Sann vänskap! Jag är livrädd! ❤

Riktig och sann vänskap, att hitta det i vuxen ålder har för mig varit svårt och att behålla vänskapsrelationerna. 

Att flytta till en ny stad ett nytt län där de flesta redan har en trygg vänskapskrets, som de format sedan de var barn och under sin skoltid, kan vara svår att bli insläppt i. Jag undrar av den erfarenhet jag upplevt, om de liksom är redo att släppa in mig? Jag som inte varit med från allra första början? Jag vill tro det. Men ändå känner jag mig utanför och en slags ensamhetskänsla sköljer sig över mig.
Det är nästan lite som att flytta utomlands och försöka förstå varandras olika kulturer och språk. Det är ju en skillnad att växa upp i södra Norrland än att växa upp i Skåne.

Jag minns väl den där gången när vår dotter Elsa föddes och jag skulle besöka en mammagrupp. Jag var nervös och rädd att ingen skulle vilja prata med mig när de fick vetskap om att jag inte klingade samma dialekt som de andra. Att jag kom från en helt annan värld. Jag märkte tydligt hur de tittade med fundersamma blickar på mig när jag klev in bland de andra nyblivna mammorna. Jag log stort, men jag upplevde att jag ingen respons fick. Vem vet, de kanske var lika nervös som jag? Jag gick dit två gånger, men jag kände direkt att jag inte hörde hemma där och bestämde mig för att inte gå dit igen. Det var nog inte dem det var ”fel” på, utan min prestation att försöka passa in. Jag måste ha sett livrädd ut. Självklart måste även dessa nyblivna mammor som redan var nervösa haft svårt att ta in alla nya ansikten. Vi var nog rädda alla. Den där känslan av nervositet när ens barn börjar skrika, att amma offentligt bland främmande människor, att amningen krånglar. Man ville ju inte vara sämre än någon annan. Jag minns hur jag ständigt jämförde mig med de andra nyblivna mammorna. Jag upplevde att de hade bättre hand om sina barn än jag. Det var som de inte hade gjort något annat än fött barn och ammat hela livet. Det var nog inte bästa forumet för mig att finna en vän där i denna stund. Allt fokus var ändå riktat till min dotter.

Jag har insett ett mönster som jag funderar över – jag har svårt att behålla mina vänskapsrelationer vid liv. Det finns dock ett undantag, en väninna står mig mycket nära. Jag talar om en nära vänskapsrelation. Jag hoppas vi kommer stå varandra nära och länge. Så här har det sett ut: jag lär känna någon intressant person. Vi börjar umgås. Sedan så ebbar det ut när jag inte längre driver umgänget. Är man inte två att vårda en vänskap.? Ge och ta!

Det kanske är svårare att hitta en vän som vuxen?

Som sagt, just nu har jag en nära vänskapsrelation men en fantastisk människa. Vilket jag inte haft på länge. Det känns så bra! Vi kan liksom bara se på varandra och samtidigt veta vad den andre tänker på. Ja, ni förstår säkert hur jag menar.
Men jag är samtidigt livrädd att förlora henne. Efter många svek jag upplevt kring vänskap och vänner som slutat att höra av sig, så klart det sätter sina spår. Jag tar det varsamt och det känns bra att hon vet hur jag haft det innan. Hon förstår, och jag känner mig så trygg med henne. Jag vill ändå med min erfarenhet ändå säga att jag tycker det har varit svårt att behålla vänner och hitta sanna vänner i vuxen ålder.

Det är troligen så att många människor – kanske de flesta? – har en fullspäckad vardag med mycket att handskas med och för många finns det kanske inte utrymme för ny vänskap som kräver engagemang för vilket det behövs tid och ork. Många har fullt på det man kan kalla vänkonto och kanske känner att även en fin och positiv ny kontakt inte ryms i livet. Det kan vara en del i förklaringen till varför jag upplever att det inte blir något av nya kontakter.

Att det varit komplicerat under mina tidiga år är sannolikheten att det ska bli svårt även när jag är vuxen. Tror jag!

En annan tanke jag funderar över, handlar om mitt behov av kontakt. Å ena sidan behöver vi, i olika grad och i olika utsträckning, vänner. En kärleksrelation kan sällan uppfylla alla behov vi har och därför blir vänner viktiga. För vissa kommer vänner lätt och för andra är det svårare att hitta och behålla personer som vi tycker mycket om. Det beror på en rad olika saker. Det kan det handla om vår bakgrund och våra tidiga erfarenheter av närhet till andra människor.

Har det kanske varit komplicerat under våra tidiga år är sannolikheten att det ska bli svårt även när vi är vuxna. Har man exempelvis varit mobbad under uppväxten, eller som jag upplevt  utanförskap i vuxen ålder, kan det vara mycket svårt att lita på andra och att de vill en gott. Man drar sig lätt undan andra människor och känner sig rädd och osäker. Ibland vet man inte ens vad ens tillbakadragande beror på.

Jag tänker att, ju mer man förstår av sin bakgrund och de svårigheter som funnits där desto lättare har man att förstå ens försvar mot rädsla och vad den innebär. Det i sin tur leder till att man kan bli mer medveten och börja skilja ut vad som är nu och då. Man kan så småningom reagera på andra sätt än man reflexmässigt gör.

Vänskap förväntas fungera utifrån en ömsesidighet. Känns något fel är det bra att prata med varandra, men krav kan vara känsligt. Man ska förstås inte hålla till godo med en haltande vänskapsrelation utan en balans mellan bådas behov är viktigt.

Jag önskar mig nu bara en sak i livet, att hitta en balans i mig själv och att jag kan bli lite snällare, både mot mig själv och andra.

Tack, du som vill vara min vän och tack för att jag får vara just din vän! ❤

Teaterkompaniet Connect lockar skådespelare! 🎭

Vi är så glada att få berätta att vi har lockat till oss fler amatörskådespelare till vårt teaterkompani Connect! Här kommer jag nu presentera våra fyra nya deltagare. Som grupp är vi nu totalt nio medlemmar. Åtta proffsiga amatörskådespelare samt en ljustekniker/scenmästare, vid namn Conny Åhs.

Låt mig först presentera Olivia Johansson 15 år.

Olivia började på drama/teater år 2013 då hon var 9 år gammal.

År 2014 då jag fick äran att få ha henne som teaterelev upptäckte jag snabbt att Olivia var en talang. Hon stack ut och jag förstod direkt att Olivia kan gå långt. Hennes scennärvaro och hennes sätt att våga visa sig sårbar på scen fick mig att se det där lilla extra som är unikt för någon som är så ung att hantera så skickligt på scen. En fantastisk scennärvaro.

När Olivia var tio år gammal 2014 gav jag henne rollen som mamma i pjäsen, ”Lilla O Klåfingerdagen”. Det var Olivias första pjäs.
Under den tiden repade vi även med pjäsen ’Pelle svanslös” då jag gav henne rollen som Maja Gräddnos. En roll hon blomstrade i. Båda pjäserna sattes upp på Kulturhuset i Hässleholm.

År 2016 när jag skulle sätta upp pjäsen ”Katitzi” var det självklart för mig att välja Olivia att spela huvudrollen som Katitzi. Hon fick verkligen alla i publiken att tappa hakan när de fick se henne agera. Jag själv hamnade nästan i en chock! Det blev tio fullsatta föreställningar på Kulturhuset i Hässleholm.

Olivia började sjunga i kör när hon var sex år. När hon blev äldre fick hon fler solouppdrag och chans att utveckla sin sångröst. År 2018 började hon ta solosångs-lektioner då kören lades ner.

Detta är Olivas egna ord om vad teater betyder för henne: ”För mig är teater som magi eller vackra sagor. Som tar mig till platser jag annars aldrig skulle veta fanns. Låta mig möta människor jag aldrig träffat och får mig att se värden från andra perspektiv. Och jag älskar att få dela det på scen inför en publik”.

Olivia kommer nu till hösten repetera rollen som Kristin i pjäsen ”Fröken Julie!” av Strindberg. Jag kommer vid ett senare tillfälle berätta mer om hennes rollkaraktär Kristin.

Olivia Johansson är en skådespelare jag varmt vill rekommendera er att se på scen.

 

Det är en en ära för oss att få med  Pebbles Hörberg, 23 år. Hon arbetar som lärare och musiker.

Pebbles började spela teater vid ung ålder men slutade pga musiken tog mer plats.

En gång i tiden var hon min danselev i fem år. Dansen fanns i kroppen. Så fort musiken sattes igång började Pebbles att dansa. Det kom så naturligt.

Under gymnasiet var hon med i uppsättningen ”The Great Gatsby” på Dunkers i Helsingborg, där hon koreogaferade, sjöng och skådespelade. Detta var året 2015.

Pebbles har ju en talang till. Hon är en fantastisk sångerska, precis som hennes mor Lotta Hörberg som är en mycket efterfrågad sångerska.

Pebbles har sjungit när Hässleholm firade 100år. Hon sjöng under innebandy VM. Coachat Hässleholms officiella luciatåg. Hon leder körer inom JoyVoice, Light Of Day galan med musiker från E-street band.

Detta är Pebbles egna ord vad teater betyder för henne: ”Att skådespela ligger mig nära hjärtat och varje gång jag står på scen och sjunger så är det en ny teater. Älskar att få leva ut, gå ifrån mig själv och ta in andra roller.”

I höst kommer Pebbles repa i en komedi som heter ”Snart kommer tiden” av Line Knutzon.
Där får hon använda sin härliga humor på ett naturligt sätt. Pebbles får man inte missa att se. Hon kan överraska!

Det är med stor glädje och lycka, men framförallt en ära för oss i Connect att ha Birgitta Lowėn till vår grupp. Birgitta som kallas ”Biggan”har en lång erfarenhet som amatörskådespelare.

1989 började Birgitta med revy, det spelade hon sen i ca 20 år.
1999 började hon med teater, då iHeTs.
Där var hon med i ganska många uppsättningar.
2007 producerade hon sin älskade monolog ”Man är trött”, som hon redan hunnit sätta upp 50 ggr.
2008 började hon med standup.

Hon har gått på workshops ett antal ggr i teater, för att vidareutveckla sig.

Produktioner som Birgitta medverkat i genom åren:
2012 ”Alla vill bli miljonär” av Annie Hultén
2012 ”Graven under granen” av Jan Bäcklin
2011 ”Män är från mars, kvinnor är från vettet av Jacke Sjödin
2009 Musikalen ”Cabarét” Roll: Fraulein Schneider, regi: Bengt Larsson, producent: Goodshow AB
2008 ”Revisorn” av Nikolaj Gogol. Roll: Borgmästarens hustru, regi: Bengt Larsson & Bodil Mårtensson
2007 ”Sängkammarfars” av Alan Ayckborn. Roll: Kate, regi: Bengt Larsson
2006 ”En fröjdefull” av Alan Ayckborn. Roll: Rachel, regi: Bengt Larsson
2005 ”La Strada del Amore” av Staffan Göthe. Roll: Sundin, regi: Bengt Larsson
2005 ”Dear Dolly” av Mary Lou Ward . Roll: Cecilia, regi: Henrik Bergkvist.
2004 ”Människor i solen” av Jonas Gardell. Roll: Siv, regi: Bengt Larsson
2003 ”Tanter” Roll: Elsa, regi: Gustav Carlsson
1999 ”Är du inte riktigt fisk” av John Chapman & Dave Freedom. Roll: Cicci, regi: Jim Nilsson
1998 ”Änkeman Jarl” av Wilhelm Moberg. Roll: Hilma, regi: Ulrika Mickels-Nord

Lite mer……
2006 Filminspelning. ”Itzhaks Julevangelium” av Hipp Hipp. Roll: Görans kusin. Producent Anagram AB

Och lite revyer också……
Där hon varit med i olika sketcher och sångnummer
2010 Finjarevyn
2009 Hässleholmsrevyn
2005-2008 Finjarevyn
2001-2002 Hässleholmsrevyn
19990-1999 Finjarevyn och Hässleholmsrevyn

Och Birgittas egna produktion!
2007 producerade hon: ”Man är trött”, en tidlös monolog som hon fortfarande turnerar med.
En regissörs dröm – det är jag!

Detta är Birgittas egna ord om vad teater betyder för henne:
”Jag fullkomligt älskar att stå på scen. Att få förmedla känslor, tankar som publiken kan känna igen sig i.
För mig är teater att sprida glädje, att få publiken att känna – ”men det där är ju jag, så tänker och känner jag.” Både glädje, sorg bör förmedlas. För det är det vi består av, och båda behövs.
Jag vill aldrig sluta att spela teater, det är mitt liv!”

I höst kommer Birgitta repa två pjäser i Connect.
Pjäsen, ”Varför kommer aldrig Pohlman av Gunilla Abrahamsson samt komedin ”Snart kommer tiden av Line Knutzon.

Birgitta Lowén som med sin långa erfarenhet och med sitt fantastiska skådespeleri, är en person man inte ska missa att se på scen. Hon har en otrolig förmåga att fånga publiken. Att se Birgitta på scen är som att se en skådespelare på en dramatenscen.

Låt mig till sist presentera vår fjärde nya skådespelare i teaterkompaniet Connect. Han heter Torbjörn Arvidsson. Född i Landskrona och uppvuxen i Bjärnum och Önnarp Röke.

Torbjörn började tidigt arbeta i familjens fotoaffär i Bjärnum som sjuåring.

I skolan gillade han att ”spexa” på skolans roliga timmar. Som barn var han samtidigt väldigt blyg.
Trots sin blyghet framträdde han som 7-åring på ”Roffes Hörna” på NTO i Bjärnum.

Han började lära sig spela gitarr i femman efter att ha tjatat till sig en skönhetsfels-gitarr från Bjärtons fabrik i Bjärnum.

Torbjörn har under en period varit med i olika musikgrupper som spelat visor, dansmusik, covers, Rock, country och progg.

Han har varit medlem i Casinogängets crew sedan 1990 – orkester 90-91 dekor och rekvisita.

På fritidspedagogutbildningen i Växjö utvecklade han sin kreativa sida hos dramaläraren Anita Lindvåg. Hon inspirerade honom och han förstod att drama var bra för honom och också för andra.

Han bestämde sig sedan för att starta upp en teatergrupp i SSU-Crater i Bjärnum i början på 1980-talet. Det blev mest dramaövningar och repetitioner med en pjäs om Nicaragua av Annette Kullenberg som aldrig kom till spel.

Torbjörn var också med som en av ledarna i ett dramaprojekt med Perrong 23-medlemmar under ett år kring 1986 som ”bara” blev ett par studiecirklar.

Det var en kollega som fick honom att ta steget att prova på teater.
Det gick väldigt bra då han fick bra recesioner för sitt ”skådespel”.

Detta är vad Torbjörn har medverkat i som skådespelare. Det är en lång meritlista:

2006 mars Blå Salongen Hässleholm kulturhus
”Regeln och undantaget” Berthold Brecht
Roll: vägvisaren
Regi Kristina Runklint.

2006 juli Utomhus Hembygdsparkens Café
”Lördagskväll” av Vilhelm Moberg
Roll: Bonden Alfred
regi: Dennis Wennerberg

2007 Sommarteater Hembygdsparkens Café
”Alla tjuvar kommer inte för att stjäla! av Dario Fo
Roll: ”Mannen”
regi: Pelle Svensson

2007-2008 Julkomedi Röda salongen Hässleholm Kulturhus
”Sänglammarfars av AlanAyckbourns
Roll: Nick (med ryggskott)
regi Bengt Larsson

2014 April Hets Lokal
”En löskekarl” av Vilhelm Moberg
Roll: Bonden Linus
Regi: Kristina Runklint

2014 September HeTS lokal
”Marknadsafton” Av Vilhelm Moberg
Roll: fjärdingsman Rapp
Regi: Kristina Runklint

Deltagit i HeTs Stadsvandringar sedan 2014 -2018

Samt några ”huvudroller” i lokala kortfilmer
Kortilm 2013″ I vansinnets gap” Zoran Stancovic Magnus Bergman manus & Regi
Kortilm 2016 ”A few words” Zoran Stancovic manus & Regi

2019 februari Tyringef Museum
Rappakalja med Tyringerevyn
div roller och sång.

Sommarkursen i Chubbuck-teknik 9- 13 juli 2018

Detta är Torbjörns egna ord vad teater betyder för honom: ”Det är ju något speciellt att få agera tillsammans med andra inför publik. Det liksom lösgör känslor och kan också ge djupare förståelser för både sig själv och andra.”

I höst ska Torbjörn tillsammans med Birgitta Lowėn repetera pjäsen ”Varför kommer aldrig Pohlman” av Gunilla Abrahamsson.

Det ska bli jätte spännande att arbeta tillsammans med Torbjörn och Birgitta.
Jag som regissör har länge drömt om att få regissera vuxna etablerade och kunniga amatörskådespelare. Dessa två skådespelare är jag helt övertygad om kommer tillsammans överraska både mig och publiken.
Jag är så tacksam och glad att just dessa två vill vara med i vårt Teaterkompani Connect. Nu består gruppen av åtta proffsiga amatörskådespelare.
Helt fantastiskt!

I höst repar vi det ryker.
Håll utkik när våra tre pjäser ska sättas upp.

Dessa pjäser är:
1.”Fröken Julie” av Strindberg.
2.”Snart kommer tiden” av Line Knutzon.
3.”Varför kommer aldrig Pohlman?” av Gunilla Abrahamsson.

Vi i teaterkompaniet Connect vill hälsa er varmt välkomna till våra teaterföreställningar som vi kommer framföra våren 2020. Håll utkik! 

Bästa platsen på jorden! ⛵

”Bästa platsen på jorden”, sa jag när mina kompisar frågade mig vart jag skulle tillbringa min sommar. Dagen efter skolavslutningen packade vi bilen full och for raka vägen upp till vårt sommarställe i Hälsingland. Där mina föräldrar på 50/60-talet byggde helt själva en sommarstuga vid Bottenhavet. Stället heter Hornslandet/Storsand-Lakbäck i Hudiksvall.

Jag och min bror var ett år gamla första gången vi satte ner våra fötter i stugans trälackade och finslipta golv. Sedan dess har jag varje sommar tillbringat mina sommarlov där. På Hornslandet i Hudiksvall. Förutom de gångern jag födde våra barn, då de båda är födda på sommaren. Och när jag vid två somrar tillbringade min semester i Rio de Janeiro.

Storsand är mitt andra hem. När mina klasskompisar åkte utomlands på sommarloven var jag på världens bästa plats på jorden. Det kunde jag ”skryta” med. Jag hade inget behov av att resa utomlands. Att vara på denna plats var för mig helt underbart. Det var alltid så soligt och varmt i havet. Jag och min bror var som fiskar i vattnet, berättade min kära mor. Vi var mer under havsytan än över. Jag minns aldrig att det regnade. Eller så vill jag bara minnas de härliga dagarna när solen sken och jag och mina sommarkompisar badade i havet. När vi inte badade fångade vi grodyngel i den bäck som låg intill havet.

Jag har så härliga sommarminnen att dela med mig utav, men ska jag skriva ner alla dom då hade jag fått skriva en hel bok. Minnen jag samlat på mig har på ett sett format mig som person. När jag är här känner jag mig hel som människa. Här vet jag vem jag är och här trivs jag allra bäst. Det var ju på denna plats jag på ett sätt ”föddes”. Så fort jag kommer hit blir jag så lugn i själen. Här finns ingen stress. Här är jag ett med naturen. Havet, stranden, stigarna, stenåsen, och skogen.

Allting smakar så extra gott här. Som barn följde jag och min bror alltid med pappa när han och grannen Karl-Olov skulle lägga fisknät. Det var oftast siknät och strömmingsnät. Pappa visste exakt vilka ställen på havet där vi skulle få stor fiskfångst. Så rätt han hade. Dagen efter tidigt på morgonen innan alla djur hade vaknat tog vi båten ut till näten. De var lätt att hitta stället vi lagt fisknäten som vi la kvällen innan, då de var märkta med en orangefärgad boj från ende till ende. På bojen stod pappas namn och telefonnumer. Karl-Olov, vår granne rodde båten medan pappa drog upp näten. Så fort det liksom glänste till i nätet, förstod vi att det var en fisk som var påväg upp mot båtens kant. Den som var full av fiskfjäll. Varje gång vi drog upp fisken sprattlade den och jag minns hur pappa var så skicklig på att få loss fisken som hade trasslat in sig i nätet. Vi tjoade av glädje och glädjen var stor. När vi kom hem rensade mamma fisken. Hon var bäst på det. All fiskräns fick fiskmåsarna äta upp. Jag minns att som barn och även i tonåren åt jag och min bror varje sommar fisk flera gånger i veckan. Mamma var expert på göra just goda fiskrätter. Saknar så hennes goda mat. Idag fiskar vi inte lika ofta. Men blir det tillfälle så ska vi självklart ut med båten och lägga pappas siknät. Maten smakar något speciellt här. Kan det vara vattnet tro eller är det minnena som barn som sitter i mina smaklökar? Gott är det i alla fall!

Havet och jag har gjort och gör så mycket roligt tillsammans. Som barn seglade jag och min bror i vår optimistjolle som vi fick av pappa när vi var nio år gamla. Jag minns hur jag och mina sommarkompisar seglade ikapp på havet. Som tonåring övergick seglingen till att segla vindsurfing. Och det bästa av allt var när vi fick våra första vattenskidor. Jag älskade att ligga bakom pappas båt och lyssna på båtmotorns brummande läte. Medan jag flöt på rygg i vattnet med båtlinan mellan benen och försökte få linan att lika helt rak på vattenytan och samtidigt få vattenskidorna att ligga stilla. Jag krampaktikt höll i handtaget. När han väl gasade på flög jag upp och lyckades efter några försök stå rakt upp på vattenskidorna. Jag var ett med havsytan. En underbar känsla!

Att växa upp vid vårt smultronställe påminner mycket om filmen ”Vi på Saltkråkan!” Ja, det är nog så jag kan beskriva det. Då förstår ni kanske vilka härliga somrar jag fått tillbringa som barn. Idag är det våra barn som får uppleva detsamma.

Idag paddlar jag havskajak. Då är jag nära havsytan och bara är. Att vakna en tidig morgon och havet ligger helt stilla. Inte en havsbris syns till. Havet är liksom som en spegel. Att paddla då är magiskt. Här ser ni mig på bilden en tidig morgon när havet är som en spegel.

Jag ska nu bara fånga dagarna och ta vara på lugnet. Jag har haft en jobbig tid som har fått mig att må si så där. Därför ska jag nu bara läka och återhämta mig. Då finns det ingen annan bättre plats att göra det på, nämligen världens bästa plats på jorden. Önskar er alla läsare en riktigt härlig sommar med mycket sol och bad. Massor av god glass härliga skratt. Glöm nu inte att samla på fina sommarminnen som ni i höstrusket kan plocka fram.

GLAD SOMMAR! ⛱⛵🌊🌞😎🍦

 

 

 

 

 

 

 

Startar eget! 😀👍

Nu är det dags för mig att ta ett nytt steg i livet. Jag är på väg att bli egen företagare!

Det stämmer! Under min tid som Dramapedagog och Danshandledare på Kulturskolan i Hässleholm besökte jag skolor runt om i kommunen och bjöd på dans och drama. Det blev mycket uppskattat. Än idag kan lärare ringa upp mig och fråga om jag vill komma. Tyvärr måste jag tacka nej eftersom jag inte är kvar på Kulturskolan.

Plötsligt en dag blir jag uppringd av en lärare. Hon ber mig komma ut till hennes klass för att arbeta med förebyggande mobbning. Jag berättar att jag inte kan komma, osv… ”Maria, varför startar du inte eget?” Säger hon och jag hör hur seriös hon låter.

Hon kunde inte sagt det bättre. Det är ju det jag ska, starta ett eget företag och arbeta som frilansande Dramapedagog. Jag tog tag i saken direkt. Nu har jag kommit så långt i min process att en hemsida är på gång. Återkommer när den blir klar.

-DramaKlimat- är namnet på mitt företag. Namnet är registrerat så nu är det bara att köra. Just nu är det hemsidan jag väntar på.

Skapande skola! Jag finns redan nu med som frilansande Dramapedagog i kommunens Skapande skola projekt. Kulturrådet har godkänt mig så jag är behörig att få vara med där. Man måste alltså ha en utbildning som stämmer överens med deras kreterier. Eftersom jag är Auktoriserad Dramapedagog och är med i RAD= Riksförbundet Auktoriserade Drama-pedagoger så har Kulturrådet godkänt mig. Jag uppfyller deras kreterier helt enkelt.

Redan nu kan lärare runt om i kommunen boka in mig. Så du som är lärare och har en önskan om att få ha pedagogisk drama eller är nyfiken att använda estetiska läroprocesser som metod i din klass så är du så varmt välkommen att höra av dig till mig genom Skapande skola. All info har nu skickats ut till alla skolor. Så gå in under ”Skapande skola” så hittar ni mig där.

Drama passar alla, stora som små. Många tror att det är teater jag bjuder på. Men det är det inte. Drama och teater är helt två skilda ämnen. Genom drama som är upplevelsena pedagogik kan jag ge elever och lärare verktyg att möta varandra och ge trygghet i en grupp. Genom drama finns inga rätt och fel, utan bara annorlunda sätt att se saker och ting på. Genom drama får deltagarna lära sig att vi kan tycka olika och att det är helt okej. Genom drama uppleva och känna respekt. Genom drama lär vi oss känna oss själva och i gemenskap med andra. Jag kommer till grupper där allt redan fungerar bra i grupperna, men där drama öppnar upp ögonen och ger nya glasögon att se varandra och världen på. Där är drama mer som ett förebyggande syfte. Förebyggande mobbning där drama används som metod för att lösa den problematiken och se till att ingen mobbning uppstår. Jag kommer också till grupper där kanske det uppstår mycket konflikter, samt mobbning. Jag kommer också till grupper där lärare önskar få redskap för att skapa en bättre dynamik i gruppen och skapa en lättare relation mellan lärare och elever. Eller för dem som önskar få in drama som en estetisk läroprocess, som t ex läsa om ”Gustav Vasa” genom drama eller lära sig matematik genom drama. Många olika ämnen kan ansluta sig till ämnet drama för att lättare ta in och förstå.

Drama är nutidens pedagogik. Hade det funnits drama på schemat som ett obligatoriskt ämne hade arbetsklimatet varit en helt annan. Dramapedagoger på skolor runt om i Sverige, hade helt klart lockat fler lärare till skolans värld. Där lärarna kan få en kollega som tar hand om det som inte lärarna hinner med idag, när de ska dokumentera jämt och ständigt. Vi kan vara den förlängda armen.

Lärarna har varit så tacksamma när jag kommit till deras klasser och fått eleverna att se varandra med nya ögon. Där de fått prova på hur respekt bygger upp förtroende mellan lärare och elever. Jag måste uppleva för att förstå. Då går kunskapen lättare in. Lärarna får också nya sätt att se gruppen. Vi pedagoger med olika sätt att arbeta behöver varandra.

Vill ni boka mig?  Hör då av er på min mejladress : dansmaria70@hotmail.com

Eller kolla med dem som har ansvar för Skapande skola på er skola så hittar ni all min info där. Där beskriver jag mer exakt vad det är jag gör. Där kan ni också läsa vad för övningar jag erbjuder inom drama.

Vill du som lärare ge dina elever ett annat sätt att se varandra på, där respekt för varandra finns. Där attityd och språkbruk förändras till det bättre, där arbetsklimatet blir lugnare, där försiktiga elever vågar ta mer plats, eller de som tar mycket plats får lära sig att ta mycket plats på ”rätt sätt”. Där alla får känna sig lika viktiga och sedda. Där du som lärare kan få nya tips och råd kring olika ledarstilar. Tveka då inte att höra av er!

Vad är då Skapande Skola? Statsbidraget Skapande skola ska stärka samverkan mellan skolan och det professionella kulturlivet. Målet är att eleverna ska få tillgång till kulturens alla uttrycksformer och att deras möjligheter till eget skapande ökar.  Skapande skola utgör ett komplement till skolornas egen kulturbudget.

Alla barn och unga har rätt att få ta del av professionell och kvalitativ konst och kultur, som vidgar deras vyer, ger perspektiv och förståelse för världen de lever i. På så sätt kan de påverka och förändra sina och andras levnadsvillkor. De ska inspireras till och ges möjligheter att uttrycka sina tankar genom kultur och konst.

I år riktar sig Skapande Skola även till förskolor. Nu kan personal inom förskolan ansöka bidrag och låta en kulturarbetare komma. Som t ex jag och ha drama för förskolebarn. Det är nytt för i år.

 

Företaget -DramaKlimat- Där kan ni också boka in mig som föreläsare. Jag föreläser om konflikthantering och ledarskap, genom drama. Så håll utkik, snart kommer jag visa länken till mitt företag när hemsidan blivit klar.

Vi hörs! 😀👍

 

 

 

 

 

 

 

 

Succé! 👏👏👏👏

Pjäsen Drottning Sophia Del III – Fångens testamente som Marcus Enochsson har skrivit, är nu över! Efter fyra föreställningar på Kulturhuset i Hässleholm så vill vi i Teaterkompaniet Connect tacka alla ni som kom och tittade och stöttade oss som teatergrupp. Ni stöttade inte bara oss utan ni stöttade även kulturen i vår stad. Tack till all personal på Kulturhuset som tog hand om oss och fick oss att trivas. Vår ljus och ljud-tekniker var så professionella och trevliga och lättsamma att jobba med. Tusen Tack!

Vår resa har inte varit den lättaste. När vi fick manuset första gången var tanken att någon skulle gestalta ”Drottning Sophia”. Hon skulle finnas med i pjäsen som en karaktär. Jag valde snabbt ut en skådespelare som skulle spela rollen som ”Sophia”. När manuset var klart upptäckte vi att manusförfattaren tänkt om och valt att rollen som ”Drottning Sophia” inte alls skulle gestaltas av någon skådespelare. Vi tog oss an manuset ändå då vi var så inställda på att sätta upp pjäsen. Då upptäckte vi att manuset inte riktigt var skrivet för en teaterscen, utan det var skrivet mer som ett filmmanus. Vi hade svårt att förstå allas roller och syfte, samt vad för relationer vi skulle ha mellan oss. Manusförfattaren hade inte utgått från Konstantin Stanislavskijs kända V-metod då man ställer frågor som börjar på bokstaven V. Frågor som: Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? Vilken relation har jag till de andra? Vad har jag gjort innan? Osv…

Om man som manusförfattare och även som skådespelare utgår från Stanislavskijs kända V-metod, när man ställer frågor som börjar på bokstaven V, blir det lättare att arbeta med karaktärernas uppbyggnad. Det blir desto lättare att utveckla sin rollkaraktär och förstå varandras relationer. Vilket såklart är mycket viktigt. Den biten var tyvärr otydlig.

Manuset fick igen skrivas om och förtydligas. Vilket Marcus förstod och skrev om. Sedan fick vi ett nytt manus att ta oss an, vilket gjorde att vår tid blev knapp. Allt blev som förskjutet. Vi hade fortfarande lite svårt att förstå rollkaraktärernas relationer och det var många namn som dök upp i pjäsen, som vi inte förstod vad de hade för relationer mellan varandra. Vilket förvirrade oss. Vi frågade Marcus om det var okej att vi fick ändra lite i manuset, och förtydliga vissa repliker, vilket vi fick. Vi  försökte göra det till det allra bästa för oss alla. Vi fick helt enkelt repa extra på helger och sena kvällar för att hinna ikapp den tiden vi förlorade då manusförfattaren fick skiva om.

Med tiden började vi sakteliga hitta den ”röda tråden” i handlingen och karaktärerna blev allt tydligare. Jag valde i de tunga momenten med mycket text där texten var svår att ta in och kanske svår att förstå för en publik som är ovan att se teater, där valde jag att lägga in komik. Samt en tydlig rollkaraktär som gestaltades som ”osynlig” radioreporter fick förtydliga vad som skedde endast genom en radioröst. Där hade Marcus vår manusförfattare gjort ett fantastiskt jobb när vi bad honom i all hast igen förtydliga manuset och skriva små radioinlägg som kunde guida publiken genom handlingen.

Tillslut närmade vi oss premiären och det var nog då som vi alla kände att vi kunde landa och ta till oss manuset på allra bästa sätt. När all regi var satt och karaktärerna hade en tydligare bild var det bara att köra.

Våra långa repetitioner och alla de helger vi repat var verkligen så värda när vi nu tänker tillbaka. Tack vare det kände sig alla skådespelare så trygga och säkra när det väl var dags för premiär. De var så väl förberedda. All regi satt säkert i var och en. De njöt på scen. Man riktigt såg hur de älskade spela teater ihop. De spelade så professionellt. Jag törs nu kalla dem för professionella amatörskådespelare. Helt klart!

Publiken reste sig upp och applåderade. Det är nog det bästa betyget man kan få. Så trots vår tuffa resa med otydligheter och en manusförfattare som fick kämpa lite extra med manuset, så blev det tillslut väldigt BRA! Jag tror Marcus Enochsson har lärt sig massor på vår resa. Även vi! Det blev succé tillslut!

Nu väntas nya utmaningar för teaterkompaniet Connect. Redan nästa vecka ska vi besluta oss för ett nytt manus. Troligtvis blir det något av Strindberg, vilket hade varit spännande. Vad det blir får jag återkomma med senare. Håll utkik. I höst intar vi scen igen!

Här ser ni två bilder från vårt genrep:

Tack vår manusförfattare Marcus Enochsson som tog sig till vår önskan och finslipade manuset då vi hade svårt att förstå karaktärernas relationer med varandra och gjorde så handlingen blev enklare. Som även tillät oss att ändra på vissa repliker och ändra på vissa stycken. Tack för att du har haft tålamod med mig som regissör. Jag vet att vi har lärt oss massor av varandra. Tack för att du erbjöd oss i Teaterkompaniet Connect att sätta upp Drottning Sophia Del III – Fångens testamente för publik. Detta blev vår första teaterproduktion tillsammans som nybliven teatergrupp. Vi i Connect vill önska dig Marcus Enochsson all lycka till i fortsättningen som manusförfattare inom film och teater.

 

* Konstantin Sergejevitj Stanislavskij, född 17 januari 1863 i Moskva, död 7 augusti 1938 i Moskva, var en rysk skådespelare och teaterdirektör. Stanislavskij räknas som en av teaterhistoriens ledande teoretiker och var en av grundarna av Konstnärliga teatern i Moskva.

 

 

 

 

Min PTSD har förändrat mig! 😔

PTSD

PTSD är ett posttraumatiskt stressyndrom. Det är ett tillstånd som kan uppstå efter att en person har upplevt eller bevittnat en traumatisk händelse, med hot om död, allvarlig skada eller sexuella övergrepp. Man behöver alltså inte själv ha upplevt den traumatiska händelsen. Man kan ha bevittnat eller hört om händelsen.

Återupplevelser

PTSD har fyra kriterier. För det första måste man ha återupplevelser av den traumatiska händelsen. Det kan vara påträngande minnen, filmer som spelas upp i huvudet, mardrömmar eller flashbacks.

Undvikande

Det andra kriteriet för PTSD är undvikande. Man vill undvika plågsamma minnen, det kan man göra genom att ständigt vara igång. Så länge man är upptagen behöver man inte tänka, men på kvällen och natten kommer minnen som ovälkomna gäster på besök.

Negativa tankar

Grubblande, skuld och skamkänslor tillhör det tredje kriteriet för PTSD, dessa kallas ’negativa tankar och nedstämdhet’. Många kvinnor som har varit med om ett övergrepp är väldigt självkritiska och tycker att de är värdelösa, dumma, äckliga eller fula. En del kvinnor tycker det är deras eget fel och lägger skulden på sig själva.

Överspändhet

Det fjärde och sista kriteriet för PTSD är överspändhet. Kroppen är 24 timmar om dagen på sin vakt och får ingen paus. Man skräms väldigt lätt och reagerar mycket starkare än vad som skulle passa vid en given situation. Man blir väldigt irriterad och arg och skäms efteråt. Man har ingen kontroll över sina reaktionsmönster.

Jag har fått diagnosen PTSD, posttraumatisk stress-syndrom efter att ha varit utsatt för olika traumatiska händelser. Händelser som jag under en lång tid har förträngt.
Nu kan min hjärna inte längre samla på sig mer situationer där jag igen får uppleva mig kränkt, hotad, mobbad och utanför. Situationer där jag inte tas på allvar och där man inte visar mig respekt. Situationer där jag blir förminskad och oviktig. Situationer där jag blivit utsatt för sexuella ofredanden.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst kring det jag varit med om, men jag klarar inte det just nu.

Jag är absolut inte den Maria jag var innan.
Idag är det ansträngande för mig att vistas i miljöer där det samlas mycket folk. Att bara handla på ICA är ångestladdat för mig.
Bland människor jag känner mig trygg med och känner väl, där går det bättre.
Jag litar inte på någon längre. Inte ens på mig själv.
Så fort någon tittar på mig, som jag då inte känner tror jag personen vill mig illa.
Jag har tyvärr inga glada upplevelser att dela med mig av från min tid på Kulturskolan i Hässleholm. Tro mig, den dagen jag är redo och har läkt mina sår ska ni få höra hela sanningen bakom denna fasad.
Just nu klarar inte jag längre av att se byggnaden. Mina flashbacks är för starka. Jag klarar inte av att träffa på mina fd kollegor. Vissa av dem saknar jag väldigt mycket, speciellt de jag kom nära. Mardrömmar och fruktansvärda ångestattacker sköljer sig över mig när minnena väcks till liv. För att slippa det försöker jag undvika allt som gör mig påmind.

Nu går jag i terapi och jag hoppas det ska hjälpa mig. Egentligen borde det inte vara jag som borde gå i terapi, utan de som utsatt mig för de situstioner jag blivit utsatt för. Jag tror att det som har hänt visar sig sedan i Karma på något vis.

  • Innan jag avslutar denna text vill jag tacka mina närmsta och mest betydelsefulla vänner jag har omkring mig i livet just nu. Förutom min familj såklart.

Tack, mina närmsta och mest älskade vänner, Hanna Torkelsson, Hanna Pohl, Maria Nilsson för att ni alltid har tid att lyssna och för att ni alltid får mig att känna mig trygg, sedd och viktig! Utan er hade jag inte orkat med livet just nu! ❤

 

Marcus Enochsson, vår manusförfattare! 🎭

Låt mig få presentera vår manusförfattare Marcus Enochsson som skrivit pjäsen, ”Drottning Sophia Del III – Fångens testamente. Premiär den 18/5. Pjäsen framförs av Teaterkompaniet Connect som består av fem amatörteater-skådespelare.

Regissör: Maria Lundin Enetjärn 

 

Som projektarbete under sista året på gymnasiet skrev Marcus en musikal med titeln Drömmar i färg – och vitt pulver. Marcus bildade, tillsammans med några vänner från Hässleholms Kulturskola, kulturföreningen Flygande Fåtöljen, som satte upp den här musikalen i maj 2013. Därefter har Flygande Fåtöljen bland annat satt upp revyer, och här har Marcus medverkat både på och bakom scen.

Sedan 2011 har Marcus varit engagerad som skådespelare i teaterföreningen Kuppmakarna. 2016 spelade han huvudrollen som Lars Wivallius i pjäsen ”Den sanna kärlekssagan på Björkeberga” (manus av Lars-Åke Ljungdahl, regi av Sonja Gube). Marcus regisserade Kuppmakarnas senaste produktion ”Kärleksört” (manus av L.Å. Ljungdahl) och kommer även regissera deras sommarproduktion ”Trollpengar” (manus av L.Å. Ljungdahl) med premiär den 16 augusti 2019. Marcus har också regisserat två produktioner åt Teater Immeln, nu senast ”Neringens Bok” (2018, manus av Lena Pearson).

Marcus har ett stort intresse för att skriva, och uppskattar också den akademiska genren. 2018 skrev han sin kandidatuppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap, med titeln ”Vilken konfatyp är du? Den postmoderna kyrkan i ett individualiserat samhälle”. Uppsatsen fick högsta betyg och valdes ut som FEA-uppsats (Förtjänstfulla Examensarbeten) och finns således publicerad som vetenskaplig rapport.

År 2018 tilldelades Marcus Hässleholms kommuns kulturstipendium.

Marcus beskriver Drottning Sophia Del III – Fångens testamente” som en pjäs som med fördel kan ses ur ett teologiskt perspektiv; texten berör teman som skuld och förlåtelse. Manuset är konstruerat utefter begränsningar: handlingen utspelar sig i ett och samma rum, och i realtid. Att koka ner en berättelse till dess kärna och låta den presenteras av en handfull personer som är instängda i ett rum – det vill säga att inte ha tillgång till alla möjligheter som exempelvis ett filmmanus har, såsom klippning och tidshopp – var en utmaning som Marcus uppskattade. Delarna I och II (som ingen ännu sett) utspelar sig över hela Skandinavien, men del III utspelar sig i ett enda rum. Därför passar den bra för teatermediet.

Varmt välkomna att se pjäsen Drottning Sophia Del III – Fångens testamente den 18/5 kl. 16 & 19 samt den 19/5 kl. 16 & 19 på KULTURHUSET i Hässleholm. 

Biljetter köper ni på turistbyrån i Kulturhuset. Tel: 0451-26 66 70 eller på nätet, www.evenemang@hassleholm.se

Mvh, Teaterkompaniet Connect!

 

Snart premiär! 🎭

Det närmar sig premiär för pjäsen, Drottning Sophia Del III- Fångens testamente!😀

 foto: MariaLundin Enetjärn: Flickan på bilden: Hanna Torkelsson.

 

Äntligen har ett teaterkompani startats upp i Hässleholm. Vi heter Connect. Vi kommer tillsammans som grupp för första gången presentera en pjäs på scen i maj. Vi har många års skådespeleri bakom oss. Vi består av fem amatörskådespelare i åldrarna 16-30 år. Vi skulle bli så glada om ni kom och tittade på våra föreställningar i maj. Här kommer en liten info om själva handlingen:

”Mycket har hänt sedan olyckan i Kalmar år 2073. Skåne har blivit danskt, Norrland har blivit självständigt. Det Sverige som drottning Sophia fått ärva ligger i spillror. Efter flera decennier av stridigheter i landet ska nu ett fredsavtal undertecknas mellan drottning Sophia, Norrlands president Joanna Bjelking och Danmarks kung Niels Thomas. Alla är samlade i stadshuset i Svenstavik och spänningen är hög mellan parterna. Vågar man lita på sina forna.”

Manus: Marcus Enochsson. Bearbetning. Teater Connect.

Regi: Maria Lundin Enetjärn

Producenter: Hanna Pohl och Hanna Torkelsson.

Plats: Blå salongen på Kulturhuset i Hässleholm.

Föreställningar: 18/5 kl. 16  & kl. 19 Samt den 19/5 kl. 16  &  kl. 19

Biljetter: Turistbrån, Hässleholm Kulturhus.

Jag är så enormt tacksam och stolt som fått äran att starta upp detta teaterkompani tillsammans med så skickliga amatörteaterskådespelare. Det har varit en dröm jag haft länge som nu har gått i uppfyllelse. De älskar teater lika mycket som jag och de ger allt under våra repetitioner. Vi har repat helger, och flera tillfällen under veckorna. Långa reppass i flera timmar, sent in på kvällen. De har, var och en prioriterat detta före allt annat. Jag finner inga ord för hur tacksam och glad jag känt mig när jag sett hur de hela tiden har ställt upp för varandra och fått mig att känna mig trygg som regissör.

Vi har blivit som en familj! Inom teater och framförallt i grupper där människor ska uttrycka känslor och där tillit är viktigt, kommer man väldigt nära varandra. Tillit är A och O inom teater. Kommunikation är är ju A och O för att lyckas som ett lag. Vi är ärliga och vi vågar prata känslor med varandra. Det har fört oss nära och det gör också att vi törs leverera och spela teater på hög nivå. Det finns inga rädslor, de finns bara kärlek, tillit och trygghet.

Vi vill hälsa er alla så hjärtligt välkomna i maj för att se oss tillsammans som grupp för första gången spela ihop på scen. Vi önskar få känna ert stöd så vi kan få fortsätta sätta upp nya pjäser till hösten.

Hoppas vi ses! ❤

//Teaterkompaniet Connect! Som består av skådespelarna: Hanna Torkelsson, Anna Aronsson, Carl Jochmus-Stöcke, Theodor Sjölund och Hanna Pohl.

Ledare: Maria Lundin Enetjärn. Auk. Dramapedagog.

 

Bevara Estetprogrammet i Hässleholm!

Jag minns det som om det var igår. 

Jag är 15 år gammal och det är dags för mig och min bror att välja gymnasielinje. Året är 1985. Mina största intressen under min tonårstid var dans, sång och teater. På fredagskvällarna sjöng jag i kör. Några dagar i veckan tog jag danslektioner både i Sandviken och i Gävle.

Min barndomsvän Malena Ernman var liksom min Kulturskola. Hon drog med mig till alla möjliga aktiviteter där vi båda fick utlopp för våra estetiska uttryck. Idag är hon en etablerad operasångerska. Folkär sådan! Tack vare Malena fick jag utlopp för min kreativitet genom sång, dans och teater. Jag minns när vi gick i grundskolan hur vi alltid spelade upp små pjäser och spexade för våra klasskompisar på fredagens ”roliga timme”. Jag har så mycket att tacka Malena för. Men framför allt våra lärare som alltid tillät oss få stanna inne på rasterna och repa. Som såg Malenas och min talang. Som gav oss utrymme att få stå på skolans stora scen i aulan och framträda för alla årskurser en gång i månaden. Hur sedda och viktiga vi fick känna oss.

Tiden tillsammans med Malena var min räddning. Hon trodde alltid på våra galna idéer. Hon fick mig att blomstra på scen. Hon såg alltid till att våra idéer vi skapade togs på allvar. Hon var helt klart min förebild. Jag törs därför säga hur viktigt det är att lyssna på våra  barn och ungdomars behov av att uttrycka sig med hela kroppen genom, konst, dans, teater, sång och musik. Helt enkelt alla uttrycksformer där den estetiska ådran får växa och blomma ut. Den är livsnödvändig. Alla vi människor har olika behov och förmågor. Jag tycker det är jätte viktigt att människor ska ha rätt till att få utvecklas i den takt de behöver. Få utvecklas i något som man är bra på, oavsett vad det är.  Att få bli sedd som en individ som är viktig. Att alla uttrycksformer är tillåtna och tas på allvar. Det är genom det skapande uttrycksformerna vi lättare kan förstå varandras språk och känslor. Ett fantastisk sätt att kommunicera på. Att få syssla med det man brinner för, är läkande.

När det var dags att välja gymnasieutbildning var det självklart estet som var prioritering nummer ett. På den tiden fanns ingen estetlinje att välja i Sandviken. Jag ville nämligen gå en danslinje då jag älskade att dansa. Min danslärare Pelle föreslog jag skulle söka danslinjen i Uppsala. Den låg närmast, men det tyckte tyvärr inte mina föräldrar. De tyckte jag var för ung för att flytta till en annan stad.

Jag minns det som om det var igår. Jag minns hur ont i hjärtat det gjorde när jag inte fick gå den linje jag helst ville gå. Att det jag älskade att göra fick endast bli en fritidsaktivitet. Mina föräldrar tyckte istället jag skulle gå en yrkesinriktad utbildning. Jag hamnade därför på vårdgymnasiet för att skola mig till undersköterska. Jag gick vårdgymnasiet mot min vilja. Två och ett halvt år på en utbildning som jag än idag inte fattar att jag klarade av när jag mådde blä varje dag jag gick till skolan. Jag kunde absolut inte identifiera mig som blivande undersköterska. Det var ju dansare jag ville bli. Jag var inte det minsta intresserad av att arbeta inom vården. Jag ville bli professionell dansare eller skådespelare och stå på scen, inget annat var okej.

Jag gav inte upp min längtan att få gå en dansskola. Den önskan ville inte försvinna. Efter mina åtta månader som undersköterska på en kirurgavdelning hittade min kära mor en liten annons i Dagens Nyheter. En folkhögskola i Kristinehamn, KPS (”Kristinehamns Praktiska Skola”) där fanns en danslinje. Min mor såg hur mycket jag ville detta och stöttade mig. Nu var jag myndig så nu var det självklart min tur att få bestämma. Jag åkte på audition. Några dagar senare ringde de från skolan och sa att jag istället skulle gå Danshandledarlinjen. Den skulle passa mig bättre. Det tyckte min far lät bra. Det är ju en yrkesinriktad utbildning, som han så tydligt påpekade. Der var liksom mer accepterat. Det lät liksom bättre. Det gav en tryggare framtid.

Visst jag lyckades att förverkliga en liten del av mina drömmar. Men smärtan att aldrig fått gått en danslinje under gymnasiet har följt mig hela livet. Vad hade hänt i mitt liv och med  mig om jag hade fått den möjligheten? Hade jag då blivit en professionell dansare och skådis? Visst det finns andra skolor man kan gå efter gymnasiet där dans, musik, sång och teater finns att skola sig i. Alla fantastiska folkhögskolor och högskolor. Men det är ju i gymnasietiden som kompisar och ens egen identitet på något vis formar dig till den du vill bli, som läggs till grund. Så var det ialla fall för mig. Jag har undrat många gånger på hur mitt liv hade blivit om jag hade fått förverkligat min dröm och fått hålla på med det jag brann för under min gymnasietid. En tid som är så avgörande på så många sätt och vis. Jag har förlåtit mina föräldrar och jag har förstått de ville endast mitt bästa. Därför har jag sådan stark förståelse för hur viktigt det är att lyssna på ungdomars drömmar och mål. Ta dem på allvar. När jag idag som vuxen och i rollen som Dramapedagog får stötta mina elever som vill söka till olika estetiska inriktningar, blir jag så lyrisk och gör mitt yttersta för att de ska förverkliga sina drömmar. Jag vet vilka djupa spår som sätter sig i kropp och själ när ens drömmar raseras. Jag vet också hur fantastiskt det känns när elevers drömmar har blivit uppfyllda.

Jag är så tacksam att mina föräldrar tillslut förstod min önskan och tillät mig få prova mina talanger inom dans och teater. Och att jag som nybliven dramapedagog fick möjlighet att arbeta med musikalelever från musikallinjen som under 90-talet startades upp i Sandviken. Men som jag hade önskat fanns när jag skulle välja gymnasielinje.

Cirkus och Teatergymnasiet i Gävle blev mitt andra jobb som nybliven Dramapedagog. Jag var mentor för årskurs ett. Det var riksintag och jag fick nu själv ha ansvar för en audition tillsammans med mina kollegor. Det var som att spola tiden tillbaka. Nu fick jag själv arbeta med elever som gick estet. Jag såg hur de brann för sin talang. De la ner all sin själ och tid för att vilja utvecklas inom teater och cirkus. Många av dem lyckades stort efter gymnasiet. Jag kunde identifiera mig med dessa elever.

Jag kunde tydligt se hur dessa elever som gick Estetprogrammet älskade att gå till skolan. De hade gemensamma mål att rikta sitt fokus på. De hade lättare att ta in all kunskap. De teoretiska ämnena gick som en dans. Idag är många av dem etablerade artister. Och det är tack vare dem vi har möjlighet att besöka våra stora scener runt om i landet. Att få möjlighet att njuta av all den härliga kultur som finns att uppleva. Utan dessa elever och våra Estetiska program och Kulturskolor vi har i Sverige, vad hade hänt med vårt samhälle och vår kultur då? Vi hade fått tagit hand om trasiga själar istället.

Estetiska programmet är ett högskoleförberedande program. Där får du en grundläggande behörighet för vidare studier, samtidigt som du fördjupar ditt intresse och kunskaper inom din valda riktning. Det är fantastiskt att det finns den valmöjligheten. I skolans värd säger man att alla barn och ungdomar ska bli sitt bästa. Då är det fantastiskt att det finns utbildningar som passar alla. Läsåret 2007 arbetade jag själv som Dramapedagog på Estetiska programmet i Hässleholm. Ett vikariat under ett år. En tid jag minns med så mycket glädje!

Alla ska bli sitt bästa är en mening som lyfts tydligt fram i skolans värld. Det låter ju fantastiskt bra. Då kan ju inte det längre gälla om politikerna vill pausa och stänga ner det estetiska programmet på HTS i Hässleholm. Hur ska de ungdomar då få bli sitt bästa? Är det inte meningen längre att dessa ungdomar som vill utveckla sin förmåga inom det estetiska inte ska längre få den möjligheten? Då kommer dessa ungdomar söka sig till andra kommuner i Skåne som har skolor med estetisk inriktning. Det måste ju kosta er politiker ännu mer. Varför inte satsa på våra ungdomar här i Hässleholm? Det sparar vi ju massor på. De är ju vår framtid!

Egentligen borde det vara obligatoriskt med estetiska ämnen i skolans värld. Under alla mina år som verksam Dramapedagog och Danshandledare har jag sett hur stor betydelse dessa ämnen har varit för dessa barn och ungdomar jag följt. Hur det har påverkat dem positivt på alla plan. Hur de har tack vare dans, teater, drama, sång, konst och musik utvecklat en förmåga att våga se sig själv och andra genom dessa uttrycksformer. Ett sätt att komma närmare sig själv och andra. Att bli stärkt i sin självkänsla via dessa ämnen. Att bli sitt bästa helt enkelt.

Tänk när du själv lyssnar på en bra låt du tycker om, hur det liksom rycker i kroppen din och du vill upp och dansa loss. Hur glädjen och rytmen i kroppen får dig att känna dig fri. Massa bra endorfiner och andra viktiga ämnen i kroppen stimuleras.

Det finns forskning som säger att elever som håller aktivt på med olika konstformer har lättare att följa med i de teoretiska ämnena. Båda hjärnhalvorna får stimulans och deras inlärning blir lättare. Jag har läst att i England gjorde man ett experiment på högstadiet under 90-talet. En klass fick ha dans, sång, drama och musik flera gånger i veckan, och en annan klass fick inte alls dessa möjligheter. Detta experiment pågick under ett helt läsår. Ja, då kan ni säkert gissa själva vilken klass vars elever fick högst betyg i de teoretiska ämnena. De kunde efter ett danspass lättare fokusera och ta in den teoretiska kunskap som krävdes. Samt så arbetade de bort de reflexer som inte bör sitta kvar i kroppen just vid läs och skrivinlärning. Jag hade en mor som arbetade just med elever med dyslexi. Så jag har hört mamma prata mycket om detta. Om hur viktigt det är att arbeta bort dessa reflexer. Vilket man kan göra genom olika rörelsövningar. Då är dans och musik fantastiskt.

Vi behöver kultur i våra liv. Jag tänker, hur många har inte mått bättre i kropp och själ bara genom att lyssna på musik. Hur musiken kan läka sår i själen. Vi vet ju att det finns musikterapi och dansterapi och säkert fler olika terapiformer som har ett estetiskt uttryck som medel. Skulle man lägga ner allt som har med kultur att göra skulle vi alla må riktigt dåligt. Därför behöver vi kulturarbetare i vårt samhälle. Kultur behövs för alla, stora som små!

Lägger man ner Estetprogrammet så kommer det kosta oss massor. Det kommer bli MYCKET dyrare att inte ta in de 12-15 elever som vill gå nästa år. 130-180 000 per år per elev! Som jag nämnde här innan så kommer troligtvis ungdomarna istället söka sig till andra esteprogram utanför Hässleholms kommun. Tragiskt! Jag skäms att bo i denna stad när man behandlar våra ungdomar som dessutom är vår framtid genom att lägga ner en sådan viktig utbildning.

Så snälla ni politiker i Hässleholms kommun. Jag hoppas att ni förstår hur många ungdomars drömmar ni raserar när ni väljer att lägga ner Estetprogrammet. Jag förmodar att ni sett och hört hur elever som går nu och har gått på Estet, när de visade tydligt sitt budskap på torget här om dagen. Att ni ser hur starkt deras engagemang vill visa och vad det skulle betyda för dem om ni la ner utbildningen. Jag känner säkert många med mig en stor sorg och besvikelse när besparingar måste drabba våra barn och ungdomar. Hur vuxenvärlden ständigt sviker. De är ju vår framtid.

Den dagen som ni politiker hamnar på hemmet och där får höra ljuv musik på radion, vem vet, det kanske är en kompositör eller musiker som gått på Estet i Hässleholm du lyssnar på. Då vore det väl underbart att veta att vilken tur att inte Estet las ner. Var stolta över våra barn och ungdomar. Det är dem som ska skapa ER framtid när ni politiker blir gamla. Vi måste vara rädda om våra ungdomar. Vi måste få dem att känna att vi tror på dem. Vill vi få ett fungerande samhälle är det dags att lyssna på deras röster och ta dem på allvar. Jag fick aldrig chans att gå en estetisk utbildning och det har följt mig genom hela livet. Vi är alla olika och vi har alla olika sätt att ta in kunskap på. Skolan ska vara en plats där allas barn och ungdomars behov, önskningar, drömmar och mål ska få chans att utvecklas. När det uppfylls stämmer orden: ALLA SKA FÅ BLI SITT BÄSTA! 

Att lägga ner Estetprogrammet är som att ta död på all kulturutövning. Som att strypa kulturlivet i Hässleholm. Att svika massor av undomars drömmar och mål. Vill vi det? 

Jag stoppar här och jag hoppas ni vill hjälpa mig att dela detta. Nu hjälps vi åt att stötta alla ungdomar som har valt Estetprogrammet för att förverkliga deras drömmar. En utbildning som är lika viktig som alla andra gymnasieutbildningar vi har.

 

Här ser ni mig till vänster utklädd till häxa tillsammans med Kia i mitten som prinsessa och Malena Ernman till höger i bild med Margareta-flätor som agerade prins. Här repar vi inför fredagens ”roliga timme!”

TACK! 🎭💃🎶🎸🥁🎻🎺

 

 

 

 

 

 

 

 

#brinnerförjosefin ❤

Jag har känt mig så ledsen, bestört, chockad frustrerad och arg efter att ha sett dokumentären ”Älska mig för den jag är!” Om Josefin Nilsson. Vi är många som känner så just nu. Jag känner också vanmakt. Att en människa kan behandla sin älskade så fruktansvärt illa är för mig helt ofattbart, helt otroligt. Det är så svårt att ta in och att ens förstå.

Det finns så mycket skam bakom de stängda dörrar som inte kommer fram. Som ingen ser, hör eller ”törs” kännas vid. Vi kvinnor ska vara så starka, ingen ska få se oss sårbara. Utan vi ska låtsas som om ingenting händer. Bakom den perfekta familjen, idyllen inom och utanför familjen pratar man inte om sådant. Rädslan för hur andra skulle se på oss/dig. Rädslan att någon ska få veta. Den yttersta fasaden skulle rasa. Bilden av den ”perfekta familjen” som uppfattas som om allt är bra, raseras. Så tragiskt att leva bakom dessa dörrar. Tyvärr är det många kvinnor och säkert en del män som lever så. Det får vara slut med det nu!

NU FÅR DET VARA NOG! Mäns våld mot kvinnor, psykiskt eller fysiskt måste få ett stopp NU! Män som slår kvinnor är för mig inga riktiga män.  Jag sa till min dotter, att den dagen du träffar någon och den personen i fråga skulle kallade dig något kränkande eller slår ett slag mot dig, då ska du lämna personen DIREKT efter det första slaget. För så sa min mor till mig! Min dotter sa, ”Jag lovar mamma. Känns bra att meeto finns. Jag har inget att skämmas för!”

Vad är en bra kärleksrelation? Hur är en bra kärlekspartner? Frågor vi skulle ta upp och prata mer om för våra barn, ungdomar och vuxna. Vad handlar just kärlek om? Vad gör skolan kring dessa frågor? Pratar man om det i skolan? Hur visar man respekt och empati för någon annan? Där kan jag som Dramapedagog tycka att det är ett fantastiskt tillfälle för er rektorer att be oss dramapedagoger få komma ut till era klasser och arbeta just med attityder, förhållningssätt och kring ämnet mänskliga relationer och mänskliga rättigheter. Om att våga stå upp för sig själv. Att det är okej att vi tycker och känner olika. Att alla duger precis som man är. Vi dramapedagoger har de verktyg som kan stärka barn och ungdomars sätt att bli en trygg och harmonisk människa, vän och kärlekspartner. Använd oss! 

”Älska mig för den jag är, inte för den jag borde vara. För jag är den jag är och det kommer jag alltid att vara!”

Vila i frid Josefin!  ❤

 

 

 

 

 

 

 

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier