Tack för allt kära pappa! ♥️

Vila i frid! ♥️

Onsdagen den 27/11, 2019 somnade min far stillsamt in. Han hade under några år levt med Alzheimer. En fruktansvärd tid för oss anhöriga. Att se sin far liksom tina bort. Nu mot slutet kunde han varken gå, äta eller prata. Han låg mest i sängen och sov. Jag minns den dagen jag hälsade på honom och han mindes inte vem jag var. Det gjorde så ont att se hur min pappa gick in i sin värld, en värld vi anhöriga inte kunde förstå. Men jag minns också hur han ibland kunde föra en konversation med stöd av bilder eller när jag pratade om saker som skett när vi var små, jag och min bror. Han sken mest upp när jag sjöng för honom.

Jag har så fina minnen och stunder med min far som jag bär i mitt hjärta. Jag var verkligen ”pappas flicka!” Vi stod varandra mycket nära. Han har lärt mig så mycket om så mycket. Han var klok och hade så bra tips på saker och ting. Så fort något problem uppstod hade min far ofta svaret på hur det gick att lösa. Han var den personen man vände sig till när problem uppstod. Det var inte bara jag som bad om hjälp, alla omkring honom bad om hjälp när något praktiskt krånglade.

Jag vände mig också till min far när jag inte hade problem. Stunder jag älskade mest av allt var när han berättade om när han var liten. Hans sätt att berätta var magisk. Hans röst var så skön att lyssna på. En riktig radioröst. Jag minns att när han skulle natta mig som barn fick han berätta om när han var liten. Jag valde hellre att lyssna på det än att lyssna på en saga ur en bok.

Pappa var smed, hantverkare och uppfinnare. Det var honom man frågade om man ville låna verktyg, eller om han kunde laga något som hade gått sönder. Han var expert på att laga bilar. Jag minns hur jag hjälpte till att skicka verktyg till honom när han låg under någon bil som vår trasig. Han lärde mig allt om bilar. Vad alla delarna i motorhuven hette osv. När jag var 16 år gammal kunde jag redan köra bil. Jag minns att vi åkte på skogsvägar och övade.

Han har tillverkat så fina ljusstakar av smide. Att se hur han formade och skapade dessa vackra ting var fantastiskt att se. En riktig konstnär och hantverkare. Han gick en kurs på Väterbergs folhögskola i Storvik. En kurs i trä och slöjd. Han har gjort så fina korgar och brödfat av björk. Och askar. Samt fina fodral till sina egengjorda knivar.

Uppfinnaren pappa som löste ett enkelt sätt att använda skjutmått. Verktyget där han svetsade till en liten triangel längst ut. Det gjorde att det gick smidigare att använda verktyget i olika hörn. Han fick patent på detta och livnärde sig ett tag på sin uppfinning. Många företag köpte hans skjutmått. Jag minns hur jag fick paketera dem och sätta på klistermärken med pappas signatur på. Stolt var jag som hade en far som kunde så mycket.

Han var lärare på verktadsteknisk gymnasium i Sandviken. Där var jag ofta och hälsade på. Jag minns den speciella lukten i svets-salarna när eleverna hade svetsat. En lukt jag älskade. Pappa var så snäll som tillät mig och min bror vistas bland alla dessa ”farliga” maskiner. Han hade så klart koll på oss. Han förbjöd oss inte, utan välkomnade oss in i hans arbete.

Pappa var en mycket omtyckt lärare. Han var även en mycket omtyckt vän bland sina kollegor. Det fick jag själv bevittna.

Pappa var mycket  humoristisk, även i slutet av sitt liv. Han hade ofta roliga historier att berätta. Vart vi än var och vem vi än mötte drog han en rolig historia. Jag har än idag undrat vart alla historier han berättade kom ifrån? Han berättade nya varje gång. Fascinerande! Han var helt enkelt bäst på att lätta på stämningen bland människor och få dem att skratta. Vi har skrattat mycket ihop pappa och jag.

Frilufsmänniskan i pappa var stark. Pappa älskade att vara ute i naturen. På vintrarna åkte han långfärdsskridskor och längdskidor. På somrarna seglade han och paddlade kajak. Han  la stora fisknät ute till havs. Att fiska var han expert på. Han visste precis vart han skulle lägga sina fisknät ute på Bottenhavet. Tro mig så rätt han hade då vi ofta fick mycket fisk på näten. Jag minns att vi många gånger fick så mycket fisk att vi fick ge bort en del av fångsten till våra grannar.

När bärsäsongen kom var han i timmar i skogen och plockade bär. Att plocka hjortron var pappas specialite. Han älskade att äta just hjortron. Blåbär lika så. Jag minns när han kom hem från blåbärsplockningen och var alldeles blå kring fingrar och mun. Ett härligt minne.

När jag tänker på min pappa blir jag så varmt i hjärtat mitt. Han var snäll och omtänksam mot alla. Kämslosam och äkta som människa. Skrattade mycket och var ofta glad.

Det var viktigt för honom att saker och ting skulle fungera. Man skulle inte lägga saker åt sidan utan hade man bestämt sig för att göra något så skulle det göras. Inte skjuta upp  på saker och ting. Han var noggrann med det mesta. Han var även noga med att använda tiden på rätt sätt. Han planerade sina dagar genom att skriva på lappar dagens ”att-göra-lista”. Minns dessa lappar så väl. Sedan bockade han av när sakerna var gjorda.

Pappa lekte ofta med mig och min bror. När jag och min tvillingbror var små var pappa vår bästa lekkamrat. Han tillverkade en lådbil och en stor trä-rutschkana till oss. Rutschkanan blev mycket populär bland våra kompisar. Den stod inne i vårt stora lekrum. Den var så stor att den sträckte sig upp till taket. Där var pappa ofta  med oss och lekte.

Lådbilen hade han svetsat ihop. Han lyckades till och med att fixa bromsar på lådbilen. Dessutom älskade han att teckna. Vi hade en lek vi ofta gjorde. Den gick ut på att lista ut vad pappa ritade. Den som först kom på vad det var, den vann. Den leken saknar jag än idag.

Pappa vår kära pappa, som alltid ställde upp för mig och min bror. Inget konstigt i det. Klart att de flesta föräldrar ställer upp för sina barn. Med pappa var det något speciellt. Vi gick alltid före. Jag minns hur han ibland kunde tacka nej till olika saker och valde att prioritera oss. Den bästa kärlekshandlingen någonsin. Det fick mig att känna mig älskad, sedd och viktig.

Det har funnits stunder som har varit mindre bra. Stunder när jag sett min far orolig och stressad. Där jag sett hur han gick in som i en annan värld. Jag kommer inte gå in närmare på det. Vi har alla våra bra och mindre bra stunder i livet. Jag minns hur sårbar och liten han har varit. Dessa stunder gav jag honom all den kärlek jag kunde ge. Idag väljer jag att endast minnas de allra positiva och glada minnen han gett mig. Då vi skrattade tillsammans och gosade. Det finns så oerhört mycket jag skulle kunna berätta om min far. Allt roligt vi gjort tillsammans. Men det ryms inte här.

Nu är jag och min bror föräldralösa. Smärtan att båda mina föräldrar inte finns vid liv längre är obeskrivlig. Jag kan inte med ord beskriva hur ont det gör. Det man är mest rädd för ska hända, att just förlora sina båda föräldrar. Som barn var jag ofta rädd för det.

49 år tillsammans fick vi. År jag är så tacksam för att jag fått. År av så många fina minnen och så mycket kärlek och skratt. Minnen jag kommer plocka fram och le stort.

Vi fick världens bästa mamma och pappa. Föräldrar som valde att adoptera mig och min bror. Det var det bästa beslut de tagit. Tack älskade pappa Sören och mamma Greta för allt ni gett mig och min bror! Saknar er så!

Vila i frid kära pappa! ♥️

Pappa blev 87 år gammal.

 

 

 

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier