fler som känner exakt likadant. Den dagen du tänker så att du inte är ensam med dina funderingar och tankar så vågar du gå din egen väg. Du är inte ENSAM!

Så alla ni som ser hösten som jag och ser den som en ny start på något, kör så det ryker och våga lita på att det blir bra. Eftersom du har lyssnat på din inre röst och litat på din kapacitet så hjälper universum dig att nå ditt mål. Tror jag! ♥️

 

 

 

 

 

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier